På 1960-talet kom det revolutionerande lilla preventinmedlet i hela världens händer. P-pillret! Med hjälp av kvinnokroppens alldeles egna hormoner hade forskarna skapat det fantastiska lilla pillret som av kvinnan skall intas en gång dagligen för att motverka graviditet. Plötsligt kunde kvinnan styra och bestämma över sin egen kropp. Vill jag ha barn eller inte, vill jag knulla runt eller inte. Ett riktigt litet glädjepiller för alla par som ville vänta på rätt tidpunkt, eller för alla älskarinnor som inte ville föda faderlösa barn. Plötsligt hade kvinnan ett val, om hon nu ville vara sexuellt aktiv, och detta är väl ändå sann kvinnlig frigörelse!

P-pillret utvecklades, hormonerna minskade och kom i olika varianter och plötsligt på tvåtusentalet har vi ett tiotal olika alternativ att välja på. Ta p-piller och få mens en bestämd vecka, ta minipiller och förhoppningsvis bli av med mensen helt. Operera in en p-stav i armen och slippa ta piller, kör upp en ring i vaginan så att hormonutsöndringen bara berör det aktuella området. Sätt in någon typ av spiral som tar bort dina blödningar helt (eller bara ökar dem). Helt fantastiskt! Vilka valmöjligheter vi har ändå! Och det här har tagits fram för vår skull, herregud man tackar så mycket!

Men plötsligt var det inte så jävla kul längre. Plötsligt kom man på att det där lilla djävulspillret har ju en del biverkningar. Depression (check), acne, viktökning (check), minskad sexlust (check), minskad förmåga till sekret (check), illamående, ömma bröst (check), blodpropp, migrän, bröstcancer!

Utöver alla risker pillret bidrar med kommer ansvaret. Vem har ansvaret i situationen samlag kontra befruktning. Är det personen som befruktar eller personen som blir befruktad? Vem är det som ejakulerar och vem är det som tar ett piller dagligen för att slippa bli befruktad? Det kan tyckas feministiskt att forska kring kvinnokroppen och hur man skall "hjälpa" kvinnan att slippa bli gravid vid samlag. Men plötligt läggs hela problemet i kvinnokroppen och ansvaret på kvinnans axlar, medan mannen kan springa omkring och sprida sin säd vart han vill - helt risk- och ansvarsfritt!

Hur många gånger har jag inte varit med om att killen i fråga inte ägnar en endaste tanke åt att ta fram en kondom, utan tagit för givet att JAG ansvarar för att min kropp inte skall bli gravid. Plötsligt ligger ansvaret för mäns och kvinnors sexualitet BARA hos kvinnan. Jag kan inte räkna upp på mer än en hand kvinnor jag känner som INTE går på någon form av hormonellt preparat för att förhindra att graviditet uppstår i deras magar. Det är helt absurt!

P-piller för män, anpassade så att de stänger av spermaproduktionen, är på gång. Det känns i luften, i media, i läkemedelsindustrin. Det kan ta ett år, fem år, sju år, men forskningen är på väg någonstans. Det görs framsteg! Snart kommer män att få ta på sig samma ansvar kvinnor haft på sig, delvis de senaste femtioåren, och delvis i all tid fram tills nu. (Kanske kan förståelsen för det kollektiva maktunderläget då fördjupas, och kanske kan detta bidra till att fler män hjälper till att bära feminismens fana i framtiden).

Tills dess vägrar jag inta någon form av hormon. Jag vägrar utsätta min kropp för all skit som den tvingas utkämpa med det lilla djävulspillret i mitt system mer. Jag vägrar svälja det tills det på lika villkor finns alternativ för båda könen att ta ansvar för heterosexuell sexualitet. Tills dess blir det kondom, hur obekvämt det än kan tänkas vara för mina tillfälliga sexuella partners. Min kropp är mitt tempel och skall behandlas med den respekten den förtjänar.

Hur mycket respekt förtjänar din kropp?

klart slut

Queen Bee