Vi ska gå ut. Vi har sminkat oss, vi har rakat oss, vi har parfymerat oss och vi ska... ladies and gentlemen... like never before (!)... RAGGA. För är det inte därför man går ut på krogen? Hur många gånger har man inte sett vänner gå och bli ihop med någon och helt plötsligt tappat intresset för att gå ut? Handlar alltså våra partyintressen om att fram för allt hitta sin potentielle partner? Är det så simpellt?

Jag finner det sorgligt, och vill, hoppas sätta in mig i en annan kategori: den som går ut för att träffa MÄNNISKOR, och för att möjligen där i mellan skaka lite rumpa. För att det alltid är underbart roligt.

Ändå tycks jag alltid bemötas av denna parlek var jag än går, och det är svårt att knyta kontakter och att överhuvudtaget föra en lämplig och intressant diskussion när ALLT. ALLTID. I. SLUTÄNDAN. HANDLAR. OM. SEX.

Detta är ett bekant scenario för mig en vanlig utekväll:

Jag går fram till en kille som känner en snubbe vars fasters kusin jag också känner och börjar snacka.

Typ:

"Tja!! Vi sågs på det där eventet förra veckan...blablblabla... mycket trevligt... blablabla... rolig anekdot."

Och killen svarar allmänt nonchalant och ointresserat:

"Mmm, verkligen trevligt. Men nu ska jag träffa min FLICKVÄN. Hon väntar på mig. Vi ska nämligen hem till OSS."

Vill gärna understryka att de HÖR IHOP och att jag fan inte ska tro någonting.

Jag trodde aldrig någonting Mister. Jag ville endast samtala lite. Vi hade en del gemensamt, och det är alltid trevligt att snacka med någon som man inte riktigt känner tycker jag.

Det hade även kunnat vara omvänt:

Killen hakar på diskussionen och börjar pilla med mitt hår och undrar vart jag ska senare: alltså han vill uppenbarligen ligga.

Jag har en vän som anser att tjejer och killar aldrig riktigt kan vara vänner rakt igenom. Sex kommer alltid att komma i vägen. Stämmer detta? Kommer vi aldrig kunna överträffa våra simpla biologiska instinkter?

När jag funderar över mitt egna liv, så har de flesta av mina manliga vänskapsrelationer inneburit en hel del känslor: antingen från deras sida, det vill säga att de haft känslor för mig, eller vice versa. Jag har för tillfället en enda nära manlig vän, och jag hoppas att detta endast är vänskap.

Men vem vet, åren kanske kommer att gå och oundvikligen, eftersom det är vår BIOLOGISKA INSTINKT, så kommer någon av oss få känslor för den andre (eftersom vi båda är hetero förstås), och av erfarenhet så bidrar detta till slutet av vänskapen. Det är svårt att behålla kontakten när sex och kärlek kommer i vägen.

Jag hoppas verkligen inte detta. Jag hoppas att vi kan komma längre i våra relationsskapanden, och att vi människor i framtiden, från alla nationaliteter, bakgrunder, sexualiteter (jag vet att detta inlägg endast handlar om heterosexualitet, men det är den jag erfar när jag går ut. Hur ser det ut i gayvärlden?) åldrar och självfallet kön ska kunna samtala, umgås och knyta band utan krav och fördomar.

Mary Jane