Okej. Jag måste få ner det här i skrift innan jag
tappar känslan helt och hållet. Sitter bakfull och
luktar svett i mitt stökiga rum efter nattens
dekadens med H. Har precis följt honom till
bussen och fick sekunden han gick på bussen
ett "tack för mat och husrum förresten. du är en
fin tjej ......"-sms. Naw, tänker ni. Killen är
sweet och dessutom bra i sängen.

Och jag vet att om ett par timmar kommer jag
att konstruera en känsla, nåt som skulle kunna
liknas med förälskelsesymptom. En primitiv
instinkt som mina urmödrar varit tvungna att
utveckla för att behålla skyddet av en man
under tiden de bär hans barn i magen. Som
kvinnor generellt sett gör med nästan varje
man de släppt in i sin grotta, en konstruerad
hinna av socker över likgiltigheten som infinner
sig morgonen därpå gentemot mannen som
ligger vid ens sida.

Och om jag känner mig själv rätt kommer jag,
om jag blir "dissad" av honom framöver, känna
mig heartbroken. Skicka dumma fyllesms och
bete mig som om jag gått miste om något stort
och fantastiskt. Gå in i fällan som brud, att fästa
mig vid en kille jag inte ens känner någonting för.
För jag har gjort det förut, och jag kommer att
göra det igen.

Det här är ett försök att unvika allt det här. En
påminnelse till mig själv att DU KÄNNER INGENTING
FÖR DEN HÄR KILLEN. MOVE ON. Hur sorgligt
det än känns att byta sitt nuvarande objekt mot intet
och se sig om efter någon ny (jag som trodde han
var lucky number nine, damn). But I will not settle
for less than what I am worth. NEXT

/ Jeanne d'Arc