Flickorna i mitt liv
När det gäller pojkar så är jag en person som håller mig till ett monogamt förhållande. För mig känns det jobbigt nog att vara tillsammans med en av dom så jag välkomnar inte fler. När det däremot handlar om flickor så förespråkar jag polygami. Man har både kortdistans- och långdistansförhållanden, sambo och ett och annat såkallat bootycall när man behöver det. Enda skillnaden mellan detta och ett "riktigt" förhållande för mig är väl sexet då.
Under vissa perioder i mitt liv så har jag haft fantastiska förhålladen med kvinnor som gjort mig lyckligare än någon man. Jag tänker tillbaka på en av mina bästa vänner. Vi hade aldrig bott i samma stad och bara träffats då och då någon gång i månaden, men hon var fortfarande en av mina bästa flickvänner. Sen kom dagen då hon flyttade till min stad. Vi var med varandra nästan varje dag, hela dagen. På kvällen gick vi ut, jag sov över, vaknade, åkte iväg på ärenden och kom sen tillbaka och stannade till sent. I början hängde hon mest hemma i sin lägenhet så jag åkte alltid direkt från skolan för att hitta henne i sängen, tittandes på Scrubs och med en åtalig mängd med Marabou mjölkchoklads-papper i sophinken. Jag satte mig ner och gjorde henne sällskap och sen rörde vi bara på oss om chokladen tog slut.
Sommaren 2009 hade jag flera flickvänner, både korta och långa förhållanden. En av dem lärde mig i början av sommaren att bli säker i mig själv och testa saker som jag tidigare inte vågat. En annan förevigade sommarens galenskap med sina fotografier. Om hon var med på någonting så blev alla upptåg helt enkelt lite roligare. Så kommer vi till den flickvännen jag umgicks mest med. Kanske lite för mycket i vissa fall (RAVE??) men det spelade mig ingen roll. Hon hjälpte mig med svåra saker, jag hjälpte henne med svåra saker. Vi grät och log och vi dansade. Tillsammans åkte vi fram och tillbaka, upp och ner mellan vår stad och landsbygden. De stunder som jag var som mest ensam den sommaren var jag ändå aldrig helt själv därför att vi alla såg till att finnas för varandra.
Man ska inte glömma flickvännerna i sitt liv. Tillsammans blir dom bättre än vad en pojkvän någonsin kan bli.
Dear Prudence
Under vissa perioder i mitt liv så har jag haft fantastiska förhålladen med kvinnor som gjort mig lyckligare än någon man. Jag tänker tillbaka på en av mina bästa vänner. Vi hade aldrig bott i samma stad och bara träffats då och då någon gång i månaden, men hon var fortfarande en av mina bästa flickvänner. Sen kom dagen då hon flyttade till min stad. Vi var med varandra nästan varje dag, hela dagen. På kvällen gick vi ut, jag sov över, vaknade, åkte iväg på ärenden och kom sen tillbaka och stannade till sent. I början hängde hon mest hemma i sin lägenhet så jag åkte alltid direkt från skolan för att hitta henne i sängen, tittandes på Scrubs och med en åtalig mängd med Marabou mjölkchoklads-papper i sophinken. Jag satte mig ner och gjorde henne sällskap och sen rörde vi bara på oss om chokladen tog slut.
Sommaren 2009 hade jag flera flickvänner, både korta och långa förhållanden. En av dem lärde mig i början av sommaren att bli säker i mig själv och testa saker som jag tidigare inte vågat. En annan förevigade sommarens galenskap med sina fotografier. Om hon var med på någonting så blev alla upptåg helt enkelt lite roligare. Så kommer vi till den flickvännen jag umgicks mest med. Kanske lite för mycket i vissa fall (RAVE??) men det spelade mig ingen roll. Hon hjälpte mig med svåra saker, jag hjälpte henne med svåra saker. Vi grät och log och vi dansade. Tillsammans åkte vi fram och tillbaka, upp och ner mellan vår stad och landsbygden. De stunder som jag var som mest ensam den sommaren var jag ändå aldrig helt själv därför att vi alla såg till att finnas för varandra.
Man ska inte glömma flickvännerna i sitt liv. Tillsammans blir dom bättre än vad en pojkvän någonsin kan bli.
Dear Prudence
Kommentarer
Trackback
