[ingenting] - dina händer är fulla av blommor

/ Clementine

NU har jag varit med om allt.

Det mest sjuka hände mig när jag mötte en man, nummer 27, som var sååå söt och sååå omtänksam att jag fejkade en snubbling för att jag visste att han skulle hinna plocka upp mig innan jag föll. Han följde efter mig vart jag än gick, tittade efter mig när jag gått för fort i folkvimmlet, insisterade att jag skulle dricka vatten för att slippa den hemska huvudvärken bakfyllen hör till. Och han köpte mat till mig när jag sagt att jag var hungrig. Han var helt underbar, ett riktigt kap! Jag var helnöjd med vad kvällen åstadkommit och kände att den här killen vill jag följa med hem.

Sagt och gjort OCH OJ vilket jävla magplask.

Har ni någonsin träffat på en snäll, söt, blyg liten sak som senare i sängen förvandlas till ett vilddjur? Det har jag. Två gånger. Jag uppskattade det inte första gången och ännu mindre den här gången. Vad är det för jävla stil att luras sådär? Jag går ju med den där söta, snälla killen för att det är just vad jag vill ha den natten. Nääää då ska de istället, i princip, våldta dig. Jag säger inte att det var våldtäkt, abslolut inte, men det kändes inte bättre än en.

Misstag ett: Vägrade ha kondom då hans kuk tydligen blev slak av det. Är det ett jävla skämt???

Misstag två: Trodde att jag inte kunde känna skillnad på naturell kuk eller inplastad kuk. Offer.

Ja men det var så, jag sa till honom: ingen kondom, inget sex. Punkt. Och den jäveln rycker av den TRE GÅNGER och trodde inte att jag skulle märka det. Helt hysteriskt. Jag blev så jävla förbannad och avtänd att jag avslutade det, för övrigt väldigt dåliga, sexet. Och det verkade bara trigga honom ännu mer.

Misstag tre: Runkade brevid mig. JAG SKOJAR INTE. Vem i helvete gör sånt?

Misstag fyra: Han var tydligen inte helt nöjd med sin egen insats (runkningen) så han skulle på mig igen. Och helt ärligt, där och då tänkte jag "vafan gör jag här?" och jag var otroligt nära på att gå hem. Men alkoholen och tröttheten bestämde att den här sängen var bättre än en timmes promenad hem i snöstorm. Nästa tanke som slog mig var "ja ja, get it over with" och vi skulle försöka oss på sexet igen. HAN BLEV HELT VILD OCH GALEN. Hans blick är inget jag ens skulle önska min värsta ovän. Sen när man har sex andas man ju? Eller hur? Det fick man tydligen inte. Först kom ena handen för min mun, sen andra för näsan och sen tryckte han! Misstolka mig rätt, det låter nog värre än vad det var. Det var bara i några sekunder. Han försökte nog inte ta livet av mig, fastän att det var såklart vad som flög genom huvudet på mig. Jag blev rädd, helt klart. Men jag fick snärjt mig loss och la mig så långt ifrån honom som jag kunde. Men han drog mig till sig hela jävla tiden och tyckte att jag skulle ligga med huvudet på hans arm sådär "mysigt" (det är jättemysigt att lägga mitt nyduschade hår i din svettiga armhåla). Det var misstag nummer sex. Och misstag nummer sju var helt klart att han inte fattade att han var ett stort kukhuvud då han, efter kvävningsförsöket, försökte få mig att suga av honom.

Resten av natten var som en av grenarna i en femkamp - Den med ett rep och två lag som skall dra åt varsitt håll. Så var det, varje gång jag flyttade på mig längre bort drog han mig till sig. Och så höll det på.

Och detta sätter verkligen finalen på vilken idiot jag hade träffat för dagen efter väcker han mig klockan halv nio och frågar: "Vad är din politiska ställning till att kyssas dagen efter?" Jag tog mitt pick och pack och gick. För sent, jag vet.

Det värsta av allt - Han var inte ens bra på att kyssas. Vad tänkte jag med ifrån början?
misstag åtta: såg på mobilen att han tagit mitt nummer genom att ringa sin mobil ifrån min när jag varit på toaletten. FUCK.

/Mary Phelps Jacob

Någonting typiskt man stöter på i vårt samhälle som brud, något vilket man knappt lägger märke till till en början för att det är så konstant närvarande i vardagen, men som man ser om man bara tar på sig genusglasögonen, är *trumvirlvel*: sexism! Denna ständiga särbehandling. Detta permanent inpräntade mönster i våra liv, som en medaljongtapet i ditt flickrum som bara finns där och alltid har funnits där, utan att du valt den själv. En tapet man inte riktigt tänker på finns men som ständigt påverkar ditt liv på ett ofta väldigt subtilt sätt.  En tapet som hindrar dig från att leva ut din fulla potential som individ i denna värld. En tapet som bestämmer din plats och ditt värde i kontrast till andra människor. En tapet vi måste riva ner. Tillsammans. Vi börjar här.

I majoriteten av alla vardagssituationer blir du behandlad efter vilket kön du har, och väldigt ofta mindre respekterad och sämre behandlad om du har en vagina mellan dina ben och ett par bröst under dina nyckelben. Det kan vara i klassrummet, det kan vara på bussen, det kan vara på krogen. Bland dina vänner, på jobbet, i din familj. You name it. The sky’s the limit. Efter tio år som aktiv feminist förvånas och överraskas jag ständigt över de oräkneliga områden då jag blivit och blir särbehandlad pga mitt kön. Det som kan tyckas vara den mest ofarliga miljön, där du blir behandlad på det sätt du alltid blivit behandlad (vilket blivit något du anser är ”naturligt beteende” och behandling efter så många års tid), visar sig vara fetaste sexistfällan du någonsin skådat. Det gäller att öppna ögonen för dessa situationer där sexismen gömmer sig i skrymslena. Se dig omkring kvinna!

Något jag speciellt diskuterat den senaste veckan är objektifieringen av kvinnan. Inte bara männens sätt att objektifiera oss, utan vårt egna sätt att objektifiera oss. Låt oss först definiera ordet ”objektifiering”. Wikipedia säger ”Objektifiering är en handling som innebär att man reducerar en person eller grupp till ett passivt föremål för handling, istället för en egen handlande aktör.”. När det gäller kvinnor och män handlar det om att män blivit subjektifirerade och kvinnor objektifierade. Den ständiga utseendehetsen som 99% läggs på kvinnors axlar (och ansikten i form av smink) handlar om att kvinnor blir sedda och män är de som ser. Män är de som skall bli attraherade och kvinnor de som skall attrahera. Kvinnor skall vara sexiga medan män skall vilja ha sex. Män skall knulla medan kvinnor skall bli knullade. Män skall prata och kvinnor skall lyssna.

Hur många gånger har jag inte burit smink när jag gått till affären för att handla godis, för att risken finns att jag skall stöta på den där mannen/kvinnan som jag måste vara attraktiv inför för att HEN skall vilja ha MIG? Hur många gånger har jag inte suttit på en date och tänkt på hur jag skall bete mig för att denna man skall bli brutalt förälskad i mig, och inte på hur han beter sig och ifall jag skulle kunna bli brutalt förälskad i honom? Hur många gånger tittar jag mig i spegeln för att kontrollera att jag fortfarande är attraktiv, att håret ligger rätt eller att sminket sitter kvar, istället för att skanna de som omger mig och se hur attraherad jag faktiskt blir av dem?  Hur många gånger har jag artigt lyssnat på nån jävla uppblåst killes nonsensprat om sitt rätt meningslösa liv och korkade tankar, och skrattat åt hans halvtaskiga skämt, och sedan inte vågat berätta om mina betydligt mer intressanta tankegångar, i rädsla av att verka ointressant och ointelligent, och kanske bli avbruten eller avvisad (vilket sorgligt nog ofta händer när man försöker interagera med detta ofta socialt handikappade motsatta kön)?

Trots att jag bär den feministiska fanan högt i luften låter jag fortfarande mig själv objektifieras. Jag går med på det här. Vi går med på det här och triggar varandra. Ätstörningar, komplex, kaloriräkning. Puder som täcker alla våra skavanker. Just för att vi är de som blir sedda, och har nästan glömt bort att se själva. Att under sex behöva tänka på hur man ser ut in the moment. Att orka tänka på hur man ser ut dagen efter när man vaknar. Att vara nästan övervakad, var man än går, och pressen om att vara attraktiv i alla lägen. It’s fucking killing me. Och det har nästan dödat många av mina vänner.  Får du också ont i magen när du tänker på det här? För det får jag.

Vad finns det för lösning på det här nu då? Något jag hör många säga är att ”jag vill va vacker för min egen skull”, ”jag tycker om att göra mig fin” etc etc. Och visst, jag har inget emot att göra mig snygg. Men när vi täcker våra ringar under ögonen för att dölja hur utmattade vi är av att vara kvinnor, när vi täcker varenda liten finne, när vi bär allt mer urringade tröjor och allt mer upp-pushiga bh-ar för att attrahera hanar, men å andra sidan knappt har några som helst krav på att det motsatta könet skall klä sig sexigt, täcka finnar eller skavanker eller se pigga och alerta ut, känns det inte lite skevt då? Jag tror att vi måste börja ställa lite krav. Vi måste börja använda våra ögon. Vi måste börja betala tillbaka med samma medicin. Vi måste börja objektifiera tillbaka.

To be continued

/ Queen Bee

Amerika. Varldens enda supermakt. Framstaende inom mediavarlden, teknikvarlden, med en hog levnadsstandard. Varldens basta land enligt drommare. The land of possibilities.

Vi akte hit med manga fordomar; nagra som har bekraftats och nagra som har eliminerats. Da vi bestamt oss for att resa runt i California - amerikas mest liberala stat, sag vi framfor oss hippies dansa runt med blommor i haret. Vi hade hoga forhoppningar och eftersom att wwoofandet (volontararbete pa ekologiska bondgardar) var var hogsta prioritet trodde vi att vi antligen skulle fa komma ifran den patriarkaliska versionen av karnfamiljen.
Vi sag for var innre syn en plats dar alla delar lika pa hushallets resurser, dar manniskor som inte ar av samma blod kan leva i harmoni som en temporar familj.

Var forsta anhalt var pa en gard norr om San Francisco hos ett gammalt par, vi kallar dem Peter och Susan. De flyttade ifran civilisationen pa 70-talet for att skapa sig en alternativ livsstil. Utan elektricitet och rinnande vatten levde de med sin lille son uppe i bergen i over tio ar. Tillsammans byggde de ett hem och tillslut fick de aven vatten och el. De har dock behallt sin enkla livsstil (de avstod t.ex. fran att skaffa fler barn for att inte tara pa miljon och bidra till jordens overbefolkning) och lever i frid med musik, vin och mat som deras storsta intressen. 
Deras aktenskap ar stabilt och trots att de har varit gifta i snart 50 ar tar de fortfarande en varm dusch tillsammans varje morgon. 

Vi blev makta imponerade nar vi traffade dem - var det verkligen sa att vi antligen hade funnit ett par som har lyckats leva tillsammans och fortfarande behallt gnistan? Vi bada skilsmassobarn som sedan lange tappat hoppet for det lyckliga och fram for allt det jamlika aktenskapet. De forsta fem dagarna verkade det som att vi hade funnit undantaget. Vi hjalpte dem att bygga i tradgarden och vi sag hur Susan arbetade fullt lika hart som Peter. Sida vid sida stod de och deras fysiska anstragning var i symbios med varandra. Eftersom vi stod for skotseln av hushallsarbetet den forsta tiden levde vi lyckligt ovetande om den egentliga uppdelningen av konsrollerna. Vi lyssnade pa Peters langa utlaggningar om manskliga rattigheter, Amerikas bristfalliga politik, hans involvering i diverse olika motstandsrorelser. Med nagot halvoppna munnar satt vi som hypnotiserade, fascinerade over att antligen ha funnit en man uppvuxen med 50-talets konservativa synsett och som trots detta verkade ha brytit sig ifran sin generations asikter. Efter 5 dagar av nyforalskelse borjade fasaden dock sakteligen krakelera.

Det gick inte att undvika, aven detta par hade inte lyckats bryta sig fria ifran den stereotypiska uppdelningen av hushallsarbete. Peter alskade att hanga i koket - observera dock inte framfor spisen, utan halvt tillbakalutad i sin favoritfotolj med vinglaset i handen med en perfekt utsikt over kvinnorna som arbetar i koket. Efter middagen nar det var dags att roja undan, satt han kvar med vinglaset och gjorde inte nagon som helst ansats for att hjalpa till. Gitarren plockades fram, vinet fortsatte att floda under den halvtimmen det tog for oss att gora koket tipp topp igen. Proceduren sag likadan ut varje kvall. Sakta men sakert borjade ilskan att pyra, besvikna over att varan drombild bara var en simpel kuliss. Vi bestammde oss dock for att gora ett experiment som en sista chans for honom att ta sitt fornuft till fanga. For kanske var hoppet anda inte helt ute, kanske var det bara narvaron av tva snygga svenskar som gjorde honom overvaldigad. Kvallen av revolution var kommen; som vanligt plockade vi undan grytor, tallrikar och kastruller men lamnade kvar hans vinglas for att se om han sjalv skulle ta initiativet och plocka undan det. Spanda och forvantansfulla entrade vi koket dagen efter och mycket riktigt sa stod vinglaset kvar i exakt samma position som vi lamnade det. Vi visste inte om vi skulle skratta eller grata, ta narmaste k-pisst och avratta honom pa plats eller ha en lang forelasning for Susan och informera henne om att det inte ar forsent att forsoka att lara den gamla hunden att sitta en gang for alla.

Situationen var knivig - dessa manniskor gav oss mat och husrum for nastan inget arbete alls. Vi akte dar ifran utan att ha gjort nagon storre insats annat an att pa svenska svurit och forbannat mannen i husets passivitet.

Nasta gard vi besokte sag rutinen ungefar likadan ut, fast snappet varre. Kvinnan som var vart overhuvud hade varit delaktig i the summer of love i 60-talets San Francisco och sedan bott i olika kollektiv. Varje vecka holls det karleksmoten dar alla sade hur mycket de alskade och uppskattade varandra. Det var ocksa dar hon traffade sin nuvarande man, vi kallar honom satan. Satan arbetade som advokat och tjanade in brodfodan. Varje kvall stegade han in i koket likt en trotsig femaring och med putande underlapp fragade han med gnallig rost vad hon hade lagat for middag. Eftersom vi stod for den storsta delen av matlagningen blev det darav enbart en vegetarisk kost och som alla vet ar gronsaker inte sarskillt populart bland de flesta femaringar. Satan tog en kort blick pa varan nyttiga linsgryta rynkade pa nastan och gick till kylen for att istallet gora sig sjalv en peanutbutter-jelly sandwich. De nastkommande kvallarna hade han med sig en halvaten meny fran Mc. Donalds.

Na, vad kan vi lara oss av detta barn? Aven hippieaktenskapen har sina inovade roller. Fragan ar om varan generation kan bryta detta djupt rotade beteende.


E. Bennet & Mary Jane

Man har länge sagt att kvinnor på mtv är objekt.
På youtube har män, på sätt och vis, sex med objekt.




När ska vi göra en manymen-version på denna video?

Om vi nu ska ha hittepå-sex med ett objekt kan vi lika gärna följa temat och torrjucka på något som passar vår könsroll. Vi vill ju inte vara sämre än männen och ta något enkelt, som en kavel eller en dammsugare. Dessutom finns det säkert redan en porrfilm där någon stackars jävel låtsas vara kåt på tidigare nämnda. Något mer imponerande är väl i så fall kanske en spis eller liknande. Kom gärna med förslag.

Mia Wallace

Häromdagen loggade jag in på en välkänd internetcommunity och kikade på dom senaste uppdateringarna. Jag läser bekantas notiser där de beskriver sin dag, vad de har ätit och hur dom mår. Livsviktig information med andra ord. Fastnar på en längre text som handlar om kvinnors lösaktighet och männens glorifiering inom matematik och sex. På nätet får man såklart vara beredd på att se och läsa det mesta, men detta var alldeles särskilt stört.


"It’s unfair that if a guy fucks a different girl every week, he’s a legend, but if a girl fucks just two guys in a year, she’s a slut." WELL... If a key opens lots of locks, then it’s a master key. But if a lock is opened by lots of keys, then it’s a shitty lock. ITS ALL ABOUT LOGIC.


Jag brukar kunna skratta åt det mesta, kan ta ett bra skämt liksom. Men min instinktiva reaktion på detta var enorm irritation. Jag skulle kunna plocka isär citatet och bit för bit beskriva varför det är så otroligt puckat men jag nöjer mig med en liten analys på min egen reaktion. Den mest uppenbara irritationsfaktorn lär ju vara att allt dryper av manschauvinism, även om det är något så oskyldigt som en statusuppdatering på en supercommunity.
En del tjejer drar grova och sexistiska skämt med negativ betoning och låtsas som att dom gillar det för att få uppskattning av det motsatta könet. Man förändras ju ofta beroende på umgänge och kvinnor runt män är inget undantag som vi vet. Att dra till med något som dessutom nedvärderar dig själv och hela ditt kön är ju en ultimat kombination. Då har man avklarat halva jobbet åt killgänget i utbyte mot något av en hädelse och förhoppningsvis fått betyget skön brud. Märk väl att detta inte nödvändigtvis behöver gälla tjejen vars uppdatering jag nu eldar upp mig över, eller ens särskilt många. Men jag har sett det och säkerligen själv deltagit ett par gånger.

Jag har personligen till viss del köpt den där skeva bilden av att kvinnan ska ha mycket sexuell erfarenhet men ändå ett lågt antal erövringar bakom sig. Detta är svår kvantfysik och det skulle aldrig kunna uppnås utan massiv sexvägran. Men någon gång under mina nitton år har denna föreställning rotat sig i ryggraden. Har givetvis aldrig trott på det fullt ut, men en tanke längst bak i huvudet är fortfarande en jävla tanke. Och uppenbarligen är jag inte den enda som tänker den tanken ibland.
Jag har känt ett visst obehag efter nästan alla utav de få gångerna jag har fått ligga sen jag blev singel. Det är så otroligt idiotiskt och jag försöker (nu när jag är medveten om denna dåliga vana) att anstränga mig mer för att med säkerhet kunna lämna nästa ligg utan grubbel. Med tanke på hur dött mitt sexliv är för tillfället verkar det som att jag inte behöver oroa mig för tentamen inom detta självförverkligande särskilt snart. Men min sexuella frustration kan vi gå in på närmare i ett annat inlägg.
Poängen är att jag för det mesta ser mig själv som en stolt, stark kvinna som aldrig skulle tillåta sig själv att hamna ur balans över något så trivialt. Som ofta påminner både sig själv och sin omgivning om hur viktiga kvinnor och feminism är av hundra olika anledningar. Att vi ska kunna ta för oss på samma sätt som män utan att be om ursäkt.
Trots detta kan efterblivna föreställningar om att man borde korsa benen fortfarande påverka mig. Och även om det är väldigt lite ångest jag känner så finns den ju där av en anledning?

Med andra ord finns det blandade men inte särskilt varierande orsaker till varför jag blir upprörd över en skitsak på internet. Utöver ovanstående har vi det faktum att jag som sagt har vuxit upp runt stark feminism. Uppsatser inom historia och dylikt under min skoltid handlade ofta om första vågen och kvinnokampen i allmänhet, till mina fellow classmates förtret. Så jävla oskönt av mig liksom. Även om citatet ovan bara är en kul ordspya som någon kläckt på exempelvis fyllan står det trots allt för en mentalitet och en uppfattning som tyvärr finns kvar.

Det finns betydligt värre exempel som borde vara drivkraften bakom ett whino-inlägg som detta. Antar att det är småsakerna som verkligen visar hur nedvärderingen av kvinnor smyger sig in överallt och lägger sig som en vidrig hinna över det mesta.

Mia Wallace