Jag har försökt att spela spelet; eller The GAME översatt. Jag har läst kapitel ur boken, jag
har jobbat med att skicka svala sms, formulerat mig rätt, blinkat med ögonen på exakt rätt
ögonblick - men slutligen TRÖTTNAT.  För jag mår helt enkelt inte bra av att inte vara mig själv.
Och jag själv har alldeles för starka känslor och för lite självkänsla för att spela ett spel, som
faktiskt är väldigt nedbrytande om man inte kan hantera det.

Det jag kommit på är att the game fungerar ju verkligen inte om man vill finna sin stora
kärlek. Det handlar ju om - så som Artemis skrev - att bygga upp en sexuell spänning om
ouppnåelighet, passion och attraktion. Men man  får ju definitivt inte sitta och prata om äventyr
som man ska ha tillsammans, och försiktigt snudda varandras händer.
För hörni, helt ärligt, det är det jag söker. Klyshigt nog.

Så jag frågade mig själv - hur gör man det egentligen? Spelet fungerar uppenbarligen inte. För mig.

En regnig dag i början på Augusti promenerade jag och min syster runt, runt i en
park och  pratade om kärleken. Jag gnällde över hur det alltid verkar gå snett för
mig när det gäller relationer. Att det känns som att jag kämpar redan från början
och att det är ingen som nappar.  Min älskade kloka, fjortonåriga syster suckade
och sa; "Ja, det är svårt. Men en dag träffar du den rätte! Det har helt enkelt inte
varit rätt. Man ska ju inte behöva kämpa heller." Och så berättade  hon om sitt kärleksliv
(som tydligen existerar) och om hur förbryllad hon blivit över en kille som  bara helt
plötsligt inte hörde av sig (något som kanske precis alla känner igen, definitivt jag
i alla fall.)  "Men så tänkte jag; skitsamma! Han är ju uppenbarligen inte värd det.
Det är väl inte rätt helt enkelt,"  sa hon och jag blev så lycklig över att hon redan är
så klok och så förvirrad över att jag tar råd från henne. Men hon har så rätt.

Jag tänker på alla relationer runt omkring mig och även mina egna. De som har
betytt något har oftast, nästan alltid, bara hänt. Man bara smälter ihop som jag
brukar formulera det. Man  börjar att umgås lite lätt och sedan inser man att man
tycker om varandra och så händer något som gör att man vill vara med varandra
mer och mer och så BARA HÄNDER DET. Inget spel, inga  frågar, inga svala sms,
inga förvirrande dejter - som sedan bara rinner ut i sanden.

För om det är lätt så är det rätt.

Och jag får helt enkelt bara vänta tills det bara händer.

XXX

Mary Jane