Jag skulle vilja inleda med att be om ursäkt för fruktansvärt dåligt med uppdateringar på sista tiden. Man blir äldre. Man skaffar heltidsjobb/heltidsplugg. Man flyttar utomlands och startar upp ett nytt liv. Prioriteringarna förändras och tyvärr har vår lilla blogg kommit i kläm. Förlåt. Men som jag ser det är inte detta så väldigt negativt, jag ser det på ett lite annat sätt. Vår gemensamma drivkraft och kämparglöd berör ju feminism. Vi vill ha jämlikhet, vi har alla olika teorier om hur vi skall uppnå den och olika definitioner av den, men målet är detsamma. Det som vi håller på att göra nu är att etablera oss ute i världen. Vi utbildar oss för att bli mer kompetenta och jobba med jämställdhet irl på plats på våra egna små sätt. Infiltrerar oss i maktens korridorer och avancerar på arbetsplatsen. Vi breddar våra kontaktnät och knyter nya viktiga band för att få vår vilja fram. Vi upplyser människor omkring oss och frälser dem i feminismens dopvatten. Det kanske är bra att vi har mindre tid att skriva, för glöden i hjärtat är allt annat än död, vi ger bara utlopp för den på ett mer konstruktivt sätt these day. We miss you too.

Vi vill alla gärna tro att vi är bra. Snälla människor som gör rätt. Brott, straff och dömande är för andra. Så kommer tillfället då du inser att du kanske var boven i dramat. Den största skurken. Det kriminella geniet. Kanske var det inte meningen. Men det hände. Och när du inser det så är det inte vackert.

Brott du anklagas för?: Stöld

 

We Sing, We Dance, We Steal

 

Ett ord, ditt intresse väcks.

Ett skratt, du ser det framför dig innan du somnar.

En blick, den får din fantasi att spela.

Så litet, så oskyldigt, så vackert. Tillsammans en sång. Ett löfte om så mycket mer.

 

En mjuk beröring, det får varenda nerv i din kropp at skrika.

En kyss, den får dig att tappa andan.

En kärlek som lämnar utmattad, tillfredsställd och leende.

Tillsammans får de dig att se stjärnor och sväva på moln. Tillsammans, en underbar dans som aldrig bör ta slut.

 

En kyla som gör dig oförstående.

En tystnad som lämnar dig kall.

Ett avsked som slutar i förtvivlan.

Tillsammans, ett slut som krossar dig. Tillsammans, en stöld av ditt allra innersta.

 

 

Jag sjöng dig en sång. Din förvänta, mitt spel.

Jag dansade en dans. Din lycka, min underhållning.

Jag stal från dig. Ditt hjärta, min…vinst?

 

Jag stal. Och kom undan. Det finns ingen ursäkt. Ingen anledning. Varför? Kanske för att jag kunde. Men jag vet nu, även om det tog tid. Jag vet, jag inser och jag är ledsen. En dag kanske jag kan be dig om förlåtelse för vad jag gjorde. Men jag kan aldrig ge dig tillbaka vad jag tog.

Din lycka. Din kärlek. Ditt hopp.

Har den anklagade funnits skyldig?: O ja

 

 

Bli inte en tjuv du med, snälla.

 

 

 

 

 

Men det blev du. Och du stal från någon annan. Det krossade mig.

Så kanske är vi kvitt nu, eller så är vi båda lika eländiga.

I sing, I dance.... and I steal. men jag gör det ganska vackert, ger det extrapoäng?

Lämpliga straff?:…?

Signerat,

A

Kan någon berätta för mig varför kvinnor tänder på män som utklassar dem intellektuellt? Varför det pirrar i snippan när han motargumenterar sönder dig på det område du känner att du kan allra mest om? En man som gör dig nervös och osäker? Är det den känslan man förknippar med förälskelse och i så fall en feltolkning? Och varför träffar jag alltid intressanta objekt först då jag redan har en annan vid min barm?