nummer 34



exakt.

three is a magic number?

först och främst. ta mig för den jag är. jag en en enkel kvinna som letade efter mr. right så att jag höll på att bli galen. märk mina ord: LETADE. allt jag skall komma att berätta för er nu är rena soppan. tusen gången värre än Big Brother och Sex and the city tillsammans.

i början av sommaren åkte jag till paradisön, cypern, för att hälsa på min kära vän som bott här i lite mer än ett år nu. denna historien har jag redan berättat, om nummer 30, min grekiska gud som jag blev blixt förälskad i och som det ännu snabbare sket sig med. nu när jag är tillbaka, nu när jag har flyttat hit sa jag till mig själv att bara ha jävligt rolig och inte leta efter någon eller något. förutom jobb och en lägenhet. check! så med öppet sinne kom jag hit. andra kvällen gick vi till strandklubben vi alltid går till och nummer 30 berättare om sina sommar romanser och lovordar att ingen var som mig. höjer mig till skyarna med sina ord och jag smälter snabbare än vaniljglass i stekande sol. såklart. vad annars. tänke er själva att den snyggaste, mest sexiga, med den absolut underbaraste kroppen, ögonen, rösten, säger exakt allt du vill höra. bra där. detta är grejen. de är alla såhär. jag vet det nu. det är ett sjukt spel de har här. så många tjejer, unga kvinnor jag vill ska vara med och skriva här ni anar inte. min jobbarkompis lilla syster har dejtat samma kille som mig, och en annan kille som jag också träffats bror. alla är med alla här. det är sjukt. det är en pytte pytte pytte alldelles för pytteliten ö. anyway, jag kommer till allt det här snart. tillbaka till början. nummer 30. jag började att höra av mig igen, vi hörde av oss till varandra men så fort vi råkade hamna på samma ställe, vilket var allt för ofta, ignorerade han mig. jag fick nog och bad honom dra åt helvete och därefter har vi inte setts. och jag var inte direkt ledsen över vad som hade hänt. inte alls. jag var way to upptagen med vad som hände i mitt liv. allt har gått som på räls. jag fick ett jobb som jag älskar och en lägenhet som är rymlig nog för en person. eller två för en natt eller så. och tja, jag har haft en väldigt trevlig sommar helt enkelt. träffade min nyårsfling sedan två år tillbaka och vi tillbringade en väldigt alkoholiserad natt tillsammans. två dagar senare flyttade han till grekland. men han kommer tillbaka nu på torsdag så vi har bestämt att ta en drink på - wait for it - stället där alla, och jag menar ALLA när jag säger alla, hänger på. detta stället ägs av en man, 32 år för att vara exakt, jag frågade. ägaren och jag träffades genom att ta en drink tillsammans på detta ställe när jag kom dit med nyårskillen. han flyttade iväg och jag fortsatte att gå till stället. en sen natt hamnade vi bakom kulissen och framför en spegel. mhmhm. några nätter senare hamnade vi i vattnet på klubben som alla gick till när det var sommar. där jag först mötte nummer 30, ni vet. soppa som sagt. två ställen - för många vackra män. klubbens ägare ordnade en privat fest hemma i sitt hus, alla som regelbundet gått till klubben blev bjudna, jag blev inbjuden en kväll när jag var på baren tillsammans med ägaren. på fetsen ignorerade han mig och jag började prata med en killen som jag knappt känne rigen. han log åt mig någon gång, det är ungefär vad jag minns av honom. vi började prata och det visar sig att han har jobbat som bertender på både klubben OCH nu jobbar han på baren. han och ägaren lämnar fetsen och några timmar senare var dte dags för efterfest - gissa var. baren såklart. efterfesten dog ut och vi åker vidare till en klubb som ligger granne med min lägenhet. av någon anledning som är väldigt suddig just nu åker jag i samma bil som killen jag träffat samma kväll. nummer 34. kommer till det snart. vi är inne på klubben och efetr fööör många öl börjar vi hångla hysteriskt romatiskt. i ögonvrån glänsar jag någoning med stort krulligt svart hår, det var ägaren, nummer 33, som sitter mittemot oss på andra sidan baren och tittar på oss. nummer 34 går och hälsar, de är ju kollegor (jag hade ingen aning, snälla tro mig) och därefter går på toaletten. 33an kommer fram och ber mig att ringa honom senare. två killar? neeej. neeej. NEJ! det är inte vad jag vill. så jag går ut ur klubben för att gå hem. ensam. nummer 34 kommer springandes undrande såklart. inget ont anande. stackars pojk. vi börjar gå mot min lägenhet. jag snybblar, skrapar upp hela foten. han vill ta hand om mig och köpte plåster. ägaren ringer mig och jag tackar för kvällen med nummer 34 och en stund senare delade jag min säng med ett träsktroll som inte pratar. han är helt stum. väldigt snäll, med han säger ingenting. knäpptyst. där och då tänkte jag - sista gången. nu får det vara nog. det sket sig totalt såklart. två dagar senare smsade nummer 34 och ville ses över ett glas vin. nästa kväll kom han hem till mig och vi satt och pratade till klockan tre på natten. inget mer. tackade för sig och åkte hem. hörde av sig dagen efter - "hello how are you my *?" något mindre internt.

så historien om nummer 34, som är den mest aktuella just nu.
     vi har setts ett tag, han har mer eller mindre bott hemma hos mig den senaste tiden. jag har till och med berättat för familjen hemma i sverige att jag träffar någon. han har preseterat mig för sin bror, dock endast en av 3 men det är alltid en start. han är så öppen, han vill berätta exakt hur han känner, vill veta hur jag känner, vad jag tycker. jag har aldrig pratat så mycket i hela mitt liv som med honom. vi är helt olika. han är en riktig tänkare. rätt vad det är blir han helt tyst och ser ut som om han ska gå upp i dimma för han funderar på olika saker. han är lite knäpp, det skulle nog de flesta säga om honom. konstig. jag gillar det. en kväll efter en hel del alkohol säger han till mig; jag vet vissa saker om dig som jag inte gillar. jaha? vill du prata om det? (jag visste direkt vad han pratade om. alla killar före honom såklart. det är nämligen så här. männen här knullar runt, kompisar tar varadras tjejer men så fort de gillar någon då är det skandal om hon har varit med någon av hans kompisar). jag är körd kan jag ju säga redan nu. men det visste jag inte då. "nej det vill jag inte, jag gillar dig för mycket för att bry mig om det" säger han. vi romans kan fortsätta ostört.

TILLS.... dam dam dattam! vi hade så roligt denna kvällen. ah så otroligt. vi var ute till klockan fem på morgonen. han, jag och massvis med vänner. vi höll om varandra hela tiden och han pussade mig på kinden titt som tätt. på vägen hem till mig, jag har ingen jävla aning om varför eller hur det kom upp, men vi började diskutera mitt tidigare sexliv här på ön och tydligen så visste han inte allting. jag tänkte, ja det är väl lika bra att vara ärlig. han visste om att jag varit med hans chef, nummer 33, men han hade ingen aning om nummer 30. OCH DETTA ÄR VAD SOM STÖR HONOM. han blev helt galen, helt rosenrasande och vi tillbringade resten av natten att skrika åt varandra. han frågade om jag älskade honom och jag svarade vad är det att älska? sedan fortsatte det ungefär på dethär sättet:

det var ju fem månader sedan!
HAN ÄR MIN BÄSTA VÄN
men jag kände ju inte dig då
MEN TVÅ AV MINA BÄSTA VÄNNER
jag hade ingen aning att ni var kompisar
JAG HAR JOBBAT MED NR 30 I ETT ÅR OCH NU MED NR 33
men jag har aldrig sett dig innan den där festen

vad som gör allting ännu bättre är att baren, som alla hänger på, ordnade ett födelsedags kalas som mina jobbarkompisar skulle gå på. baren var öppen för alla så jag gick dit för att träffa en vän. vad får jag se. jo, bakom baren står nummer 33, ägaren, vid baren sitter min vän och bredvid henne står nummer 30, och uppe vid djbåset ja där har vi min söta nummer 34 som vid detta laget ser ut som om han vill mörda någon. jag går fram till min vän och nummer 30 försöker smickra mig på spanska (????) och berätta en rolig historia om en kompis som bor i usa som jag också känner sedan tidigare i somras. han fick ett höjt ögonbryn till svar och därefter tog jag min öl och gick upp till min 34a. puss puss hej hej. han kom ner och vi står med varandra och nummer 30 höll på att sätta en nöt i halsen ah chock. retsen av kvällen tittade han i golvet. det kändes skönt. men min 34a var inte glad. han började bråka med mig igen om detta. han tycker nu synd om nummer 30!!!!!!!!!!!!!! killen som har betett sig som ett as emot mig. ska han komma och förstöra för mig en gång till när jag fått känslor för en - faktiskt BRA kille???????

han tror mig inte. han är helt övertygad om att jag visste om ända ifrån början att alla tre var vänner. han är förbannad. i en vecka har vi bråkat nu. varje gång vi ses, pratar i telefon. om samma jävla skit. senast vi pratade, skrek åt varandra, var i lördags. han var full och ringde mig. skek att han kan inte vara tillsammans med mig på grund av mitt förflutna. han är inte avundsjuk säger han MEN du måste ju förstå att jag kan inte se er tillsammans (mig och nummer 30). jag bad honom att dra åt helvete och ge tillbaka mina solglasögon. någon dag senare kom han förbi mitt jobb och gav dem till mig. hej hur mår du och sen var han borta. ute ur mitt liv. trodde jag...

nu kommer nämligen finalen av min trevlig röra - igår fick jag ett sms, han bjöd in mig till en fest på baren. jag kom, satte mig vid honom och nummer 30. såklart. jävla plåster. de sitter tydligen ihop de där två. jag och 34an pratar knappt med varandra. inte förren några timmar senare när vi frågar varandra hur vi mår och båda säger att det känns konstigt. han ville gå ut och prata. igen? kan vi inte bara ha roligt. han säger till mig ännu en gång att han kan inte vara med mig framför sina vänner. jag förklarar IGEN att jag inte kände honom när jag träffade de två andra. han måste förstå. nummer 30 var ett as och 33 var ett one night stand! "men du måste förstå mig, jag kan inte gifta mig med en person som har varit med två av mina vänner!" sa han. gifta sig? vem fan har sagt någonting om att gifta sig??????? SNÄLLA GUD I HÖJDEN, HJÄLP MIG! TA NER DEN HÄR KILLEN PÅ JORDEN IGEN FÖR HAN ÄR UPPE OCH SVÄVAR I DET BLÅ!

vi fortsatte att prata, jag grät, han sa att han vill vara med mig, att han tycker om mig, men han kan inte vara seriös med mig. han kan inte kyssa mig framför sina vänner eller träffa mig på dagarna. men han vill träffa mig? så han vill helt enkelt bara knulla. jävla idiot. jag rykte upp mig, tog min jacka och lämnade honom där. gick med några vänner till en klubb lite längre bort. tror då fan inte att han kommer dit. jo. jag skiter i honom nu, tänkte jag. spelar stark. dansade med andra killar, flirtade hej vilt. ja, det var för att göra honom svartsjuk. behöver jag verkligen det? det gör ju inte saken bättre. jävla dumma fyllo brud. (jag ska verkligen trappa ner på alkoholen, det är ett löfte). men tja, jag lyckades. han stod inte längre bort än en meter ifrån mig. till slut vände jag mig om och vi kysstes, sen höll han sin arm runt mig hela kvällen. vi åkte hem till mig. hade sex. han somnade. jag väckte honom och bad han att gå.

jag sparkade ut mannen jag är galet kär i klockan kvart i sex på morgonen. vad är det för fel på mig?


when i say people im talking about you


nummer 30 fortsättning

en vecka har gått på paradisön.

för er som inte vet har jag flyttat från sverige och till min beloved island cypern. limassol heter staden. under denna vecka har jag mest varit för mig själv. sökt en del jobb men mest har det varit standen som gällt medan min vän varit på jobbet till klockan 8 på kvällen. andra dagen på ön gick vi till baren vi alltid går till och där min grekiska gud jobbar om kvällarna. han blev så förvånad över att se mig. vi pratade knappt tills han frågar mig utifrån ingenstans - how much of a motherfucker do you think i am?

sen var det som vanligt igen. han kom och satte sig brevid mig och han berättar att han har saknat mig, att han har varit med andra men inget som har betytt mer än vad vi hade. jag sa till honom att jag inte känner honom alls men gärna tar mig tiden att faktiskt lära känna honom. efter några drinkar, en spya och alldelles för många cigaretter stängde baren och min gud frågade om jag inte vill sova hos honom. han fick en blick han sent skall glömma, blicken kallas - are you fucking insane?! och han förklarade att det vara bara sova som gällde. vem föröker han lura, sig själv eller. dagarna som gått nu har jag inte kunnat sluta att analysera det vi pratat om den kvällen. varför sa han så. varför frågade han mig det och varför ditten och datten. för mycket ensam-tid på stranden och det är total kaos uppe i kontor Mary Phelps Jacob. jag har via sms föreslagit kaffe och strandbesök tillsammans men inget svar. tills igår, när jag gick ensam till baren, min vän jobbade, kom han också dit såklart. han hade ingen att servera så han satte sig vid mig. vi pratade om hur konstigt det känns att ses och han stryker lätt med sina fingertoppar på mitt ben medan han berättar hur hans sommar har varit utan mig. min vän dök upp och hon och min gud kommer inte alls överens. de pikar varandra hela tiden och vårt kärleksmöte vad därmed över. när hon och jag bestämt oss för att call it the night och säga hejdå var nummer 30 inte på plats. jag letade reda på honom i ett hörn, där han satt och hade rast. jag satte mig mitt emot honom och han var inte alls blyg för att be om en kyss. han fick en, två och tre stycken efterlängtade kul att ses, jag har saknar dig och godnatt pussar. nej rent jävla grov hångel var vad det var!

nu har vi bestämt att fira min födelsedag ihop och att ses i dagarna. håller tummarna för den här mannen. min grekiska sexgud!

by the way så saknar jag er därhemma så att jag håller på att spricka!

your beloved Mary Phelp Jacob

Nytt liv, nya möjligheter

Jag vill inleda det här inlägget med ett litet stycka från en av mina, just nu, favorit låtar;

"You’re a good soldier
Choosing your battles
Pick yourself up
And dust yourself off
And back in the saddle
You’re on the front line
Everyone’s watching
You know it’s serious
We’re getting closer
This isn’t over"

Jag har en plan som sattes i verket för ungefär... 14 minuter sedan.

Efter ett par veckor av djup depression på grund av åtrån av en man som faktiskt tycker om mig (jag har inte fattat det, inte alls) och som tyvärr befinner sig ett par hundra mil ifrån mig. Jag blev stressad för jag trodde inte att han ville ha mig, blev för på och drev killen mer och mer ifrån mig, kallade honom "son of a bitch" och fick sedan ett argt samtal där det mesta var arga fraser på grekiska och med del engelska inslag som jag faktiskt förstod. Vi har inte hörts av på över en vecka och jag har aldrig mått bättre. Min plan, som sagt, inleddes med ett "förlåt" sms, om ni förstår vad jag menar. Jag bad om ursäkt för mina handlingar och bad honom att vara min vän. Han svarade direkt med "det vet du att jag vill". Så nu är vi vänner. Jag vet vad han är för kille. Han är bartender, på cypern och utnyttjar det som in i helvete. Han är snygg och har bara lösaktiga förhållanden. Är det en kille jag ska sitta här hemma i sverige och gråta över? Nej. Jag har kommit till insikt att jag inte vill ha honom... just nu.

Sedan två år tillbaka har jag velat flytta till denna vackra ö och stad jag träffade killen och det skall jag också nu göra. Till hösten drar jag och nu med ett öppet sinne, ingen bartender för mig, utan bara jobb och grekiska kurs. Sen får vi se med resten. Vi är vänner och det känns bra. Det hade varit jobbigt om jag kom dit och vi skulle glänsa arga blickar åt varandra över axeln. Nu startar vi om på noll. Jag har aldrig mått bättre. Mina vänner tror också att det beror på att jag fakltiskt har bestämt mig för att åka, fullfölja min dröm om att lära mig detta underbara språk, vara i värmen och bli uppvaktad av otroligt vackra män (som i flera - män).

I morgon säger jag upp mig från jobbet, ringer hyresvärden och bokar biljetten. Hejdå Sverige.

/Mary Phelps Jacob


Nummer 30

En jävla berg-och-dalbana!

Vi gick, jag och mina vapendragare, till ett ställe vi känner till så väl. Där vi välkomnas med öppna armar trots att vi inte besökt detta ställe eller ön på mer än ett år. Det är tredje gången vi är här nu och saker och ting är precis som när vi lämnade dem sisst. Ägaren till klubben kommer fram och välkomnar oss, bartendrarna ger oss gratis dryck och lär oss rumänska fraser att säga till ena vapendragarens pojkvän. Och så ser jag dig! shiiiiiiiiit där kom jag lite. Min vänner säger; "HAN TITTAR PÅ DIG, HAN TITTAR PÅ DIG!" Nej han är för snygg, han tittar säkert förbi mig och på någon annan bakom? Nej han tittade faktiskt på mig, vi flörtade hela kvällen och dagen efter då vi kom dit för att bada och sola flörtade vi igen. Efter att han serverat vår mat frågade han mig; "Är du här ikväll" Aaaaaah, bara den frasen är så het när den kommer ur din mun! (Ursäkta mig men jag är helt galen i den här killen). Vi kom tillbaka senare på kvällen och där var han, snart kommen att kallas nummer 30. Vi dansade trots att ingen annan dansade, vi kysstes, dansade och dansade och kysstes. Jag hade på mig min svarta festblåsa med dragkedja fram och du hade bara shorts. Barbröstad och brun, snygg som ah jag vet inte vad. En grekisk gud? Den natten frågade du om jag ville följa med dig hem... Det ville jag.

 

Sen var vi varandras resten av min vistelse. Varje gång vi kom till baren/klubben/stranden där han jobbade sken han upp som ett litet barn och lutade sig direkt över bardisken för att ge mig en välkomskyss, lite för att markera - hon är min, håll er borta. Jag gillade det, älskade det rättare sagt. När vi vaknade hemma hos honom sa han till mig att ligga helt stilla, han ville titta på mig, se hur jag verkligen såg ut, det blev helt tyst och han granskade varenda skrynkla och por i mitt ansikte. Till sist sa han; "Gud vad du är vacker, du är nog det vackraste jag har sett. hela du är perfekt". Sen blev han tyst igen och klappade på min kind tills han helt plötsligt reste han sig upp; "Jag vill visa dig bilder". Vad då för bilder? frågade jag. "Bilder, sa han, bilder på när jag var liten, jag vill visa dig mig".

 

Sista dagen på ön sov jag hos honom och på morgonen sa jag hejdå till katten som pissat ner min tröja och till lägenheten jag sovit i den senste veckan. "Du kommer tillbaka", sa han, "Och då finns jag här och väntar på dig". Väl här hemma har vi haft kontakt varenda dag, samma början och samma slut på varenda sms vi skickat. MIN och DIN. Mm han var min och jag var hans... tills verkligenheten hann ikapp oss. Landad i Sverige började jag jobba och han började bli bekväm med att jag hörde av mig. Idag har jag varit ett vrak. Jag har sabbat allt man kan sabba på ett tvätteri. Jag har tappat saker, snubblat över saker, varit helt borta i bergen. Jag lade blekningsmedel i en mörk maskin tvätt och har fått blåsa om varenda skjorta. Jag hade packat ihop ett paket med någon herres underkläder, paketet gick sönder och jag tappade ut all den rena tvätten på golvet - på grund av dig, nummer 30.

 

Det är ditt fel. Eller mitt fel. Jag var nämligen så jävla dum i huvudet och sa till honom igår: "Hör du bara av dig för att vara snäll så kan du sluta, det får mig bara att både se och verka dum." Och han slutade att höra av sig. Dumma dumma dumma mig, och dig. Dumma du. Varför hörde du inte av dig. Jag har börjat gråta fyra gånger idag, till och med i korvkioskkön där jag köpte min lunch. Varken mina jobbarkompisar eller den stackars kassörskan i korvkiosken fick ut ur mig vad som var fel. Trött svarade jag när de frågade. När det egentligen handlade om ett töntigt sms. Jag skämdes, jag skäms. Jag ringde en av mina bästa vänner som fick komma till undsättning efter att jag tröstshoppat upp alla mina pengar jag skulle ha denna månaden. Hon tröstade och jag kallade en av mina jobbarkompisar "Silikonfitta" på spårvagnen så att de som satt runtomkring började skratta medan jag grät. Jag hoppade av vagnen. Jag och min vän pratade om vad som skett och hon gav råd. Riktigt bra råd dessutom. Jag skrev ett sms; "Förlåt för igår, jag var deppig på grund av jobbet (skyllde på det) och så var jag ensam = för mycket tid att tänka på löjliga saker. Jag menade inte att jag inte vill att du ska höra av dig, för det vill jag". Han svarade direkt - precis det svaret jag ville ha; "Be aldrig om ursäkt till mig igen :) du vet att jag jobbar hela tiden det är därför jag inte har koll på mobilen. chilla min fina :)". Det var precis vad jag behövde höra: CHILLA. Ta det luuuugnt för fan din dumma flicka. (Jag är seriös), jag måste verkligen ta det lilla lugna och inte brusa upp mig.

Jag hoppas på den här, nummer 30. Trettionde-gången gillt?

/Mary Phelps Jacob


Nummer 13

Nummer 13, nummer 13. Haha, det här är roligt tycker jag. Ett fantastiskt semesterminne. Jag och en vän var på en strandklubb, vågor som svalkade fötterna och sand mellan tårna. En, två, tre och fyra för många öl. Jag hade spanat in en snyggt solbrun kille som också spanade på mig. Vi började att dansa runt elden som dom hade mitt på stranden och dansen ledde till hångel. Och OH vad han var grym på att hångla! Min vän blev svartsjuk och ryckte tag i klänningen min och säger att "Jag vill också hitta någon". Underbart full som jag var slet jag mig inte ifrån killen för att hjälpa min vän utan sträckte bara ut en arm och pekade på en kille som stod ensam vid strandkanten: "Vad sägs om honom?". Min kompis samtyckte och gick fram. De dansade, hånglade. Stället tömdes på folk och tillslut var det bara vi fyra kvar. Jag och nummer 13 hittade en soffa som vi tyckte passade jättebra att ha sex på. Medan vi håller på hör jag min kompis ropa mitt namn om och om igen. jag vänder mig om och där står hon och hennes ragg i en båt och vinkar med utsträckta armar. Och ja... de hade också sex. Mycket skratt har följt med den resan och den natten. Ah ett så underbart semster- och fylleminne. Och kvällen medförde fler härliga nätter tillsammans med killarna och min vän hittade även sin stora kärlek och pojkvän den kvällen. De har nu varit tillsammans i två år! Så kan det gå.

Mary Phelps Jacob


nummer 28

Vi kommer ifrån samma lilla kommun, vi har gått på samma skola, i samma "klass-lag" till och med. Han är två år äldre än mig och han hatar allt som har med kommunen att göra och alla som kommer därifrån. När vi träffades, jag var 16 och hade precis blivit dumpad av nummer 1, var det sommar och vi dansade mitt i natten till "Just can't get enough" med Depeche Mode på en brygga i göteborgs skärgård. Vi hade aldrig träffats innan och vi båda trodde att den andre var någon annanstans ifrån. Efter en helt magisk kväll tillsammans försvann han. Ett år av ingenting. Inte ett enda livstecken. Men så en vacker dag när jag går av bussen, som han går på, möts våra blickar. Jag hade sovit den 45 minuter långa färden och såg antagligen inte så munter ut. Två minuter senare får jag ett sms från personen ifråga som undrar just detta: "Är du arg på mig?". Sen var spelet igång igen. Han bjöd med mig till en liten stuga, någonstans nära marsstrand, med hans killkompisar och vi hade en helt (andra) fantastisk kväll tillsammans. Efter det. Samma visa igen. Han försvann. Jag blev så frustrerad eftersom jag faktiskt hade känslor för killen. (Ja, jag blir väldigt lätt förälskad. Det har både sina för- och nackdelar kan jag säga). Och såhär har det hållt på fram tills idag. Vi ses en gång per år och sen NOTHING. Och vi har aldrig gjort någonting mer än att kyssts. Vi har sovit ihop flera gånger men, jag vet inte varför, aldrig riktigt kommit till skott.

Men denna nyårsafton sågs vi. Och allt det där stela var borta, alla tonårshormoner hade svalnat och vi kunde faktiskt föra vettiga diskussioner. Diskussioner som ledde till överärlighet som ledde till bråk som sen ledde till skratt. Denna nyårsafton, då vårt 2010 invigdes, skulle vi äntligen, äntligen HA SEX! Pah! Trodde vi ja. Jag hade precis fått nycklarna till min nya lägenhet och hade bestämt att jag skulle sova där den natten. Jag frågade nummer 28 om inte han ville följa med. Det ville han och vi gick i genom hela göteborg för att äntligen sätta nyckeln i låset och gå in i vårt lovenest. Vred om nyckeln och ingenting hände... Dörren går inte upp. Vad i helvete?! Det visade sig att jag fått fel nyckel. Han blev förbannad och jag satte mig i trappan och ASgarvade. Vad skulle jag göra? Det var ju ödet. Det skulle helt enkelt inte hända. Vårt möte avslutades med en tam klapp på ryggen och jag kunde inte hjälpa att skämsamt säga: "Ja, men då ses vi väl om ett år!". Det jag inte visste då var att killen skulle ju flytta utomlands dagen efter och vara borta i, just det, ett år.

Men så igår fick jag ett härligt meddelande om att han var tillbaka i sverige. Vi bestämde att vi skulle ses. Kort och gott. Kvällen slutar hemma hos mig! ÄNTLIGEN! JAG FICK HONOM ÄNTLIGEN! Trots att sexet var otroligt kort, 2 minuter - jag skojar inte, och att han pratade engelska med mig som turn on måste jag säga att jag är förbannat nöjd. Han låg runt mig hela natten, med benen ihop slingrade och andades i min nacke. Ibland räcker det som njutning. Så äntligen är han ute ur bilden. Spöket som har hemsökt mig är äntligen borta. Och det bästa av allt är att nu vet jag att han är inte så gudomligt perfekt som jag målat upp honom att vara. Han bara är.

/Mary Phelps Jacob


Jobbet

Jag vill ta tillfälle i akt och säga vad jag hatar med mitt jobb. Jag hatar alla som kommer in och slänger sina smutsiga kläder i facet på mig och som senare skäller ut mig när fläckarna (SOM DE SJÄLVA FÅTT PÅ KLÄDERNA) inte helt gått bort. Jag hatar att behöva rensa ut deras fickor, knäppa upp ALLA knapparna på deras sjkortor. Vem fan knäpper alla knapparna på ett smutsigt plagg för att sen glatt stå och titta på när JAG ska knäppa upp dem. (Ja, de står kvar och tittar). Och jag hatar speciellt när en stackars fru som lämnar in sin mans rock och jag ber henne att kolla så att fickorna är tomma och ut ur en ficka trillar en kondom. Och när sonen, vars pappa är på affärsresa och hinner inte svänga förbi kemtvätten själv, lämnar sin pappas kostym som hade skatter jag aldrig sett förut. Ett piller, det var blått med bokstäverna VGR inristat. Och den skamsne mannen som lämnade in en skjorta med läppstift på skjortkragen. Klyschornas klyscha, jag vet, men det händer tydligen! Detta är vad jag hatar med mitt jobb.
Men så har vi honom, honom med stort H. När han kommer in genom dörren är det som i den där filmen när musiken tystnar, alla stannar upp och man har ställt en fläkt framför personen i fråga och filmat alltsamman i slowmotion. Sen kommer repliken: "Nobody moves, until (s)he moves!". Han är Så snygg, Så stilig, verkar Så rar. Han har ett snyggt leende. Snygga skjortor... Är trevlig och det bästa av allt är att han ber om ursäkt för att lämna in så mycket av sina kläder på kemtvätt. Och han ser inte ner på mig som dem andra gör. Och det absolut bästa på tvätten är att jag MÅSTE ta hans telefonnummer vid inlämning. Love it! Nu väntar jag bara på att han skall fråga efter mitt.

/Mary Phelps Jacob


Nummer 12, fortsättning

Nu ger jag upp. Det är inte hans flickvän som står i min väg. Det är alla andra ..

I mitt senste inlägg (Nummer 12) skrev jag om mitt försök att berätta för Honom att jag var galet förälskad och be honom att göra slut med sin flickvän (läs inlägget för mer detaljer). Mitt försök misslyckades då han somnat minuterna innan jag skulle säga allt det där. Och NEJ det går inte att väcka den björn som sover. Det är omöjligt. Jag överdriver inte.

Anyways. Jag blev så frustrerad av mitt misslyckande att jag började gråta (väldigt olikt mig?!), och en tjej som gråter drar bara ännu fler tjejer. Damn! Så där stod jag gråtandes, hjärtekrossad, med en bunch of morons omkring mig. De frågade mig vad som hänt och jag berättar allt genom snörvlingar och hick (aspackad). Söndagsångesten var SÅ STOR. "Nej nej nej nej, VAD HAR JAG GJORT? Varför berättade jag för DOM? Nu är jag kööörd..". Det roliga i kråksången är att en av tjejerna ringer upp mig dagen efter för att se hur jag mådde efter att ha avslöjat min stora hemlighet.

"Glöm vad jag sa igår"
- A okej .. (lite tveksamt)
"Eller förresten, berätta vad jag sa och sen glöm bort det"
- Du sa att du var kär... Och att han hade flickvän.
"Usch usch... Någonting mer?"
- Njaa... Du sa att ni haft sex.
"Mhm... Stämmer"
- Och att det var John du var kär i.
"JOHN? VILKEN JOHN?"
- John John?!
"VA?"
- Ja?
"Hahahahahahahahahah!"

JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV IBLAND ALLTSÅ. Där har jag stått, aspackad, gråtandes och ändå haft så mycket sans och balans att ljuga för denna grupp skvallerbyttor!

Men... Det finns alltid ett jävla "men" med i historien:
I lördags uppsökte jag detta lilla hak (där hela historien utspelat sig och där jag vet att han alltid är) och kvällen började bra. Vi pratade, skrattade, skojade. Till sist upptäcker jag att en av hönsen ger mig en blick och med ryckningar i nacken menandes att vi skulle gå ut för ett litet snack. Hon säger då att hon vet om ALLT. Tydligen hade jag, efter att jag ljugit, kommit till henne och berättat den ritkiga historien senare. FUUUUUUUUUUUUUUUUUCK! Fuck fuck fuck! Nu har hon lovat att inget säga.. Vi får väl se hur lång tid hon kan hålla sig. Jag gissar på fem minuter.

/Mary Phelps Jacob


nummer 12

Detta är mitt sjätte försök att skriva den här texten. Det är svårt för jag skall nu komma att avslöja min största hemlighet för er. Jag blottar mig nu. En hemlighet som jag hållit gömd för alla men mest för mig själv i flera år.

 

Jag är kär. Jag är kär i en upptagen man. Och nu är det upp till kamp. Jag ska säga det till honom. Jag ska brotta ner min egen stolthet och sen får jag se hur det går. Jag har försökt att berätta det för honom två gånger redan men misslyckas totalt. Första gången blev det snöstorm och jag insnöad i min lägenehet. Crap. Och denna helgen... Men först ska jag berätta historien om mig och denne man, nummer 12.

 

Det var sommar och förhållandet mellan mig och nummer 1 hade precis tagit slut. Jag var 16 år och han (nummer 12) var 21. Det var efter en fest som han fått tag på mitt mobilnummer och han smsade flirtigt i tid och otid. Ibland ringde han också bara för att "höra hur jag mådde". Han kom alltid till de festerna som jag var på och gick aldrig innan mig. Alltid samtidigt så att han kunde följa mig hem om det var dit jag skulle. Han hämtade mig på en strand med båt en dag och vi åkte ut till en mindre ö i göteborgs skärgård. Min syster var där och hon tyckte att det var skandal (som så många andra) att han var ute efter en SÅ LITEN tjej som jag var. Det var då jag tog på mig min sköld. Jag förnekade allt han kände för mig och jag för honom. Och eftersom jag skämdes över vad jag kände höll jag mig borta ifrån honom.

 

Dumt gjort. Han blev tillsammans med en annan tjej som han i och för sig aldrig umgicks (umgås) med. Han var fortfarande efter mig. Han slutade inte smsa eller att ringa. Han kom till festerna och följde mig hem. (Inte med mig hem). Glömde jag säga att vi aldrig har kyssts? Sanning. Jag är inte den som är ute efter andras killar egentligen. Men detta är ett undantag. Nu orkar jag inte hålla på så här längre. Jag har försökt hålla mig ifrån honom i snart fyra år men han ger sig aldrig. Som en kväll när jag skulle sova över hos min syster, då stod han i dörren och vägrade att gå hem (till sin flickvän). "Jag ska sova här, jag kan sova på golvet". Och kvällen jag skulle fylla 18, då var han med och firade och dagen efter vaknade jag och ser att han faktiskt ligger nedanför sängen, på golvet, och sover. Samma kväll hade jag fest hemma och han kommer oinbjuden med en present. Hans flickvän var också där, bjuden, hon blev såklart vansinning och gick hem. Han sov över, i min säng. Eller den sommarkvällen då jag var för full och behövde spy, han höll upp mitt hår och var antagligen så äcklad att han också spydde. Där satt vi på bryggan och spydde i kör.

 

Jag har hundra andra historier då han flirtat öppet, inte gått hem med/till sin flickvän utan stannat hos mig, detta har ju pågått i, som sagt, snart fyra år. Eller är vi inne på det femte kanske? Med ett litet uppehåll på fyra månader då jag bodde utomlands. Och nu när jag kommit hem är det samma visa igen. Stannar jag så stannar han. Som förra helgen, då jag somnade på hans brors soffa under en efterfest. Mitt i natten vaknar jag av att någon tänder lampan och där står han framför mig, med händerna i byxfickorna, huvudet på sned och tittar på mig. Min första reaktion var "Släck lampan för i helvete". Men what? Jag skulle ju ha sagt, "Vad gör du?" och så skulle han ha sagt "Bara tittar" och så skulle det blivit sådär gulligt. Men istället väcker jag honom ur sin trans och han skakar på huvudet och går tillbaka till sin soffa och lägger sig. Dagen efter klickade han alla av sin flickväns samtal och bad sin bror att inte säga vart han var. Vi åt pizza och pratade om de senaste fyra månaderna vi inte setts. Där och då betsämde jag mig; NU FÅR DET FAN VARA NOG! Jag ska fråga honom varför han gör såhär, varför han inte går hem till din flickvän? Varför svarar han inte när hon ringer? Varför tittar du på mig när jag sover? Och fram för allt; När ska ni göra slut?


Detta var vad jag skulle göra i lördags. Kvällen började med att vi var på en förfest. "Nej helt nykter kan jag inte vara när jag berättar" tänkte jag. "Efter det här glaset. Eller det här glaset. Eller det här..." tillslut var jag skitfull. Det var han också. Och det hjälpte inte att han skulle skämta genom att trycka upp sin rumpa i mitt ansikte så att jag trillar baklänges och slår i huvudet i en spiskamin. Och att mitt hjärta höll på att slå sig själv ut då han böjer sig över mig och för att se till att jag var okej efter fallet. Bad om ursäkt och höll mig i handen. Nej det var inte alls rätt tillfälle att säga det. Så jag väntade tills vi var på själva festen. Till min besvikelse var hans -jävla- flickvän där och släppte honom inte ur sikte. TILL SIST hade jag min chans! Full som jag var ranglade jag mig fram i folkvimmlet till den vägg han stod och vilade sig emot. Och när jag kommer fram: "jag ska bara säga en sak... Lyssnar du? Hallå? Men vad fan!" Då har den jäveln däckat. Han står och sover mot en vägg när jag ska öppna mitt hjärta och berätta hur jag känner för honom. FAN FAN FAN FAN! Jag åkte hem.

 

Och jo, vi har haft sex. Inne på en trång toalett på en tom fest. Vi var sisst kvar och hade blivit inlåsta. Efteråt gick vi hem till en kompis för att sova på varsinn soffa. Tidigt nästa morgon vaknar jag och går hem. Några timmar senare sitter han i min soffa... och ler. Gud vad jag älskar det leendet!

/Mary Phelps Jacob


nummer 27

NU har jag varit med om allt.

Det mest sjuka hände mig när jag mötte en man, nummer 27, som var sååå söt och sååå omtänksam att jag fejkade en snubbling för att jag visste att han skulle hinna plocka upp mig innan jag föll. Han följde efter mig vart jag än gick, tittade efter mig när jag gått för fort i folkvimmlet, insisterade att jag skulle dricka vatten för att slippa den hemska huvudvärken bakfyllen hör till. Och han köpte mat till mig när jag sagt att jag var hungrig. Han var helt underbar, ett riktigt kap! Jag var helnöjd med vad kvällen åstadkommit och kände att den här killen vill jag följa med hem.

Sagt och gjort OCH OJ vilket jävla magplask.

Har ni någonsin träffat på en snäll, söt, blyg liten sak som senare i sängen förvandlas till ett vilddjur? Det har jag. Två gånger. Jag uppskattade det inte första gången och ännu mindre den här gången. Vad är det för jävla stil att luras sådär? Jag går ju med den där söta, snälla killen för att det är just vad jag vill ha den natten. Nääää då ska de istället, i princip, våldta dig. Jag säger inte att det var våldtäkt, abslolut inte, men det kändes inte bättre än en.

Misstag ett: Vägrade ha kondom då hans kuk tydligen blev slak av det. Är det ett jävla skämt???

Misstag två: Trodde att jag inte kunde känna skillnad på naturell kuk eller inplastad kuk. Offer.

Ja men det var så, jag sa till honom: ingen kondom, inget sex. Punkt. Och den jäveln rycker av den TRE GÅNGER och trodde inte att jag skulle märka det. Helt hysteriskt. Jag blev så jävla förbannad och avtänd att jag avslutade det, för övrigt väldigt dåliga, sexet. Och det verkade bara trigga honom ännu mer.

Misstag tre: Runkade brevid mig. JAG SKOJAR INTE. Vem i helvete gör sånt?

Misstag fyra: Han var tydligen inte helt nöjd med sin egen insats (runkningen) så han skulle på mig igen. Och helt ärligt, där och då tänkte jag "vafan gör jag här?" och jag var otroligt nära på att gå hem. Men alkoholen och tröttheten bestämde att den här sängen var bättre än en timmes promenad hem i snöstorm. Nästa tanke som slog mig var "ja ja, get it over with" och vi skulle försöka oss på sexet igen. HAN BLEV HELT VILD OCH GALEN. Hans blick är inget jag ens skulle önska min värsta ovän. Sen när man har sex andas man ju? Eller hur? Det fick man tydligen inte. Först kom ena handen för min mun, sen andra för näsan och sen tryckte han! Misstolka mig rätt, det låter nog värre än vad det var. Det var bara i några sekunder. Han försökte nog inte ta livet av mig, fastän att det var såklart vad som flög genom huvudet på mig. Jag blev rädd, helt klart. Men jag fick snärjt mig loss och la mig så långt ifrån honom som jag kunde. Men han drog mig till sig hela jävla tiden och tyckte att jag skulle ligga med huvudet på hans arm sådär "mysigt" (det är jättemysigt att lägga mitt nyduschade hår i din svettiga armhåla). Det var misstag nummer sex. Och misstag nummer sju var helt klart att han inte fattade att han var ett stort kukhuvud då han, efter kvävningsförsöket, försökte få mig att suga av honom.

Resten av natten var som en av grenarna i en femkamp - Den med ett rep och två lag som skall dra åt varsitt håll. Så var det, varje gång jag flyttade på mig längre bort drog han mig till sig. Och så höll det på.

Och detta sätter verkligen finalen på vilken idiot jag hade träffat för dagen efter väcker han mig klockan halv nio och frågar: "Vad är din politiska ställning till att kyssas dagen efter?" Jag tog mitt pick och pack och gick. För sent, jag vet.

Det värsta av allt - Han var inte ens bra på att kyssas. Vad tänkte jag med ifrån början?
misstag åtta: såg på mobilen att han tagit mitt nummer genom att ringa sin mobil ifrån min när jag varit på toaletten. FUCK.

/Mary Phelps Jacob


Nummer 1

Oskulden. jag hade varit kär i den här killen sedan första gången jag såg honom. drömt om honom. smidit planer om hur jag skulle få honom och hans dåvarande flickvän att förstå att de inte alls passade ihop. jag var till och med så djävulsk att jag stal hans mobilnummer ifrån hans flickvän (inte för att jag någonsin skulle våga ringa,  men bara för att ha det). så illa förälskad var jag. dessutom gjorde jag som så många andra och addade honom till min msnlista och när han frågade vem jag var så ljög jag att "min msn är helt konstig, den lägger till folk av sig själv". jättekonstigt tyckte han och vi började chatta. senare började vi säga hej till varandra i skolan och några månader senare var vi ihop :) helt värdelöst förhållande för vi båda var jätteblyga och så nervösa varje gång vi sågs att vi knappt kunde prata i varandras närvaro. det tog ett år tills vi var så pass medvetna om att vi faktiskt var ihop så att vi skulle försöka oss på det där som kallades sex. shit alltså! det var det bästa jag någonsin varit med om (för jag hade ju så himla mycket att jämföra med...). men så efteråt när vi ligger där svettiga och helt slutkörda frågar den jäveln mig; "jaha, och när ska du operera dina bröst större då?". det förhållandet höll ju ytterligare knappt en månad.

jag har varit med om en hel del. så, det är vad det här skall likna, början på en lista. min lista. en lista över mina bästa och värsta sexupplevelser, men ibland bara ett avslöjande och en redogörelse av riktigt tanklösa och dumma saker som jag fått slängt i ansiktet av idioter till män. det är helt sinnes vad sjuka saker de kan kläcka ur sig ibland alltså! och fortfarande tro att man ska sära på benen och säga "välkommen att stiga på!".

jag citerar det där som skrevs i ett tidigare inlägg och ifrån en av mina favoritfilmer, svanprinsessan; "hur man sårar kvinnor med högst fem ord".
jag har fler än fem ord, fem meningar rättare sagt, jag har fått höra, som kanske inte alltid sårar men som i alla fall gör en riktigt jävla avtänd.

- får jag kyssa dig?
- är jag bra/gör jag rätt? (!!!)
- ska jag ta dig bak eller fram?
- kan du suga av mig? ( - NEJ?)
- och min absoluta favorit; kom till pappa!

kom igen! okej "får jag kyssa dig" är väl okej men det är ju så jävla avtändande med killar som fråååågar. jag skulle aldrig ens komma på tanken att fråga en kille jag fått i säng om han skulle vilja slicka min fitta. man lirkar ner honom lite lätt så att han förstår vad som gäller. så killar, ett första råd till er från Mary Phelps Jacob. fråga inte, lirka! kroppsspråk är hett!



/Mary Phelps Jacob

Nyare inlägg