And Clyde Barrow
You've read the story of Jesse James of how he lived and died. If you're still in need; of something to read, here's the story of Bonnie and Clyde. Now Bonnie and Clyde are the Barrow gang I'm sure you all have read. how they rob and steal; and those who squeal, are usually found dying or dead. There's lots of untruths to these write-ups; they're not as ruthless as that. their nature is raw; they hate all the law, the stool pigeons, spotters and rats. They call them cold-blooded killers they say they are heartless and mean. But I say this with pride that I once knew Clyde, when he was honest and upright and clean. But the law fooled around; kept taking him down, and locking him up in a cell. Till he said to me; "I'll never be free, so I'll meet a few of them in hell" The road was so dimly lighted there were no highway signs to guide. But they made up their minds; if all roads were blind, they wouldn't give up till they died. The road gets dimmer and dimmer sometimes you can hardly see. But it's fight man to man and do all you can, for they know they can never be free. From heart-break some people have suffered from weariness some people have died. But take it all in all; our troubles are small, till we get like Bonnie and Clyde. If a policeman is killed in Dallas and they have no clue or guide. If they can't find a fiend, they just wipe their slate clean and hang it on Bonnie and Clyde. There's two crimes committed in America not accredited to the Barrow mob. They had no hand; in the kidnap demand, nor the Kansas City Depot job. A newsboy once said to his buddy; "I wish old Clyde would get jumped. In these awfull hard times; we'd make a few dimes, if five or six cops would get bumped" |
Min dag
På stombuss 17
Jag sitter på bussen ganska svettig, ganska irriterad, på väg hem för att ta i tu med den en månad gamla tvätthög som ligger utspridd i min lägenhet. Bredvid mig sitter en äldre dam som luktar väldigt starkt av någon frän tantparfym. Hon sitter lite för nära, hennes kofta skaver mot min arm och i solskenet som lyser in ifrån bussfönstret kan jag räkna alla hennes skäggstrån på hakan. Jag tänker att hon nog varit väldigt vacker i sin ungdom och att hon egentligen fortfarande är väldigt vacker, bara hon inte hade sminkat sig så mycket. På sätet bakom sitter två tjejer och pratar. De är högljudda och det märks att de vill att alla bussens passagerare skall ta del av deras konversation. De pratar om helgen som varit och om lördagens fest, där båda var så sjukt fulla "totally crazy super drunk" för att vara exakt. Fjortisar tänker jag (ändå väldigt kärleksfullt, med bara en liten touch av arrogans) och helt plötsligt kommer jag på mig själv med att intensivt vrida huvudet något åt sidan för att kunna tjuvlyssna bättre på deras samtal. Plötsligt har denna bussresa blivit något mer intressant.
Historierna från helgen blir mer och mer vulgära och jag häpnas över vilket dramatiskt liv dessa två tjejer lever. Herregud, hur gamla kan de vara tänker jag, men vågar inte riktigt vända mig om och ta en titt på mina underhållare. Samtalet tar en ny vändning och de börjar prata om bantning och att de måste sätta i gång och börja träna inför sommaren. "Beach 2011 för fan" skriker tjej nummer ett. "JA för fan" skriker den andra och gör high five precis intill mitt öra så min trumhinna nästan spräcks. Bantningspratet fortsätter och går över från träning till kost. Snart vet jag hela deras kostintag. Tjej nummer ett skär de ner på snabba kolhydrater och fett och äter bara två gånger om dagen. Frukost innan skolan (knäckemacka, grönt te och valfri frukt) och middag hemma på kvällen. På skollunchen tar hon en cigg istället för att dämpa hungern. Middagen hemma på kvällen är mest för att mamma inte ska bli orolig. Tjej nummer två sitter tyst en stund, sen säger hon lite tystare än tidigare, men ändå så tydligt att jag kan höra, att hon tagit sin mammas naturdiet pulver och druckit i snart två månader. Hon får en uppskattande kommentar av tjej nummer ett, Malin i klassen hade tydligen gått ner sjukt mycket på naturdiet, och då var hon värsta tjockisen innan. Mitt hjärta har för länge sedan dalat mot botten och nu vill jag verkligen inte vända mig om för att se hur gamla dessa tjejer är. Vill inte veta. Vill inte se. Sedan säger tjej nummer ett "fan vad gött det ska bli att börja högstadiet till hösten" De båda sjätteklassarna går av och jag lämnas tom kvar.
Vart är vårt samhälle på väg?
E. Bennet
Some of them are good, some of them are just like this:
It is very trendy for men in Cyprus to follow the 'antras o varys' style. This involves having your shirt open up to your belly button and rocking a paterimin. (pls do not try this at home if you are not the proud owner of a hairy bush-type chest). Another popular accessory to get this style is a 19 ft blonde girl of Russian/Ukrainian/Romanian or Moldavian origin, but before that you have to live with your mum until you are forty years old, and use her 5 star laundry service as much as possible. Then come the Russian girls. They also have the other traditional accessory the nihoui which is a high tec handy fingernail on the pinky finger used for cleaning ear wax or picking kaka8kia(dried muccus) out of your nose.
Also, if a babe/piece of meat girl not from the village is walking down the road unescorted by her family, it is Cypriot Law customary for all the men in that village to stop what they are doing, and watch as that particular girl walks by. Even if she's twelve of another age, the law clearly states it is customary that any man within the 5 mile vicinity of that girl must drop whatever they are doing and just watch. If a Cypriot man blinks even once before that girl walks by, then he is deemed a 'a faggot' homosexual and has to be cast out of that village for the shame he has brought upon his fathers and their fathers and their fore-fathers, (etc).
He cannot return until he has claimed to have slept with over a hundred women the following day.
Jag känner allt för många av den här sorten har jag märkt :D
Nummer 32
jag har haft den mest underbara helgen någonsin. min vän kom från aten och hälsade på i tre hela dagar. vi har ett förflutet ihop och jag har väntat så länge på att skriva av mig det här. mer förvirrad än någonsin - fast ändå ganska glasklar ändå. jag vet vad ni kommer att säga :)
helgen började med en mysig drink/middag vid havet med min vän, nummer 32. en man jag träffade en nyårsafton för fyra år sedan nu och som jag hookade med förra sommaren. vi blev vänner men jag kan erkänna för er att spänningen har alltid funnits där mellan oss trots att jag inte velat känna av den. han är en av mina bästa vänner och stöttpelare här. han har alltid ställt upp för mig och han tillåter ingen skit ifrån mig. han talar mig till rätta. han pekar på min fel och brister. när jag är helt dum i huvudet. (och han vet om hela historien mellan mig och 34an) men ändå vill han umgås med mig och vill prata om det till som tätt. hur jag känner, hur jag mår. och jag ger honom alltid fel svar. "jag är kär i honom (34an)". och varje gång ser han lika besviken ut. men han lägger en arm om min axel och drar mig intill honom och kramar mig och jag kan gråta i hans armar. den här sortens vänskap har jag inte haft på länge med en man. jag har haft många romantiska stunder som gått åt pipan. men jag har aldrig haft det här.
middagen som sagt. han kom och plockade upp mig (vart jag var det minns jag faktiskt inte) och vi åkte till restaurangen som ligger precis intill havet. jag beställde en cosmopolitan och han någon citron drink, varsin lax med pasta. och det första han säger är: "Du är en helt annan person än i vintars. det är helt underbart att se. du skiner. du ser ut att må jättebra!" och vi pratade om månaderna som gått och hur vi har behandlat varandra in the past. han hade känslor för mig (jag visste om det) men ändå gick jag alltid hem med den jag trodde var rätt för mig, nummer 34. han berättade att han fortfarande har samma känslor för mig och att han skulle inte ha så här mycket tålamod annars. och att han verkligen bryr sig om mig. det märks. jag berättar vad som pågått och han nickar förstående och säger sina visa ord. efter middagen går vi till baren (ja han hänger också på det stället, som alla andra, när han är i stan). 34an ser oss komma in och det var inte många dagar sedan han sov hemma hos mig. jag satte mig vid baren brevid några killar. bakom mig står 32an och framför mig (precis fucking framför mig) står 34an. han ger oss några blickar och försöker sedan att servera resten av barhänget. sedan går han ut ur baren, fram till min vän och berättar en hel historia för honom medan de båda stirrar på mig. när han gått frågade jag vad som pågick och min vän berättar att han "bara snackade skit". "han vill paxa de här två stolarna bredvid dig åt de där två tjejerna (pekar åt rysk blondin och brunett med stora bröst) och fortsätter "bry dig för guds skull inte om honom". och jag bydde mig inte. helt ärligt. jag är så trött på det här löjliga spelet han kär med mig vid det här laget.
OCH NU tänker ni: äntligen har poletten trillat ner!!!!!
dag två fortsatte med att jag umgicks med mina absolut bästa bästa bästa vänner jag har här. vi firade tre födelsedagar i en av killarnas hus. grillade hela dagen och solen sken, 21 grader varmt, och alkoholen flödade för vissa (jag har trappat ner). på kvällen kom han och hämtade mig, vi körde långt långt långt upp i bergen, in i en by, ut ur byn och fortsatte tills vi kom till en sjö. där stannade vi och tittade på vattnet och pratade skit. han höll om mig och jag lutade mot hans axel. vi stannade inte länge eftersom jag skulle upp och jobba (och vi ställ de om klockan inatt vilket betydde att jag skulle upp kl 5 normal tid) tidigt i ottan. påvägen hem kom vi in i en diskussion om varför han inte kom in och sa hej till mina vänner. och han sa att han vill inte. vi började bråka och det hela slutar med att vi ger varandra en kyss som ett avslut på den löjliga discussion vi just haft. och slöt fred.
han är världens bästa. jag har aldrig träffat någon som påverkat mig så mycket som honom, på ett plan. men jag är inte kär i honom. jag önskar att jag ver det. oh gud vad jag önskar att jag kunde älska den här så som jag älskat alla andra idioter.
Never let me go
I OMKLÄDNINGSRUMMET
För inte länge sedan fick en grupp åttaåringar på söder i Stockholm en ny tränare i fotboll. När en av föräldrarna bad att få titta på under träningen sa den nya tränaren nej.
Föräldern accepterade detta, men förstod inte varför.
Den 26 mars 1997 närmade sig kometen Hale-bopp jorden och genom att begå självmord skulle medlemmarna i sekten Heaven’s gate transporteras till ett rymdskepp i kometens svans. När medlemmarna i sekten hittades döda var de alla kortklippta, kastrerade och bar Nike-skor.
Bisarrt, tycker vi.
Men i den villa i Kalifornien där sektmedlemmarna levt avskilda från världen var detta etthundra procent normalt.
Och det är så normalitet uppstår.
Genom att man begränsar sin kontext, sitt sammanhang till att bara gälla likasinnade.
Genom att skapa ett från omvärlden avskilt rum.
När 20-årige Anton Hysén i förra veckan kom ut som den förste öppet homosexuelle elitfotbollsspelaren i världen på två decennier väckte det sensation, och en mängd spännande, provocerande och ibland motbjudande sanningar blottlades.
Såväl Hockeyförbundets som Fotbollsförbundets representanter tvådde sig i TV:s debattprogram fria från alla förebråelser emedan de helt ärligt aldrig stött på homosexuella i sina respektive sporter, eller som tränaren Lennart Liston Söderberg uttryckte det för några år sedan: ”Jag har hållit på med idrott i hela mitt liv.
Jag har aldrig stött på någon bög. Man brukar få reda på
om någon jävel håller på med något skumt i duschen. Hade jag upptäckt en bög i mitt lag hade han fått sparken direkt.”
En intressant detalj med dessa påståenden om att det inte finns homosexuella idrottsmän och därför är frågan ett ickeproblem, är att exakt samma sak sägs av exempelvis Irans president Mahmod Ahmadinejad eller representanter för Muslimska Brödraskapet när de fått frågor om homosexualitet: Det är inget problem eftersom det inte finns några homosexuella muslimer.
I bägge fallen kan man häpna över ignoransen och okunnigheten.
I debatten och kommentarsfloden som följt efter Anton Hyséns offentliggörande har man gång på gång slagit fast hur enastående modigt – eller dumdristigt – det är av honom att komma ut som öppet homosexuell med tanke på hur det är i omklädningsrummet.
Jargongen i omklädningsrummet.
Stämningen i omklädningsrummet.
Ständigt detta halvreligiösa prat om det mystiska omklädningsrummet.
Som vore det en planet i ett främmande universum där helt andra naturlagar och ett helt annat regelsystem råder – och det måste alla vi andra acceptera och förstå.
Och kanske är det exakt vad det är.
Att klä av sig och stå nakna inför varandra blir en del av en ritual, ett skapande av ett slutet rum där man byter från privatliv till ”fotbollsgemenskap”.
Omklädningsprocessen till fotbollsgemenskapen är en tillfällig frizon från vardagen där man lägger av sig sitt privata jag, hänger sina privata kläder på en krok och tar på sig kollektivets gemensamma.
Detta bekräftas också av Anton Hysén som på en intervjufråga på websajten Monodblog, om hur det är att byta om med de andra killarna svarar med att vara etthundra procent lojal med sin gemenskap: ”På fotbollsträningen så lägger jag allt vad som heter privatliv åt sidan och är en kille i gänget”.
Omklädningsrummet är med andra ord just en sådan avskild plats, en frizon, en fristad, i vilket normalitet kan uppstå, i det här fallet en tydlig maskulinitet, som främst definieras genom vad den inte är.
Vad är pojkfotbollen: en könssegregerad miljö där pojkar fostras till män av äldre män.
I olika studier om manlig gemenskap, exempelvis sjömän eller skogsarbetare, berörs pojkars inträde i den manliga gemenskapen, hur den sker under rituella former där äldre män introducerar de yngre.
Den manliga fostran görs i ett slutet rum, i den intima zon som den väl avgränsade situationen skapar.
Kanske är det därför som åttaåringarnas nye tränare inte vill ha åskådare.
För att fostran skall kunna ske.
För att normalitet skall kunna uppstå.
I omklädningsrummet finns inte plats för den kritiska blicken och ifrågasättandet från det omgivande samhället.
Simone de Beauvioirs uttryck: ”man föds inte till kvinna, man blir det” har sin motsvarighet i uttrycket ”att göra pojkar till män” med den stora skillnaden att kvinna är något man bara blir, man är något som en pojke måste göras till.
Genom träning av och behärskning av kroppen.
Men maskuliniteten avgränsas alltså också genom vad den inte är.
Etnologen Jesper Fundberg skildrar i sin doktorsavhandling om pojkfotboll, ”Kom igen, gubbar!” (Carlssons 2003) hur spelarna och tränarna genom att ständigt påminna om och ta avstånd från manlig homosexualitet gör fotbollen till den heteronormativa institution som känns igen från andra samhällsinstitutioner.
Mannen och heterosexualitet görs till överordnat kvinnor och homosexualitet.
Fundberg skriver att utmärkande för pojkarnas sätt att beskriva sig själva var att berätta om vilka de inte uppfattade sig som, eller vilka de inte uppfattade sig tillhöra. Skämt och gester som framställde bögen, kärringen och invandraren återkom ständigt.”
”När Jerker ska sätta sig råkar han knuffa till Svensson som genast knuffar tillbaka: ’Fan, Jerker, bögavstånd. Två decimetrar.’… Knuffar, småbråk och trängsel förs in i dikotomin hetero- och homosexualitet på ett sätt som gör begreppsparet till allmänna kategorier för vad som uppfattas som rätt och fel, trevligt och otrevligt, bra och dåligt.”
Den farliga ”bögen” lurar alltid runt hörnet. Han skulle kunna vara fienden mittibland oss.
Lika lite ska man vara en ”kärring”.
”Kärring” används som samlingsnamn för alla kvinnor utanför (mammor, fruar, flickvänner) men symboliserar också det veka, klena och svaga – att vara rädd, att tveka, att vara försiktig, att ge upp, att sluta kämpa: ”Spela inte som kärringar!”
I det antika samhället, hos såväl greker och romare, hyllades det manliga över allt annat.
Det var därför viktigt vilken roll man tog under den sexuella akten. En man skulle bete sig som en man. Det var han som skulle ha kontrollen, han skulle inte låta sig bli dominerad.
Den penetrerande, aktiva rollen förknippades med en rad positiva egenskaper som manlighet, mod, stridslystnad, potens, intelligens och pålitlighet.
Kvinnor, slavar – och män som lät sig penetreras – tillskrevs negativa egenskaper. De var passiva feminina, svaga, undergivna, godtrogna, svekfulla, opålitliga och fega.
Och såsom i antiken, så också nu, inte minst på fotbollsplanen: ”Spela inte som kärringar!”
Det är i den här förståelsen som Anton Hyséns val av att träda fram öppet som homosexuell blir så sensationellt och utmanande, och det är i den här förståelsen vi kan förstå alla de sannolikt tusentals homosexuella spelare på elitnivå i världen som väljer att inte göra det.
Anton Hysén är också noga med att – trots sin nu (enligt TV 4: Nyheter) ”erkända” homosexualitet - ändå markera sin lojalitet med omklädningsrummets syn på maskulinitet, och tar avstånd från ”fjollan”.
I en intervju på sajten Mondoblog säger han att han inte skulle vilja ha någon fjollig kille och att Pride inte är något för honom, även om det är kul, för att det är ”för hysteriskt och för fjolligt”.
En annan anledning till att frågan är så känslig är naturligtvis att fotbollen är en könssegregerad, homosocial miljö.
Och i den homosociala miljön – om det så är militären, munkklostret eller idrottsvärlden, har man alltid haft behov att markera ut sig från anklagelsen om homosexualitet.
För det finns förstås ett samband mellan ”män som älskar män” och ”män som främjar mäns intressen” - och skillnaden mellan dessa båda typer av relationer är mindre än de senare vill hävda.
Det största hotet är därför andra, underordnade män och maskuliniteter.
I omklädningsrummet garvar man åt manlig homosexualitet och tar avstånd från den – samtidigt är det den sexualitet som oftast kommenteras.
Fotbollen är ju både aggressivt och ömsint homoerotisk. På planen tacklar man motståndaren och markerar i tuffa närkamper. Ropen hörs från männen på tränarbänken och läktarna: ”På dem! Tätt inpå! Håll er nära! Tryck till!” - men man kramar och rör också varandra på ett sätt som man inte skulle göra utanför arenan.
En kram på planen efter ett mål förstås av alla inblandade utifrån en fotbollsmall och det kroppsliga språk som där gäller. En kram utanför planen tolkas i sexualiserande termer – och blir därför något som inte kan godkännas
För något år sedan spreds över hela världen bilder på Zlatan när han på en parkeringsplats kysste lagkamraten Gerard Piqué.
Kommentarerna var hånfulla och smått hysteriska, och Zlatan återupprättade sin ifrågasatta maskulinitet genom att erbjuda sig att visa en kvinnlig journalist att han ”inte var bög” och hon fick gärna ta med sin syster också!
Blir med detta som bakgrund Anton Hysén en sorts förrädare mot gruppen? En trojansk häst? En krackelering av hur man definierar maskulinitet?
Eller skulle man kunna spela fotboll utan att samtidigt göra pojkar till män?
Idrottsrörelsen använder ofta en retorik som säger att den ”är till för alla” och ”här är alla välkomna”.
Det är som vi sett långt ifrån sant.
Varje år tar Sveriges idrottsföreningar emot 1,7 miljarder kronor, och det råder en märklig konsensus om att idrotten är sund, med sunda värderingar och en sund plats för att fostra våra barn.
Varför?
Den önskade normaliteten uppstår genom att begränsa kontexten till att bara gälla likasinnade. Barnen härmar och tar efter vad de äldre redan kan och fått lära sig.
I omklädningsrummet, där fostrades vi alla. Där satt vi och skämdes över våra kroppar, vår hemliga längtan, och där lärde vi oss också koderna för vad en man är och inte är.
Vi menar att de kastrerade sektmedlemmarna var perversa i sina Nike-skor, sitt kortklippta hår och sin tro på att rymdskeppet efter självmordet väntade dem i kometens svans.
Men det är inte det som gör dem perversa.
Varje normalitet är en perversitet som möjliggörs bara i ett slutet rum.
Släpp fjollorna fria – det är vår.
Av: Jonas Gardell
Hämtad från: http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp#section=k7
Publiceras även på Expressens kultursida.
Sticks and stones may break my bones But chains and whips excite me
Kvällsgodis
Fittpeircing
Min rumskompis kom hem, exalterad upp till taket, med en vit målar duk och penslarna i högsta hugg. Började måla och laga middag på samma gång (en riktig kvinna som kan göra flera saker samtidigt) sprang som ett yrväder mellan pannorna och duken med skedar och penslar svingandes omkring henne. underbar människa. när maten var klar serverade hon oss varsin tallrik med pasta pesto soltorkade tomater mix med ost på toppen. jag som inte har rört en fena på hela dagen känner min mer än bortskämbd vid det här laget. jag funderar på att diska faktisk. efter maten dukade jag av bordet och in i vardags rummet igen hade hon redan gett upp måleriet och satt med sin laptop i knät. och säger; "Im thinking of getting my pussy peirced!"
förstå mig rätt när jag säger att jag älskar den här människan. hon är en riktig One of the kind. och när hon får ett infall att göra någonting - gör hon det. som att måla om badrummet, check. söka in till universitet, check. ja det gjrode hon igår och kursen börjar till hösten. hon vill måla en tavla, check. duken är nu svartmålad och hon har storslagna ideer om hur det kommer att se ut när hon är klar. jag blir inte fövånad om hon lyckas få in alla olika ideerna i en tavla. inte ett dugg.
men som sagt, det senaste projekt är då en fittpeircing. hon har nu suttit en timma och letat information, olika utseenden och stilar hon kan tänka sig där nere.
nyss upptäckte hon olika forum där människor med liknande intressen som skrivit kommentater som: "the peircer placed the kork and asked me if i was ready. oh yeah i responded - guess i have never been so scared and horny in the same time"
hon skrattade och sa senare: "this is so interesting".
Och nu utbrast hon: "if ill do it, there is four weeks without sex, what shall i tell my boyfriend about that?! i have to do it man!"
hennes kille ringde fem minuter senare och hon berättade om sina storslagna planer för honom.
det här en en av tjejerna jag numera bor ihop med!
Tjuvlyssnat.se
Två tjejer - 16 pratar om vad de ska köpa på stan.
Tjej 1: Asså jag måste verkligen köpa en ny Robert Pattinson-affisch, jag har hånglat sönder min gamla.
i just hate you, fucking alarm
Nu sitter vi tjejer i vardagsrummet, var sin en kopp kaffe och en cigg i handen. hundarna löper amok okring oss, den ena större än den andra. och vi pratar om gårdagen. när ska han vakna och gå hem? är han fortfarande här. han ligger och sover. hundarna springer fram och tillbaka i korridoren utanför mitt rum, så så mycket till skönhets sömn får han nog inte. han kom hem till mig igår, vi var ensamma i lägenheten. sov näsa mot näsa med benen ihopslingrade. tätt. min hand på hans bröst, hans hand på min hand. bytte position några gånger under natten, men inte avståndet mellan oss. tätt tätt har vi sovit hela natten. kysst varandra lite nu och då för att se om den andra sov eller inte. tjejerna gick och jag in till mitt rum igen, la mig bredvid honom och då ringer hans alarm. fuck. slut på det roliga. vi ses senare säger han. när då? never.
Ger mig rysningar:
Ur arkivet: Everywhere kiss me
trettonde i tredje
dag 1: jag har precis kommit tillbaka till paradis-ön efter en två veckor lång semester i ett annat paradis-land. i ett land långt långt borta, långt borta ifrån alla bekymmer och alla bravader jag samlat på mig här på ön. jag har helt rensat ut min kropp och varit på psyk-rehab och infact riktigt rehab. ingen riktig alkohol konsumtion at all. men så fort jag kom tillbaka hade jag en dejt på flygplatsen (jag älskar den här ön). jag stod utanför flygplatsen, i väntan på ett par vänner att plocka upp mig, med min första cigarett på två veckor när en man (min ålder) kommer fram till mig och säger: "det är väldigt kallt här idag. skulle du vilja gå in och ta en kopp kaffe medan vi väntar?" varför inte liksom. och vi hade en trevlig konversation tills vi båda blev hämtade av nära och kära.
det första jag och mina vänner gjorde var att bestämma oss att gå till baren senare på kvällen. och senare på kvällen efter allt för många shots och andra starka drycker bestämmer jag min för att call it the night. skall försöka att vingla hemmåt men jag har precis flyttat in i en ny lägenhet så jag hade helt glömt av vart jag bodde någonstans. gick tillbaka till baren för att be en av vännerna att köra mig hem. väl hemma bestämmer jag mig för att slänga iväg ett sms till THE BIG LOVE att "vi kan ha sex inatt, kom bara kom". med X antal stavfel. han svarar och säger att han gärna är up for it, men senare. kl är ju bara tre på natten och det är tydligen för tidigt. inte för mig. jag kalasdeckade och hörde inte när han smsade igen...
dag två: baren igen. where else.... han och jag tittade på varandra. hela kvällen. men inget mer. inget hej, no nothing. jag gick hem. fortfarande bakfull sedan kvällen innan. kl 06.30 vaknar jag av att barägaren ringer mig för ett botey call. "var är du?" hemma. "ensam?" ja. "vill du ha sällskap?" nej. "varför?" för att du är helt fel sällskap för mig. klick.
dag tre: jag slutade jobbet kl 12 och mina vänner ville gå till baren igen. han var där med en stor irlänsk grön hatt på sig. när jag kom in tog han snabbt av den, precis som att han skämdes för att se lite lustig ut. jag drog i mig ett par snabba drinkar då baren snart skulle stänga. på vägen ut (hem) ser jag honom sitta alldeles för nära en annan brud. jag vet inte men det var som att någon stack en kniv i mig. jag fick ont i hela kroppen och skyndade mig hem. mina vänner, som vet om min situation, körde mig hem och en annan ringde och hade pepp talk i en timma medan jag grät.
efter vi lagt på (och ja, jag hade skickat ett sms till min kärlek innan där det stod: "du är nog inte up for it ikväll. du verkade upptagen") ringer han mig.
han: hej
hej
hur mår du?
okej, och du?
jo jag mår bra. jag är påväg hem nu. jag pratade i telefon.
okej.
men om du vill att jag ska komma så kanske jag kan göra det senare.
nej, jag ska gå och lägga mig nu (VAD I HELVETE MARY!!!!???)
emh okej... ah men då...
vi får ses en annan gång, okej?
okej, hejdå.
hejdå.
när vi lagt på insåg jag vilket jävla pucko jag är som ber om någonting och sen när jag har chansen till att få det säger jag: NEJ!
jag ringde en vän och stortjöt som en liten flicka och hon bara sa: äh men för fan skärp dig, smsa tillbaka att du är vaken och att han kan komma för fan. du skäms inte i såna här lägen. du gillar honom och obviously har han känslor kvar för dig med.
jag tackade min vän. torkade mina tårar. tog mod till mig och smsade.
jag fick inget svar.
LILLA VÄN
Bullshit om kvinnors sökande efter bekräftelse
Kvinnors dikt om kärlek
Ikväll tog jag tag i den för första gången och fann mycket fint. Vi har många kvinnliga poeter att tacka.
Jag tänkte börja publicera mina favoriter. Lite söndagspoesi liksom, och jag börjar med den största av de alla:
Karin Boye.
Stjärnorna växer om våren
stora som darrande droppar,
mjuka som levande väsen
med skimrande vita kroppar -
sväller som heliga frukter,
sänker sig nära, nära,
alltför mognande tunga
för spröda himlar bära.
Skälvande stjärneväsen,
fagert och värnlöst nakna,
längtar att lossna och glida,
röra vid jorden och vakna,
längtar att fylla sitt öde,
i ljus över djupen skrivet,
längtar att kämpa och skapa
och smaka döden och livet.
Tyngst och vitast av alla
hänger vid himlaranden
en, som är villig att falla
mogen och klar i handen.
Känn, att stunden är inne.
Någon väntar vårt möte.
Man efter stjärnornas sinne,
skaka en frukt i mitt sköte!
Företagsamhet
I am a good girl
Fleeing and fly
Mary Jane
Om prostitution
Heaven
Paradoxerna
Flickorna i mitt liv
Under vissa perioder i mitt liv så har jag haft fantastiska förhålladen med kvinnor som gjort mig lyckligare än någon man. Jag tänker tillbaka på en av mina bästa vänner. Vi hade aldrig bott i samma stad och bara träffats då och då någon gång i månaden, men hon var fortfarande en av mina bästa flickvänner. Sen kom dagen då hon flyttade till min stad. Vi var med varandra nästan varje dag, hela dagen. På kvällen gick vi ut, jag sov över, vaknade, åkte iväg på ärenden och kom sen tillbaka och stannade till sent. I början hängde hon mest hemma i sin lägenhet så jag åkte alltid direkt från skolan för att hitta henne i sängen, tittandes på Scrubs och med en åtalig mängd med Marabou mjölkchoklads-papper i sophinken. Jag satte mig ner och gjorde henne sällskap och sen rörde vi bara på oss om chokladen tog slut.
Sommaren 2009 hade jag flera flickvänner, både korta och långa förhållanden. En av dem lärde mig i början av sommaren att bli säker i mig själv och testa saker som jag tidigare inte vågat. En annan förevigade sommarens galenskap med sina fotografier. Om hon var med på någonting så blev alla upptåg helt enkelt lite roligare. Så kommer vi till den flickvännen jag umgicks mest med. Kanske lite för mycket i vissa fall (RAVE??) men det spelade mig ingen roll. Hon hjälpte mig med svåra saker, jag hjälpte henne med svåra saker. Vi grät och log och vi dansade. Tillsammans åkte vi fram och tillbaka, upp och ner mellan vår stad och landsbygden. De stunder som jag var som mest ensam den sommaren var jag ändå aldrig helt själv därför att vi alla såg till att finnas för varandra.
Man ska inte glömma flickvännerna i sitt liv. Tillsammans blir dom bättre än vad en pojkvän någonsin kan bli.
Dear Prudence
God morgon
SYSTRAR
DIREKTSÄNT SEMINARIUM OM LÖNEGAPET
GLAD FITT-TISDAG!
♥ Lillit
Kvinnor och semlor
Så grattis på Fittisdagen!
Hon väntar uppe
I'm Gonna Wash That Man Right Out Of My Hair
En sång för Stina
Hey Joe, Im doing really well ;)
Kvällsgodis
