Jag har for forsta gangen i mitt liv flyttat hemmifran. Till ett hus pa andra sidan jordklotet. Jag gick ifran att vara en 21-arig backpacker till husagare pa bokstavligt talat en vecka. Pa kopet fick jag mig en rumskamrat. En man. Jag gick ifran att bo hemma - till att lulla runt pa diverse barer i sydostasien - till att bo i en platonisk samborelation med en manniska av motsatt kon. Jag som levt med en ensamstaende morsa hela mitt liv, utan syskon och utan nagon fadersfigur att tala om, skall nu helt plotsligt bo ihop med en frammande man. Nej, det ar inte en liten omstallning gott folk. Det har ar ett helt nytt territorium for er kara skribent. Det kravdes lite panik planering och nagra timmar pa Ikea, men till sist tog jag min kara Mr. Backpack och flyttade in.

Desperat efter att gora ett bra intryck och fa min nya roomie att alska mig; inledde jag min vistelse med att laga naringsriktiga storkok och feja i koket som en ettring arbetsmyra den forsta veckan. Efter de dagliga festerna, stadade jag upp olflaskorna och torkade bort ingrodd aska pa altanen etc. Roomien kom at min mat, knackte en ny ol i det rengjorda koket och lovordade mig och mina prestationer. Allt kommer att bli bra, det har var ju inte sa svart tankte jag glatt pa min vag mot affaren for att kopa ny mojk for tredje gangen i rad.

En vecka till har nu passerat och att varje morgon vakna till ett vardagsrum fullt av olflaskor och ciggarettfimpar kanns inte langre lika romantiskt. Jag misstanker ocksa att mina tidigare intitiativ till att ta den dagliga disken har borjat tas for givet. Alternativet ar att bli den tjatiga morsan och att frasa surt "att han minsann fan kan ta disken sjalv". Detta kanns naturligtvis inte heller bra. Jag vill ju trots allt att lovorden och spontankramarna skall fortsatta vara en del av min vardag.

NEJ NEJ NEJ skriker ni nu dar hemma, men snart mina vanner tar den har sagan en ny vandning.

Efter att jag storstadat huset fran helgens nattliga bravader, tillbringade jag gardagen bakis och mensig i soffan. Jag hade en inplanerad skype date med kvinnan som givit mig livet pa kvallen, sa jag satt mest och slo tittade pa Australiens version av bonde soker fru for att fordriva tiden. Att prata med min moder brukar ofta lamna mig nagot kanslosam och jag hade dessutom inte pratat med henne pa lange, sa det var som upplagt for en emotionell afton. Efter ett tva timmars langt samtal var jag rodgraten och ville mest bara ga och lagga mig. Naturligvis kommer min housemate och hans ex flickvan in genom dorrarna skrattandes med varsinn ol i handen. Jag forkunnar (sa trevligt som ar mojligt) att jag har haft en jobbig dag och nu skall dra mig in till mitt rum for att sova. Somnar gor jag, men klockan mitt i natten vacks jag ur min drom med ston och ett rytmiskt dunkande mot vaggen. Stonen och dunket fortsatter. Lange. For lange. Jag blir mer och mer irriterad. Jag ar inte pryd - ligg, knulla, fistfucka varandra all you want, men om jag ar i rummet brevid visa lite respekt och gor det med sma bokstaver. Efter vad som kanns vara en evighet kommer the grand finale och hans partner skriker ut "I love your big juicy cock" foljt av den sista sucken.

I morse nar jag kom ut i vardagsrummet (som jag lamnade Martha Stewart rent igar) har naturligtvis nya olflaskor och gamla ingrodda tallrikar tagit sin plats pa golvet, pa bordet, pa tv:n OCH pa MIN ipod (!). Min roomie kommer utslantrandes och sager: "Did we disturb you last night? Sorry if we were a bit to loud" "No not at all" sager en rost forvanansvart likt min egen. Ett mindre varldskrig utkampas mellan mitt forbannade jag och min innre hemmafru tills jag hor mig sjalv saga "I just love listening to people having sex, next time I'll knock on your door and ask if I can have a pice of that big juicy cock myself". Jag gar ut ur koket och lamnar min platoniske sambo med gapade kaft.

Jag tror bestamt att staende ovationer ar i sin ordning.

Over and OUT

E. Bennet