vidare dejting med mrs d

Som alla trogna läsare nog förstått vid det här lager så handlar det om dejter. Detta amerikanska fenomen som så osmidigt knölats in i vårt dagliga sociala samspel, med en sällan skådad förvirring som följd. Det är ju nämligen mer en bara ett ord, det är en smärre vetenskap, vilket tidigare inlägg redan beskrivit. Hur vet en att det är en dejt? Och om detta faktum fastlagts, hur ska en bete sig för att nå vilket mål? Efter att ha studerat osunda mängder amerikanska/brittiska sit-coms är det lätt att övertygas att målet är sex. Åtminstone om du är man. Män styrs av sitt manliga, omättliga behov av sex (med vem som helst egentligen, så länge den är av kvinnligt kön) och kvinnor av ett evigt grubblande kring om personen i fråga är "den rätte". Det är egentligen för kvinnan själva dejten finns till, och det är också den biten hon är intresserad av medan mannen bara hoppas kunna spela spelet så övertygande att han innan kvällen är slut kommit innanför hennes trosor. The end.

 

Fast… i min värld ser det inte riktigt ut såhär. Misstänker att jag inte heller är den enda som kanske skrattar åt dessa grova stereotyper på tv men ryser vid blotta tanken på en värld där det ser ut såhär. I min värld dejtar jag för det första inte män. Det har inte hittills varit min kopp te helt enkelt och genom detta har vissa av de mest basala dejting-fällorna kunnat undvikas. Det finns ingen förutfattad idé om vem som ska ta en eventuell nota, eller vem som förväntas ta initiativ respektive uppmuntra dessa (till en viss gräns). Istället får du ett i stort sett vitt blad. Bra, på många sätt. Men det är svårt att undvika att det i den totala dejtingförvirringen blir ännu mer förvirrat... Är ni ens på en dejt eller träffas ni bara som vänner? Det bevingade L-wordcitatet (av Alice, såklart) "lesbians think friendship is another word for foreplay" känns mer aktuellt än någonsin och det enda du vill är att skrika rakt ut i desperation "är detta en dejt?!" Men naturligtvis gör du inte det. Det hade ju verkat ganska hysteriskt och även om kvinnan du är ute med just skrivit en C-uppsats kring Jane Eyre, Mrs Rochester och The Mad woman in the Attic så skulle hon förmodligen inte uppskatta att scenen utspelade sig där och då. På er (eventuella) dejt.

Men vad att göra då? Kapitulera och inse att du aldrig kommer att träffa någon på grund av alla sociala regler vi har spänt upp för oss själva, eller tänka fuck them, och med hjälp av det extra stora suddgummit radera ut alla snubbeltrådar? Rita vår egen spelplan där vi bygger utifrån person, inte utdaterade könsroller. Prata med varandra istället för att i vår ensamhet läsa böcker och se på filmer där allt går ut på att lära sig att spela "spelet". Det kanske hade varit något att testa iallafall, hur wild and crazy det än låter. Grejen 2011: direktkommunikation.

 

 

Mrs Dalloway


Kommentarer

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback