På stombuss 17

Jag sitter på bussen ganska svettig, ganska irriterad, på väg hem för att ta i tu med den en månad gamla tvätthög som ligger utspridd i min lägenhet. Bredvid mig sitter en äldre dam som luktar väldigt starkt av någon frän tantparfym. Hon sitter lite för nära, hennes kofta skaver mot min arm och i solskenet som lyser in ifrån bussfönstret kan jag räkna alla hennes skäggstrån på hakan. Jag tänker att hon nog varit väldigt vacker i sin ungdom och att hon egentligen fortfarande är väldigt vacker, bara hon inte hade sminkat sig så mycket. På sätet bakom sitter två tjejer och pratar. De är högljudda och det märks att de vill att alla bussens passagerare skall ta del av deras konversation. De pratar om helgen som varit och om lördagens fest, där båda var så sjukt fulla "totally crazy super drunk" för att vara exakt. Fjortisar tänker jag (ändå väldigt kärleksfullt, med bara en liten touch av arrogans) och helt plötsligt kommer jag på mig själv med att intensivt vrida huvudet något åt sidan för att kunna tjuvlyssna bättre på deras samtal. Plötsligt har denna bussresa blivit något mer intressant.

 

Historierna från helgen blir mer och mer vulgära och jag häpnas över vilket dramatiskt liv dessa två tjejer lever. Herregud, hur gamla kan de vara tänker jag, men vågar inte riktigt vända mig om och ta en titt på mina underhållare. Samtalet tar en ny vändning och de börjar prata om bantning och att de måste sätta i gång och börja träna inför sommaren. "Beach 2011 för fan" skriker tjej nummer ett. "JA för fan" skriker den andra och gör high five precis intill mitt öra så min trumhinna nästan spräcks. Bantningspratet fortsätter och går över från träning till kost. Snart vet jag hela deras kostintag. Tjej nummer ett skär de ner på snabba kolhydrater och fett och äter bara två gånger om dagen. Frukost innan skolan (knäckemacka, grönt te och valfri frukt) och middag hemma på kvällen. På skollunchen tar hon en cigg istället för att dämpa hungern. Middagen hemma på kvällen är mest för att mamma inte ska bli orolig. Tjej nummer två sitter tyst en stund, sen säger hon lite tystare än tidigare, men ändå så tydligt att jag kan höra, att hon tagit sin mammas naturdiet pulver och druckit i snart två månader. Hon får en uppskattande kommentar av tjej nummer ett, Malin i klassen hade tydligen gått ner sjukt mycket på naturdiet, och då var hon värsta tjockisen innan. Mitt hjärta har för länge sedan dalat mot botten och nu vill jag verkligen inte vända mig om för att se hur gamla dessa tjejer är. Vill inte veta. Vill inte se. Sedan säger tjej nummer ett "fan vad gött det ska bli att börja högstadiet till hösten" De båda sjätteklassarna går av och jag lämnas tom kvar.

 

Vart är vårt samhälle på väg?

 

 

E. Bennet



Kommentarer

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback