MISTER
I'M A SENSATION
YOU'LL TRY ME ONCE, YOU'LL BEG FOR MORE
OH YES SIR, I CAN BOOGIE
BUT I NEED A CERTAIN SONG
I CAN BOOGIE
BOOGIE WOOGIE
ALL NIGHT LONG
Mary Jane
Dagens Nina Björk
Kvinnorna i mitt liv
Ett litet urval av de många, många kvinnor som får mig att vilja fortsätta med dagen.
Mary Jane
Jobbet
Jag vill ta tillfälle i akt och säga vad jag hatar med mitt jobb. Jag hatar alla som kommer in och slänger sina smutsiga kläder i facet på mig och som senare skäller ut mig när fläckarna (SOM DE SJÄLVA FÅTT PÅ KLÄDERNA) inte helt gått bort. Jag hatar att behöva rensa ut deras fickor, knäppa upp ALLA knapparna på deras sjkortor. Vem fan knäpper alla knapparna på ett smutsigt plagg för att sen glatt stå och titta på när JAG ska knäppa upp dem. (Ja, de står kvar och tittar). Och jag hatar speciellt när en stackars fru som lämnar in sin mans rock och jag ber henne att kolla så att fickorna är tomma och ut ur en ficka trillar en kondom. Och när sonen, vars pappa är på affärsresa och hinner inte svänga förbi kemtvätten själv, lämnar sin pappas kostym som hade skatter jag aldrig sett förut. Ett piller, det var blått med bokstäverna VGR inristat. Och den skamsne mannen som lämnade in en skjorta med läppstift på skjortkragen. Klyschornas klyscha, jag vet, men det händer tydligen! Detta är vad jag hatar med mitt jobb.
Men så har vi honom, honom med stort H. När han kommer in genom dörren är det som i den där filmen när musiken tystnar, alla stannar upp och man har ställt en fläkt framför personen i fråga och filmat alltsamman i slowmotion. Sen kommer repliken: "Nobody moves, until (s)he moves!". Han är Så snygg, Så stilig, verkar Så rar. Han har ett snyggt leende. Snygga skjortor... Är trevlig och det bästa av allt är att han ber om ursäkt för att lämna in så mycket av sina kläder på kemtvätt. Och han ser inte ner på mig som dem andra gör. Och det absolut bästa på tvätten är att jag MÅSTE ta hans telefonnummer vid inlämning. Love it! Nu väntar jag bara på att han skall fråga efter mitt.
/Mary Phelps Jacob
And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else's kisses.
Always the same for me – break up, break down, drink up, fool around. Meet one guy then another, fuck around to forget the one and only. Then after a few months of total emptiness- start again to look for true love, desperately look everywhere and after two years of loneliness meet a new love and swear it is the one. Until that one is gone as well.
Aaaah!
Efter en resa med massvis med alkohol inblandat, män och sex, tre shoppingrundor vilket resulterade i fyra par skor, tre klänningar, ett par shorts, en tröja och jag är förtfarande lika deppig som innan. Kan någon ta och skaka om mig, ge mig en hård smäll - utsträckt hand - mitt i ansiktet, säga till mig att skärpa till mig!? Fan, jag hatar att att vara kär.
/Polly
Toxic
DET HAR GÅTT NÄSTAN TRE ÅR OCH JAG TÄNKER FORTFARANDE PÅ DIG.
1. Vad är det med dig som gör att jag aldrig kan glömma dig?
2. Vad är det med mig som gör att jag aldrig kan glömma dig?
Är du verkligen så fantastisk? Eller är det jag som helt enkelt inte ramlat in i något bättre. På tre år.
Är jag helt och hållet vrickad? Eller var det faktiskt så att den kontakten vi fick inte växer på träd?
Det jag vill säga dig är att du har slängt bort något väldigt vackert. Ibland tänker jag att vårt möte nog inte var speciellt magiskt och att det bara är jag som var törstig på bekräftelse och där fanns du för att släcka den. Egentligen så hade vi våra skeva sidor också, och egentligen var vi inte själsfränder. Men borde inte jag då ha glömt dig vid det här laget? Borde inte jag ha mognat och insett att du bara var en sommarflört för längesedan som var söt men naiv, och egentligen passar vi inte så bra ihop? Du är ju till och med kortare än mig. Ja, fy.
Nej. För här har jag letat i flera timmar. Nu är jag så trött så jag tror att jag svimmar.
OCH JAG KAN INTE LÅTA BLI ATT BLI SÅ ARG PÅ DIG IBLAND FÖR ATT DU KASTADE BORT OSS.
Inte ett förhållande, men en vänskap. Jag är inte så romantisk att jag inte kan se förbi den dimman, och rent konret förstå att vi klickade. Våra personligheter gick ihop som smör och bröd.
Det jag vill säga dig är att även om jag är arg på dig så skulle jag förlåta dig väldigt snabbt. Så mycket tror jag på att vi hade något viktigt. Feministen och den självständiga personen i mig är svag för dig.
Du; korta, småirriterande, självcentrerade, galna, fängslande du.
Mary Jane
Vardagsmystik
Lapp som snart är lämnad på ett skrivbord ägt av en okänd, vacker yngling i året över mig.
/ Huckleberry
Nordiska kvinnors röster
happy birthday!
Jag hade haft en såkallad pojkvän den sommaren, när jag skulle fylla 17. Det var mitt första förhållande som också resulterade i första gången jag hade sex. Egentligen vill jag inte ens kalla det ett förhållande, då ingen av oss var kära och det höll i mindre än en månad. Hursomhelst, vår lilla fling tog slut och det var inte särskilt hjärtekrossande. Jag fortsatte mitt liv och hösten kom.
Dagen då jag fyllde år så får jag ett samtal. Efter veckor utan att ha pratat med varandra så ringer han, den såkallade ex-pojkvännen. Det första han säger är "grattis i efterskott! du fyllde väl år för ett tag sen?" Eh nej, idag men tack så mycket för den. Utan någon typ av kallprat frågar han mig om jag varit på ungdomsmottagningen nyligen, och nej det hade jag inte varit. "Jag fick ett brev om att jag skulle testa mig och det visade sig att jag har klamydia"
VA?! Där står jag i mitt rum med öppen dörr ut till släktkalaset och skriker, boktavligt talat. Han kunde inte ha prickat en bättre dag att berätta det på. Dock är det inte det som är det värsta. Han frågar mig om det var jag. Hur dum får man bli? Jag var oskuld och det visste han om, så hur kan man då få för sig att jag kan ha smittat någon? I den stunden var jag väldigt glad över att jag inte hade fortsatt träffa honom
Det visade sig att han fått smittan efter att vi varit tillsammans av någon tjej som han raggat upp på efterfesten när han skulle vara i Borås över en natt. Dessutom blev tjejen totalt besatt(jag skojar inte) av honom. Jag älskar karman i det hela!
// Dear Prudence
Minns du 1.0
Bruce Springsteen var i stan och jag red på din rygg
upp längs avenyn och det var folk överallt och vi gu-
ngade och ylade vid hagakyrkan och i taxin hem till
dig höll vi hand och sedan skedade vi resten av natten
och jag lät dig kyssa mig i nacken och hålla din höger-
hand på mitt vänstra bröst?
Det jävlar var romantik det
/ Huckleberry
Full of oneself
...
Dagens
Nyfödd, men alltid nyvaken.
svenskarna den första vårdagen; som kisande mullvadar
kliver de ut ur sina bon och tittar nu upp istället för ner.
De bemöter blickar, och bär blå, gula, gröna ja,
till och med blommiga eller prickiga kläder.
Fräknar gror, knoppar brister och leenden likaså.
Det är nästan så man bländas av alla dessa
vita tänder som gömt sig bakom en mörk gardin
i många, långa, kalla månader.
Ibland känner jag en sådan varm sympati för
människorna som kommer ifrån samma land som mig.
Som bestämt sätter sig i knappa plusgrader med filtar
på uteserveringarna. Så fort solstrålarna tittar fram
sänker sig axlarna på det tappra folket som en våg,
och ögonlockar faller ned med en djup, kollektiv
och högst innerlig suck. Vi sitter ju alla i samma båt,
och vem som helst vet ju att det inte är normalt med
endast tjugo minuter av solsken i hela december månad.
Inte är det konstigt att folk tittar ner mestadels av året.
Det gör ju jag med.
Ändå försöker jag bemöta blickar i den mörkaste
av tider; de ryggar tillbaka och säger:
"Du, ska vi inte vänta med det där tills våren?"
"Nej, det ska vi inte! Nu tar vi en svängom!"
säger jag, tar tag i närmsta kroppsdel och
svänger runt mullvaden framför mig. Den
tittar på mig kallt, trött och går tyst därifrån
tillbaka till sin trygga vrå. Ensam står jag kvar;
även jag trött, knäckt men mest desperat.
Mitt huvudsakliga problem (och möjligtvis fördel)
i denna fråga är just att jag aldrig ger upp och tänker
att det måste finnas mullvad där ute som som inte
skulle ha något emot av att bli väckt. Jag kan väl
inte vara den enda som är trött på att vara nedgrävd
under jorden, blind och törstig?
Tillsammans skulle vi titta uppåt, ta en svängom och
sakta skulle vi känna fjädrarna växa ut på våra armar.
För vem vill inte hellre vara en fågel än en mullvad?
Mary Jane
FEMBOT
?
Jag vill ha ett ärligt svar, vad tycker ni egentligen om porr?
/ Lysistrate
A change of heart
/ Queen Bee
Denna ändlösa kamp
Tidigare samma kväll, då jag i min öldimma vevat armarna till musiken, lyckades jag blotta mina amhålors ringa hårväxt för denna vän. Hans ansiktsuttryck kan liknas vid den här bilden. Berusad som jag var startade jag den ändlösa diskussionen om att "du har hår, jag har hår, vad är ditt problem?". Efter två timmar, inkluderad en bussfärd hem med sju tonårspojkar lyssnandes runtomkring oss, kan jag nu konstatera att min så kallade vän varken tror på kvinnoemancipation eller avskaffande av patriarkatet.
Och jag blir så jävla trött på att leva i en värld full av idioter. Jag blir så trött när min vän säger att han aldrig skulle kunna tänka sig att ligga med någon med orakade ben. Jag blir uppriktigt ledsen över att 80 % av våra medmänniskor inte tror på att ifrågasätta normen, utan bara står framför utvecklingen vi kämpar för varje dag som ett stort jävla stenblock. Jag blir så tömd på energi när jag inser att dessa människor aldrig har tänkt så långt. Att de är passiva fiskar som flyter med strömmen, med oanvända hjärnor och RÖSTRÄTT. Och om vi skall försöka omvända dem, hur många är det vi måste omvända? Jag blir rent utsagt tårögd när jag tänker på det, och känner att det är fan i mig ingen idé! Jag ger upp nu!
I vilket fall som helst går det oftast illa när jag försöker leka messiah of jämställdheten, speciellt när jag fått i mig närmare tio starköl på en kväll. Historian om min idiot till vän slutar med att jag sluddrar mig igenom de sista fem minutrarna på bussen om "emmassipaschoon", "patliarkatecht" och "slatischtik". Det hela urartar när vi gått av bussen i att jag stormar i förväg hemmåt och vänder mig om och häver ur mig "vänta du bara tills det blir MATRIARKAT, då ska jag faaaan i mig sche till att du rakar benen och schtjänar 84% av MIN lön ditt jävla gubbschlemm!!".
Kort sagt har jag från och med i helgen slutat umgås med människor som inte delar min uppfattning om jämställdhet. Ni som redan nu vet med er om att ni kanske inte är beredda att ge upp drömmen om att vara den där disneyprinsessan eller den där karlakarlen, radera mitt nummer ur er telefonlista. Prata inte mer med mig. Det tar för mycket av min energi.
En bekymrad
Jeanne d'Arc
Kongnitiv beteendeterapi i ny upplaga
Jag kommer inte kunna tillföra något nytt, ändra någons perspektiv eller ge någon en aha-upplevelse i kommande inlägg - mitt mål är dock väldigt simpelt och motiven egoistiska. Jag vill upprepa och traggla in ett gammalt och välkänt faktum som ändå tycks vara så svårt att tillämpa i praktiken en gång för alla. Mest för min egen del. Om jag nu mot all förmodan skulle lyckas påminna någon mera av bara farten kan vi som en enda stor familj hjälpas åt att pränta in budskapet lite djupare så det blir svårare för de gamla tankarna att äta sig sin väg tillbaka in i vårt medvetande.
Okej, nu har jag byggt upp förväntningarna genom mitt smäktande intro; men seriöst hejda er, det är ingen revulotionerande upptäckt alls. Det är faktiskt rätt pinsamt att jag som en sista utväg skriver ner det i cyberspace för att det ständigt skall finnas där och påminna mig om att jag inte behöver någon jävla man för att vara lycklig. För om det nu var sanningen skulle det innebära att jag varit olycklig i snart 20 år - och nog för att jag kan vara melodramatisk så är det påståendet lite väl magstarkt till och med för mig.
Så länge jag kan minnas har det bland mina vänner varit lite av en tävling vem som har haft flest män i deras liv. Det har alltid varit högst upp på önskelistan och lyckan har aldrig betraktats som komplett utan en kärleksfull partner vid sin sida. Om jag skulle räkna upp alla de gånger i mina tidiga tonnår som jag fick höra frasen "JAG VILL HA EN POJKVÄN" förtvivlat utropas skulle ni alla förvandlas till sten. Inte en enda gång ifrågasatte jag vår desperation, utan anammade den och fann mig själv vara den som gav uttryck för dessa plågorop på en daglig basis.
Jag är förbannad. Varför var det ingen som gav mig en käftsmäll och läxade upp mig när jag som trettonåring började visa tecken på att falla in i detta självömkade mönster? Då hade jag kanske sluppit den kampen det faktiskt är att bryta en dålig vana. En destruktiv dålig jävla vana. Det värsta är att det inte hjälper att vara logisk, logik fungerar inte på min hormonstinna hjärna - det enda som fungerar är att traggla och hoppas att jag lyckas trampa upp en ny stig i mitt undermedvetna där nya bättre tankar kan färdas. Kommer du ihåg när du skulle lära dig multiplikationstabellen? Hur du rabblade tills du nästan slog knut på tungan 5x5=25 5x6=30 5x7=35? Byt ut det mot "Jag behöver ingen man för att vara lycklig" och där har du mitt dagliga mantra. Mia Skärringer skulle varit stolt. Problemet är att det är så förbannat svårt att lära en gammal hund att sitta. Jag är så vann vid att betrakta mitt liv som ofullständigt att när jag nu helt plötsligt skall vara nöjd och tillfredställd (vilket jag innerst inne faktiskt är) kan jag inte låta bli att känna mig lite konfunderad. Vad ska jag nu prata om och beklaga mig över? Och som alla beroenden är det otroligt lätt att få återfall. Förändring kräver sin självdiciplin. Tolv helvetiska steg som man måste kliva över innan man ärligt kan säga att man har blivit kvitt ett dåligt beteende. Detta får bli mitt första steg, ett erkännande och en smäll på fingrarna på samma gång. Jag behöver ingen man för att vara lycklig.
A small step for mankind, but a huge step for me.
E. Bennet
kärlekshistoria
Efter "The Notebook" har jag en extrem huvudvärk, jag kan inte längre se eftersom mina ögonfransar är ihopklibbade, min hals gör otroligt ont efter allt snor jag harklat upp och mitt ansikte har nu svullnat upp till tre gånger dess storlek. Yes, ladies and gentlemen, jag har gråtit till ännu en kärlekshistoria!
/Polly
thumbs up
