MENS. Inte så konstigt eller hur? Något var kvinna har från tonårsåldern till medelåldern. Vi vet det alla. Både killar som tjejer.  KVINNOR HAR MENS.

Mina vänner kallade min mens för PMS, inte själva PMSen utan mensen. PingpongMarathonSyndrom. I grundskolan pågick min mens i ett halvår, nonstop, och sedan hade jag ett halvår utan. Efter ett halvår fick jag mens igen, och ett halvår senare slutade den. Så här var det mellan femman till nian. Konstigt? Nej, det tyckte i alla fall inte ungdomsmottagningen. Det är så det är i tonåren fick jag veta. Det kan vara lite sisådär med mensen fick jag veta. Den kan vara lite oregelbunden.

I slutet av nian var det inte likadant, och när jag skulle börja gymnasiet hade jag ingen mens alls. Jag gick till ungdomsmottagningen igen, inget konstigt alls tyckte de, det är så i puberteten. Själv tyckte jag att jag var ur puberteten, men litade på ungdomsmottagningen, något jag inte skulle gjort. De sa att jag skulle börja med p-piller för att mensen skulle bli mer regelbunen och jag fick Neovletta. I tre år åt jag de där p-pillerna fyllda med manliga hormoner. Tre år. Min mens var regelbunden och ungdomsmottagning tyckte att det fungerade så bra.

Jag gick upp 15 kilo och gick från en E-kupa till en H-kupa.

Allt kändes inte riktigt rätt och jag googlade det, bara för att vara helt säker på att allt stod rätt till. ”oregelbunden mens+viktuppgång”, precis så sökte jag och efter lite letande hittade jag en sida om PCO-S. Polycystiska ovariersyndrom. Krångligt, eller hur? Jag ska förklara.

Allt börjar med mina hormoner. Jag har en för hög testosteronhalt i kroppen, vilket leder till att mina äggledare inte ägglossar, hög viktuppgång och akne. Jag kände mig fullträffad.  Ett ytterligare led i det hela var att om man har PCO-S är det svårare att få barn, man har ingen ägglossning och därför kan inte spermier befrukta ägg.

Ännu en gång gick jag till ungdomsmottagningen, de skickade hem mig och sa att finnar, oregelbunden mens och viktuppgång är vanligt i puberteten. Det här var 2009, då var jag 18 år.

Så istället bokade jag tid på ett riktigt sjukhus, hos en riktig gynekolog som gjorde ett vaginalt ultraljud på mig och konstaterade att jo, du har PCO, det är ingen fråga om det. Dina äggstockar ser ut som skolexemplet på PCO-S-äggstockar. Jag fick veta att p-pillrena som ungdomsmottagningen väldigt fort ordinerat till mig bara hade gjort sjukdomen värre, och att om jag någonsin skulle vilja ha barn skulle jag prova i ett halvår, fungerade inte det skulle jag få piller av min gynekolog som skulle ge mig ägglossning, och tre dagar efter det skulle jag ha oskyddat sex, och då skulle jag bli gravid.

Jag har försökt ta tabletter, få i mig kvinnligt hormon som ska slå ut testoseronet, något som inte gjorde någon skillnad, så jag slutade med det. Äntligen, på grund av aknemedel (i form av en kräm gjord på ett hemligt familjerecept min vän tog med sig från Irak) har jag äntligen, efter tio år fått koll på min akne, men hur är det då med mensen? Under ett år har jag haft mens en gång, och jag tror inte att jag kan räkna hur många gånger jag har haft oskyddat sex, inte för att vi vill bli gravida, men för att vi är lite lata. Jag har inte blivit gravid!

Hur blir det då i framtiden när vi ska skaffa barn? Kommer vi kunna klara av det ”naturligt” eller måste vi ha hjälp från sjukhuset? Som det ser ut nu kommer vi behöva ta hjälp för att bli gravida. Det känns FÖRDJÄVLIGT! Min dröm sen jag var en liten liten flicka var att få ett eget barn. Och nu har jag allt, en underbar sambo, en stor lägenhet, ett bra jobb som jag älskar, en plats på universitetet för att bli det jag älskar att göra. Men jag kan inte få barn.

Jag kan inte få barn. Kan. Inte. Få. Barn.

/Ziggy Stardust.