Jag vaknar med något hårt mot låret och jag lyfter på täcket och där är det - morgonståndet. Detta fascinerande fenomen. Denna skamfläck för många pojkhjärtan, denna okontrollerade manliga morgonritual. Jag kan inte låta bli pilla lite på den medan ägaren snoozar. Gör den ont? Går den att ligga med? Får man morgonstånd varje morgon? Det hela är enligt mina erfarenheter individuellt. Och när ägaren reser sig, blir det en tältpinne i ett par rymliga kalsonger - så fnittrande förtjusande! Ståndet, och inte ägaren, får min fulla uppmärksamhet. Kalla mig pervers. Kalla mig antastare. Kalla mig tantsnusk. Det är nånting med morgonståndet som ligger mig varmt om hjärtat.