Jag har alltid varit livrädd, för mig själv, för min form. Ingen annan fick se och även jag försökte slippa. Dom skulle ju vara precis sådär perfekta som alla andra hade, så det blev en besvikelse. När det släppte minns jag inte, men någon berättade att hon ville ha det som jag hade. Någon ville hellre ha mina bröst än sina egna och just där slutade jag tycka illa om dom.
Vi vill ju alla ha det vi inte kan få

/ Dear Prudence