aj

Hämtade mina skor hos skomakaren idag.
Under kvällen kom jag på att jag behövde ladda mitt fritidskort.
Självklart ville jag ha på mig mina nyklackade och nysulade skor på mig.
Jag sprang ut, hoppade på cykeln och när jag mitt upp i hoppet insåg att det nyligen
regnat slinter jag med mina skor på pedalerna.
Det är då det händer, jag får sadeln upp i anus.
Kul tänker jag, ett sprucket anus.
Men det var egentligen bara en känsla jag fick.

/Clementine


Ett uppvaknande

Här om natten diskuterade jag och DJ oss småtimmarna
igenom tillsammans med ett par trevliga män, whisky
och stämningsfull musik. Samtalen som växte fram
ur smått berusade tankar blev väldigt givande och jag
och DJ trivdes som indianen i kanoten. Men efter ett par
timmars prat slog det mig plötsligt att samtalen kretsade
kring två saker: man nr 1 och man nr 2. Vi hade alltså
under flera hundra minuter suttit och lyssnat och
drivit och frågat på om dessa män och deras liv
och bakgrunder utan att en enda gång få en motfråga.
Utan ett enda bevis på ömsesidigt (platoniskt) intresse.

Medveten om det här fortsatte jag att diskutera,
och kände hur irritatationen växte fram allt eftersom att
vi grävde djupare och djupare in i männens världar och
intressen. Till slut kunde jag inte förmå mig att fortsätta
på samma sätt i diskussionen utan att upplysa herrarna
och DJ om min upptäckt av vår konversations uppbyggnad.
DJ förstod direkt vad jag menade och slog sig för munnen
i förvåning över att hon inte sett mönstret tidigare, men
för vårat manliga sällskap var det lite svårare att förstå piken.
"Vadå frågor" och "jaha, vad ska man fråga då? Ge oss
lite hjälp". Jag undrade uppgivet om ingen av dem
undrade något som helst om oss och våra liv och bakgrunder
och filosofiska funderingar. "Mjo ..." blev svaret. "Men jag
kommer inte på någonting just nu.. Eller jo här har jag en,
vad vill ni att vi ska fråga er?".

Det var värre än jag trott. Här har vi suttit i timmar och
känt oss intellektuellt stimulerade, men så det här? Vilken
roll har vi spelat för dem i denna sociala konstruktion?

Efter diskussion kommer männen fram till teorin om att kanske
de konkurrerar med varandra om utrymmet i samtalen
eftersom att de av någon sjuk anledning ser varandra
som hot - men inte oss. Inte kvinnorna. De tävlar alltså
om uppmärksamheten i någon slags primitiv kamp om
utrymme, och förbiser helt och håller vår intellektuella
närvaro i rummet vilket resulterar i att vi intar någon slags
"kvinnoroll" som åhörare för den manliga battlen. Jag utbrister
"men vi då? Vi är fyra individer här med fyra olika bakgrunder
och livsåskådningar, vi har alla lika mycket att komma med!
Vi är ett lika stort hot!". Männen kliar sig i huvudet och 
skruvar på sig obekvämt. 

Och det är här det slår mig att precis så här är det med
80 % av min manliga bekantskapskrets och det har helt
glidit förbi obehindrat under näsan på mig. Vi lever i världens
mest jämställda land, jag är en aktiv feminist, och ändå
ser man så tydliga särbehandlingar i situationer man minst
av allt anar ojämlikhet. När det syns så tydligt att män tar
sitt uttrymme väldigt mycket mer för givet och som en
självklarhet än vad kvinnor gör. När män tar för givet 
att deras historier och anekdoter är så intressanta att de
är värda att tas upp i sociala sammanhang, och att alla
åhörare skall lyssna uppmärksamt på vad de har att
säga. Men när någon av det motsatta könet börjat
diskutera något av relevans för henne, blir hon avbruten
eller åsidosatt i diskussionen - för hon är uppenbarligen
inte värd lika mycket i det sociala sammanhanget. 

Då blir jag väldigt ledsen och bekymrad över hur små
de steg vi ändå tagit mot jämlikhet faktiskt är .. 

/ Jeanne d'Arc




Skin




Om ni inte hunnit köpa den så kan man
hyra den i 24 timmar och betala med sms här.
Man kan göra mycket med 24 timmar av smutsiga dagböcker.

http://www.headweb.com/sv/168007/dirty-diaries



// Don Juan

Kättja



/ Jeanne d'Arc

ett

Tusen gamla tankeböcker hittar jag i skåpen böcker jag skrivit i dikter och ord och skrikande meningar som handlar om dig dig dig och dig mina egna kärleksromanser jag gått igenom blivit tillsammans gjort slut om igen jag gör det igen i mitt huvud gjorde det ont som ett riktigt slut även fast jag bara dagdrömt och nattdrömt hela historien man krossas mot marken blir porös och bräcklig som en balanserande fimp på en lodrät cigarett gömmer sig i musiken försöker definiera sig själv i hopplösheten gråter på hemliga platser med eller utan blöta ögon ingen ser smärta och sedan


om igen jag gör det igen


upp i det blå sväva flyga hoppas hoppas hoppas tro VETA tro hoppas … sluta hoppas ner på marknivå dyka under asfalten ligga under bakom vara gömd glömd porös och bräcklig igen hur många gånger snälla svara finns det någon jag orkar inte tro hoppas och tro mig veta sedan nej nej nej jag vill inte vara med om det här kärlek gör för ont kärlek krossar kärlek finns inte på riktigt det finns bara slut som är mer eller mindre långt bort och väntar gnager skaver frånsäger mig känslor frånsäger mig påverkan tar bort suddar ut tror att utvägen är nära men naiva lilla jag fastnar snart igen


sedan fann jag dig eller du fann mig eller vi hittade varandra på något oförutsägbart precis underbart mystiskt sätt du fanns bara där framför mig i natten och sen i mina tankar framför ögonen i ögonen bakom mina ögonlock du var där och är där för du tänkte på mig med och nu vill jag aldrig vara utan dig jag har stannat på hoppas och tror att det räcker slutar ställa krav upptäcker någon ny frihet får finnas kvar och vara trygg i att veta att det räcker att hoppas



V. Tereshkova


I´m gonna teach you how to swim.

JAG VILL TRYCKA UPP HONOM MOT EN VÄGG. JAG VILL KIDNAPPA HONOM TILL BAKSIDAN AV ETT TRÄD OCH HÅNGLA UPP HONOM SOM OM DET INTE FINNS EN MORGONDAG.



Men jag förstår Mary Jane men tror inte att det finns
en enda sådan kille i våran lilla stad. Så antingen får du bli
homosexuell och nöja dig med att jag trycker upp dig mot
en vägg då och då, eller så får du åka till Italien och hitta
din eldiga man. FÖR MÄNNEN HÄR ÄR GANSKA DÖDA.

/ Don Juan




The unforgivable five


Vem du egentligen vill ha är inte lätt att veta i detta hav av män. Kanske blir det lättare om du utesluter några av alla penisbärande varelser genom att lista ut vem du inte vill ha. Eller i alla fall inte borde vilja ha.


Nu har vi ju ur ändlösa perspektiv och idéer diskuterat hur vi skall göra eller inte göra för att få ut det vi vill i integrationen med det motsatta könet. Nästa fråga är då rimligtvis vem vi ska eller i det här fallet inte ska utöva dessa strategier på. Vi kan tillbringa nästan hela livet med att leta efter ”den rätte” om vi så önskar. Med ändlösa frågor huruvida det finns en speciell person för alla därute eller om vi faktiskt äger förmågan att älska flera. Ändlösa frågor och ändlösa svar om denna mytomspunna Mr Right. Något som däremot är lättare att göra är att lista ut vilka relationer vi inte ska satsa på.

 

De finns relationer som inte är bra för att de helt enkelt inte funkar, de bör undvikas. Och så finns det relationer som helt enkelt inte är bra för att de riskerar att göra dig till ovän med gud och hela världen. Finns det regler för detta? Vem är egentligen rätt eller fel för en relation? (notera att begreppet relation här sträcker sig från allt mellan ett one night stand till love and marriage)


Om vi skippar allt snack om att kärleken är subjektiv och övervinner alla hinder så säger den information jag har av mina och andras erfarenheter att det finns några kategorier av män som man bör undvika.  I alla fall för den som vill minimera skaderisken som alla relationer innebär. Jag kallar dessa män the unforgivable five. Vilken sorts mer-än-vänskaplig relation som helst med någon av följande kommer nästan garanterat att ge dig obehagliga konsekvenser. För den som ännu inte listat ut vilka dessa män är genom den hårda verkligheten kan detta ses som en lathund för män att undvika. The unforgivable five.


The classmate/ co-worker - awkwardness. Vem vill inte ha en fling i skolan/på jobbet för att lysa upp den trista vardagen? Det är oh så spännande oh så hemligt och oh så förbjudet. Risken för att det mot din vilja skall komma ut ger bara extra krydda åt de lystna blickarna, diskreta meddelandena . Mitt framför näsan på alla ovetande kollegor. Det oskyldiga nekandet av flygande rykten och det självbelåtna flinet som sprider sig när du går därifrån. Fantastiskt tills den dag det går åt helvete och du ska tvingas se fanskapet jämt och ständigt. Eller då sanningen kommer ut och du tvingas möta kollegornas hånflin, höra viskningarna. Det är awkward… och jävligt irriterande. För farlig lek att leka?


The best friend- emotional complications. Om du av en händelse inser att din bästa vän också är din stora kärlek (Ett klassiskt filmkoncept. Båda har försökt med andra och varit varandras axel att gråta ut emot när det skitit sig. Tillslut inser de att de haft sin sanna kärlek framför ögonen hela tiden. Oh så gulligt, oh så tråkigt) och han känner samma sak, grattis antar jag. Om du däremot råkar ha kompissex med din bästa vän och båda sedan inser att det var ett fruktansvärt misstag och river upp himmel och jord ser det ut såhär. Någon du ångrar att du haft sex med och möjligtvis har bråkat med vet dessutom dina djupaste hemligheter. De ska förhoppningsvis fortsätta att stanna mellan er två, men vem vet? Och även om ni kanske inte vill inse det så komplicerar sex saken. Är det värt att riskera post-sex complications i ert vänskapsförhållande? It’s either in or out on this one, nothing in between.


The best friends ex-boyfriend- besvikelse. Oja, nu är vi ute på extremt farlig mark. Det finns ex och så finns det ex. Den första sorten kan bli fair game en tid efter uppbrottet. Sen är det den andra sorten. Exen med stort E. Hur slut det än är och hur ok din väninna än säger att det är så kommer det alltid vara hennes ex. Om du inte tänker gifta dig med människan, fråga dig själv om det verkligen är värt det. För här är det fler människor inblandade. Även om du kan ta ilska, skit och förakt från din vän och andra. Kan du stå ut med besvikelsen i hennes ögon? Allt eller inget.


The ex-boyfriends best friend- trouble. Om du och ditt ex försöker ha en något så när bra relation, försök inte ens spela det här spelet. It's a suicide mission (om han nu inte var ett as och detta är den perfekta hämnden, då har du i alla fall grönt ljus från mig)

 

The non-approved of- family feud. I pubertal tonårsanda gör de flesta av oss mer än gärna allt för att reta gallfeber på våra stackars föräldrar. Men om du har en hyfsad/god relation med familjen i din efterpubertala fas ger en relation med familjens mardrömssvärson bara onödiga komplikationer. Visst vore det obekvämt att inte kunna komma hem till föräldrarna för att tvätta och få gratis måltider. Och tänk om du blir utskriven ur testamentet? Mommy, daddy…please?


The classmate, the best friend, the best friend’s ex-boyfriend, the ex-boyfriend’s best friend, the non-approved of. Det finns säkert många, många fler. Men dessa är ett säkert kort för att be om problem. Så för den som vill slippa obehagliga överraskningar i sitt liv kan man ju börja med att undvika dessa relationer eller i alla fall tänka sig för både en och två gånger innan man ger sig in i dem. Hur fantastiskt sexet än må vara.

 

Och nej, detta är ingen moralkaka. Bara ett sätt att se på saken och kanske en tankeställare för den som är på väg ut på farligt vatten utan att veta om det. Varför dras vi då dit över huvud taget? Jag tror dels att det beror på att vi kan, de finns redan i vår närhet och det kan vara svårt att inte dras med i denna farliga lek. Men framförallt tror jag att det är vetskapen om det förbjudna som lockar. Vetskapen om att vi gör något som vi innerst inne vet är (kan vara) fel…något som är oförlåtligt?

 

Min slutsats när jag funderat över mina egna erfarenheter och dess konsekvenser lyder därför som följer.  Visst har mina upplevelser resulterat i en del oönskade följder. Anser jag att jag gjort rätt alla gånger? Verkligen inte, att säga något annat vore att vara en hycklare. Ångrar jag något jag gjort? Min tanklöshet i vissa situationer.  Har det gjort någon permanent skada? Jag är ju fortfarande är, eller hur? Reglerna är tydliga. Visst borde jag inte… om jag vill hålla mig vän med gud och hela världen. Men egentligen, varför i hela världen skulle jag vilja det?

 

 

They are not unforgivable, they’re just not fair game. But really, who wants to play fair? If you want to be the girl who played with fire I’d say that there is nothing wrong with living on the edge. It is sometimes even irresistible. Just don’t get burned.



signerat,
Artemis

Kyss mig



För första gången på flera månader känner jag att
jag kanske inte bara vill ligga med killen. Vid flera
tillfällen under själva akten har jag tidigare till och
med undvikit mun-mot-mun-situationen, äcklats
lite av att utbyta kroppsvätskor med personen i
fråga. Göra det snabbt och lätt utan onödigt kladd.

Av någon anledning associerar jag själva kyssandet
till kärlek (bortsett från det precis innan själva sexet,
vilket i sig jag absolut ser som något enbart fysiskt).
På sex månader har jag knappt kännt efter när jag
kysst någon, det hade bara varit något slags mellan-
moment innan själva huvudrätten.

Men nu ser jag verkligen fram emot det som komma
skall. Jag ska verkligen känna efter den här gången.
Jag har en känsla av att det kan bli riktigt fantastiskt ..

/ Jeanne d'Arc

It’s him, not you.

 

Det fanns en tid då mina känslor, fyllesms, och mina kyssar
bara besvarades med suckar, fula formuleringar eller bara ingenting.
Men sen på senaste tiden har jag fått riktiga svar,
även om känslorna inte varit besvarade.  Min sommarromans,
som borde vara helt kall och avvisande
(enligt tidigare erfarenhet av hur killar reagerar på uppbrott)
men istället skriver brev till mig. Ja, riktiga brev på posten.
Och mitt senaste fyllesms som var lika töntigt som alla andra fyllesms,
blev dagen efter besvarat av ett långt sms som kan sammanfattas i:
”Tack, men Du förtjänar något bättre.”
Det jag undrar är; Har killar börjat fatta att allt vi vill ha
är raka svar eller allmänt någon form av respons?
Eller har jag kanske bara haft tur?

Jag kan sätta pengar på att det bara är något i vattnet.

 

/ Don Juan


Nu går jag & mina tuttar ut. Vi ska skrika, träden lyssnar alltid.




/Clementine


Everywhere kiss me

Jag var aldrig den som frågade chans, eller blev frågad heller för den delen. Jag var den som tittade på när mina klasskamrater hade långtradar-tävlingar i kuddrummet på fritids. Inte för att det störde mig så mycket. Jag trivdes med min roll och det fick dröja flera år till innan jag fick min första kyss (något som jag inte ångrar, för det var den perfekta första kyssen.)

Efter den upplevelsen ville jag bara kyssas mer och mer. För en kyss är ju inte bara en kyss. Det är en hel värld av regler, olika smak, olika munnar - och framförallt olika tungor. Detta är ju något som har diskuterats tusentals gånger på tjejkvällar över en kopp te. Vi verkar alla ha olika åsikter om hur en kyss ska se ut. Själv föredrar jag mer läppar än tunga till exempel, men det är egentligen en helt annan historia.
Det jag vill ta upp är inte själva kyssandet, utan initiativet till kyssen.
För vet ni vad? Härom natten låg jag och Don Juan och diskuterade just ämnet kyssar, och det jag kom fram till var alldeles häpnadsväckande. JAG HAR ALDRIG BLIVIT KYSST. Förstå mig rätt, kysst har jag blivit. Men det är ALLTID jag som har kysst killen först. Det är alltid jag som är initiativ-tagerskan. När jag väl tagit steget så svarar självklart killen som en glad pojke med en glass framför ögonen, men han hade aldrig vågat fråga efter glassen själv. (Märk väl hur jag använder glassen som en metafor för kyssen, för det är precis så de flesta killar kyssar enligt mig; som om de slickar på en glass.)
Inte konstigt att jag tappat spänningen när det gäller killar. Självklart blir man snabbt ointresserad när det aldrig är spontant. Och tro mig - jag har gett de en chans. En gång satt jag med en kille i säkert över en minut, tittandes djupt i varandras ögon och jag försökte föra över mina tankar: kyssmigkyssmigkyssmigkyssmigkyssmig.
Nada.
Så jag gav upp och slängde mig över honom.
Mysigt men uppgivet.
Don Juan kom med en psykologisk förklaring till killars fega beteende; i dagens våldtäckts-uppmärksammande samhälle vågar inte killar vara för bestämda. De väntar på tjejens godkännande (och sårar de istället!)
Kan mycket riktigt stämma. Jag tror att det kan vara en kombination av det, och det allmäna svenska, fega beteendet. För några år sedan under ännu en Gothia-cup vecka befann jag mig på Frölunda Torg. I rulltrappan åkte ett italienskt fotbollslag med femton tolvåriga pojkar. Alla tittade på mig, log, gav mig varsinn lång slängkyss och ropade (klyshigt nog) CHIAO BELLA!
Jag, en svensk tjej helt ovan av sådana påhopp, kunde inte göra annat än att rodna som aldrig förr och snabbt fyllas av ett varmt pirr i magen.
Detta kan tolvåriga pojkar ge mig, genom en SLÄNGKYSS.
Tänk då vad en jämngammal kille skulle göra för mig med en riktig kyss.
Det är inte mycket jag ber om.
JAG VILL BLI UPPTRYCKT MOT EN VÄGG. JAG VILL BLI KIDNAPPAD TILL BAKSIDAN AV ETT TRÄD OCH BLI UPPHÅNGLAD SOM OM DET INTE FINNS EN MORGONDAG.
Man kan visa att man vill ha någon utan att det ska verka som ett initiativ till våldtäckt.
Tack. Hej.
Mary Jane

Yeah



I've been working on a piece that speaks of sex and desperation.
I've been screwing on the tracks of abandoned train stations

Ja, alla har redan sett dem förut, but I likem.
Mycket praktiska, de små

/ X


requested

Sedan några år tillbaka,  så länge jag kan minnas när jag tänker efter har tjejerna velat se mina bröst.
Dem är stora, mysiga och olika från dag till dag.
Och denna kväll när jag satt på toaletten tänkte jag att nu får tiden banne mig vara inne.
Så det blev en mobilbild.


Dock tycker jag ej att bilden gör dem rättvisa,
men inget är då fan rättvist.
JAG UPPMANAR TJEJERNA PÅ BLOGGEN ATT GREPPA SINA MOBILER & GÖRA LIKADANT.

/ Clementine


Konferens



Many men, many many many many men wish death upon me
Lord I don't cry no more, I don't look to the sky no more,
have mercy on me.

/ Jeanne d'Arc

secret door




Hon simmade ut ur kvällens drömbild,
tog min hand och gjorde det mycket klart att:
- Det finns absolut ingenting för oss här.





Don Juan


Before sunrise

"I always feel the pressure of being a strong and independent icon of womanhood and not making it look like my whole life is revolving around some guy. But loving someone, and being loved, means so much to me. I always make fun of it and stuff... but isn't everything we do in life a way to be loved a little more?"



/Mary Jane

tungans makt är bruten


/ Clementine


Seduce me again Valerie, you



/ Jeanne d'Arc


sen söp jag ner mig själv.

Igår tog jag sista steget.
Jag sa att vi behövde prata, han höll med. 
Vid Vasa stog vi i nattens duggregn.
Med den mest intensiva ögonkontakten öppnade jag mitt hjärta och lät det prata.
Nu har jag sagt mitt.



/ Clementine


Feministisk porr sponsras med skattepengar

Jag blir så jävla lycklig när jag läser den här
rubriken i tidningen. Den svenska regissören
Mia Engberg har producerat tolv korta feministiska
porrfilmer av kvinnor för kvinnor som blivit stöttade
av svenska skattepengar ala 350 000 riksdaler.
Jag säger äntligen någon som gör något till skillnad
från alla feminister som gnäller på att porr är så jävla
hemskt och kvinnokroppsexploaterande men inte
förstår att det inte går att förgöra porrindustrin - det går
bara att förändra den. Äntligen kravmärkt porr på
marknaden, ett alternativ till porren gjorda av män för män,
nu med konstnärligt och politiskt syfte och inte anpassat
efter den stora torskmarknaden. Porr gjord för att illustrera
kvinnlig lust, ur ett kvinnligt perspektiv, riktiga kvinnokroppar,
i riktiga situationer.

smygtitta på trailern på
http://www.dirtydiaries.se/

Gissa vem som redan beställt hem den

/ Jeanne d'Arc


i´m on my way



Det är inte riktigt så enkelt att säga att jag tror på kärleken igen
bara för att jag fann den i sommar.
Jag tror fortfarande inte att en man kan ge en allt som man behöver
eller att mannen och kvinnan är skapta för att leva tillsammans.
Vi är helt enkelt för olika, eller så är det så att jag inte är skapt för att kompromissa
till den grad som man ändå måste i ett förhållande.

Jag vill tacka mitt lammkött som jag drog hem i sommras.
Det tog lite fokus från hela den här kärleks-sommaren.
Schysst lamm alltså.


/ Don Juan


Förtränger långsamt sommarminnen






/ Don Juan