Via den fantastiska illustratoren Anna K Olsson

♥ Lillit

Lillit

Det finns någon som fladdrar runt mitt huvud. Som aldrig tycks landa, men som heller inte flyger någon annanstans. Som en ensam liten fjäril är han, och jag vill ha honom kvar.

Han, fjärilen, driver mig till vansinne och jag finner mig själv sitta skrattandes åt att jag så lätt faller i sådana här klyschor. Man vill ha allt det man inte kan få.
Den här historien är dock ett speciellt fall, så som många av mina historier.

Vi hade pratat planlöst på facebook och sms, små ord då och då som aldrig ville komma någon vart. Jag vet inte vem det var som började, men jag tror till och med att det var han. Han var egentligen inte någonting jag ville ha, men han liksom dök upp ibland i min inkorg och jag förstod att han var intresserad. Så då blev jag intresserad. Alltid lika nyfiken när någon är nyfiken på mig.

Problemet var att han var en fjäril, fladdrandes, snuddandes ibland men lika snabbt borta. Vi hade kontinuerlig kontakt den sommaren för två år sedan, men jag förstod aldrig vad han ville. Jag tänkte inte så mycket mer än att vi kunde ha en sommarfling, no strings attached och försökte på ett avslappnat sätt invitera till en promenad en kväll efter att vi smsat i flera timmar:
"Tänkte gå ut en stund för en nattpromenad. Följer du med?"
Han svarade inte.

Och detta skulle att bli de kommande två årens relation. Han skrev till mig, vi pratade, jag kom till kritan och han svarade inte. Man kan ju tänka att jag borde gett upp för längesen - han är ju uppenbarligen inte intresserad.
Det är här historien blir lite mer intressant. Han kunde nämligen ibland skicka sms som: "Jag är inte i Sverige, men jag längtar efter dig", och ibland kunde han vara full och skriva på chatten att han gillade mig, att jag var vacker.
Jag ville ha honom där.

Åren gick och vi träffades aldrig, bara små ord då och då; som något bevis på att vi tänkte på varandra. Att vi fram för allt ville ha varandra. Även om vi bara träffats fåtal gånger, fulla i stressen av att vara påväg åt olika håll, så fanns det alltid lust i de där små orden. Jag var extremt attraherad av de där små orden. Jag kunde ligga med de där små orden, ensam på natten i min säng.

Så i höstas började de där orden komma tillbaka, efter flera månaders uppehåll. Jag hade saknat de! Och han hade saknat mig. Så en kväll visade det sig att han var tillbaka i Göteborg och vi hamnade på samma klubb. Han var totalt packad och tog tag i mig: "Fan vad kul det är att se dig" viskade han och tryckte upp mig mot en vägg.

I hela mitt långkorta liv har jag aldrig blivit upptryckt mot en vägg, inte på det viset.
Det här hade vi väntat på i två år. Jag ville inte och har inte velat ha någon annan så mycket någonsin. Han verkade ha släppt på allt och hängav sig åt att vi verkligen ville ha varandra. Så som han inte vågat innan.
Trodde jag. Tills han släppte mig och gick ut. Jag följde efter. Han var väldigt full, med huvudet i händerna och en cigarett brinnande mellan fingrarna. Jag satte mig bredvid honom; "Hur är det?"
Han mumlade och jag fick fråga vad han sa. Han utbrast: "Vad gör du här egentligen? Du är alldeles för snygg för det här! Du är alldeles för snygg!"

Jag sa ingenting, var nog mest i förbryllad chock över hans plötsliga passion. Vi ramlade in i någon slags kyss igen men så kom vakterna och sa att det nog var bäst för honom att gå. Han höll med och lunkade ut. Utan ett hej. De första snöflingorna landade där utanför och jag sprang efter honom.
"Vadå, ska du bara gå nu?!" fick jag ut i falsett. Han sluddrade att det var bäst så och att jag skulle gå tillbaka och ha roligt med mina vänner. Då blev jag förbannad och skrek: "Ah men VA SÅN DÅ!" och sprang in igen och ångrade mig på direkten.

Men så vibrerade de där små orden i min ficka igen. Jag tog upp mobilen:
"Hej. Du är bra."
Jag svarade:
"Vad är du?"
Han:
"Göteborg, var är du?"
Jag:
"The Universe, jag vill träffa dig."
Och så svarade han: "Jag vill träffa dig också!!!!"

Jag tog det här som en tydligt tecken på att jag inte blivit totaldissad. Att den här killen faktiskt var intresserad av mig, och ifall det bara var på ett sexuellt plan så var jag väldigt nöjd med det också. Eller är jag knäpp? Betyder "jag vill träffa dig också!!!!!" egentligen "lämna mig ifred din jävla idiot!!"?  Är det något fel på mig? Kan jag inte läsa människor? Går jag runt i en drömvärld där jag tror att folk faktiskt är intresserade av mig? Detta är vad jag nästan tror. För detta är vad som följde:

Jag slängde på mig jackan och tänkte se ifall vi kunde ses i alla fall.
Jag skrev ett sms: "Var är du då? Jag kan möta dig vid grönsakstorget."
Han svarade att han var påväg hem och undrade var jag var. Jag skrev att jag kunde hoppa på hans vagn och möta honom.
Inget svar.
Jag ringde.
Inget svar.

Men nu var jag fast. Jag kunde inte sluta tänka på hur han tryckte upp mig mot väggen. Hur fantastiskt bra han var på att kyssas, trots några liter alkohol för mycket i blodet. Varför svarade han inte? Är han bög? Är han oskuld? Har han flickvän? Eller är han helt enkelt för rädd för att krossa vår lilla bubbla av sms och laddade chat-konversationer? Kanske för rädd för att uppleva oss två tillsammans i verkligheten?
Det intressanta var att han fortsatte. Han låtsades som att kvällen på klubben aldrig hade hänt och skickade sina små ord. Utekväll efter utekväll var det samma sak. Vi smsade och jag försökte desperat få oss till att ses, men då valde han att helt enkelt inte svara.

Tillslut hade jag fått nog. Den här märkliga relationen hade nått sin spets och någonting var tvunget till att hända. Jag hade verkligen ingenting att förlora. Snart skulle han åka tillbaka till Stockholm och efter det skulle jag ut och resa för att aldrig komma tillbaka, och det enda jag ville innan var att bara få ett. litet. ligg.
Med honom.

Så jag skickade: "Just fuck me for fuck sake"

Enligt vår tids sexistiska klyscha så är det ju sagt att det enda män tänker på är sex, och ifall de blir bjudna på sex upplagt på ett silverfat så är det enormt svårt för de att tacka nej. De hoppar rakt in i det som hundar. Jag tycks stöta på alla de killar som är undantaget.

Han svarade först: "Var är du?!" och jag förstod att han ville. Jag sa att jag var på väg in till stan, Vad tror ni hände?
HAN SVARADE INTE.
Men då tänkte jag att jag testar att ringa och mirakulöst så hörde jag ett litet hej på andra sidan luren.
Han lät inte alls speciellt full (som han påstått tidigare att han var) utan mest blyg och lite seg. Jag var frustrerad och undrade vad han höll på med, varför han inte svarade. Jag fick inget svar utan istället undrade han var jag var någonstans. Jag sa att jag bara var ute och gick i snön för att jag inte ville gå hem. Han sa att han var i Linnnéstaden hos en kompis och jag skuttade till. Jag var ju också i Linné.
"Var i Linné är du då? Jag är också i Linné" sa jag.
Det blev tyst.
"Hallå?"
"Jag vet inte." nästan viskade han.
"Va? Du vet inte? Du vet inte var du är någonstans?" Jag började bli rejält irriterad. Hur svårt skulle det vara?
"Nej, jag vet inte."
"Ooooooookej, jag är i alla fall här och…"
Klick.

HAN KLICKADE MIG.

Det var droppen kände jag och skickade tre slutgiltiga små ord: "Skitsamma. DIN förlust."

Jag kan inte låta bli att säga att denna man (pojke) fascinerar mig något oerhört. Hur kan någon vara så på och samtidigt så av på samma gång? Vad vill han med mig? Vill han bara vara min vän? Fine, men säg det då. Tror han att jag är kär i honom och han är rädd för att såra mig?
Jag tycker att "Just fuck me for fuck sake" motbevisar detta något. Är han totalt oattraherad och äcklad av mig?
Jag tycker att "Du är alldeles för snygg för det här!" motbevisar detta något.

Nu har en liten tid gått och jag hade nästan glömt honom. Men så drömde jag härom natten att jag gick runt i ett kolossalt stort hus. Ett sånt med stora fönster ner till golvet och vita, lysande väggar. Alla rummen var tomma och jag bara gick runt, runt, runt. Vid mitt huvud fladdrade en ljusblå, liten fjäril med skira vingar. Det var såklart han. Några andra människor gick vid mig och jag frågade de: "Varför måste han vara en fjäril?"

De sa att han får väl vara det om han vill.






Lillit

Jag har lite av en fetish för vackra-män-med-instrument-och-cigaretter-gärna-svart-vita-foton och gnuggar mig mot kontorsstolen till det här just nu.




Lillit

Han har lagt sin hand på mitt lår och frågar mig ifall jag gillar musik.
"Nej, det har aldrig varit något för mig" svarar jag ironiskt och han säger "Vad bra, inte jag heller" och det känns som att vi har väldigt fin kontakt där i svart-taxins baksäte.
Hans bästis sitter bredvid och är utanför. I början tyckte jag att de båda var snygga men jag är ju tvungen att välja och då blir det han med mustashen eftersom jag alltid haft en fetish för ansiktsbehåring.

Jag ramlade in i dem utanför en klubb när man egentligen borde gå hem men det pirrar fortfarande i benen och så sluddrade jag ut något som skulle låta som: "Är det efterfest eller?" men det blev mer: "ääääre effefä ellä?"
De är från Borlänge och jag finner dem lustiga och tydligen är vi grannar så det är ju bara att tuta och köra.
Jag behöver det. Det var ju liksom hundra år sedan.

Hemma i kollektivet där de bor sitter vi på golvet och dricker rödvin fastän vi inte behöver och jag vaggar fram och tillbaka när de spelar mysteriet på Greveholm på en leksakssynt. Ibland tittar vi på varandra och säger "Du är het" med ögonen. Jävlar vad gött det här är tänker jag. Han är het, jag är het, fan vad hett allting är. Och jag är nog lite full. Perfekt.

Jag vinglar upp och går in i en dörr när jag ska hämta cigaretter, vrålskrattar och han frågar hur jag mår. Asbra, svarar jag och frågar ifall han vill röka. Det vill han och han får låna min jacka eftersom jag får låna hans Lucky Strikes. Sen kysser vi varandra till musiken av bästisens snarkningar.

Han är fantastiskt dålig på att kyssas och detta märker jag även i dimman av drinken. Det är i detta läget där man alltid ska säga tack och hejdå. För dålig kyssare = dålig på allt det andra. Jag kan tyvärr inte ge er några siffror på det, men jag baserar helt enkelt detta på min långa hångel-erfarenhet. Men jag säger såklart inte tack och hejdå och hoppas på att detta ska visa sig var den procenten där han faktiskt är en gud på att äta sushi även om han inte kan ge mig ett gött hångel.

Jag tar hans hand och säger "Kom" så sensuellt jag kan. Han följer mig som en valp och tillsammans snubblar vi fnissandes genom det gigantiska huset de bor i. Jag har ingen aning vart vi ska, så han leder mig fram för att hitta någon slags avskild plats där vi kan utöva den efterlängtade leken. Tillslut öppnar han en dörr och jag blir stum.
Det är ett helt tomt rum med vita väggar, tak och säkert även golv med en enda, liten, ensam madrass mitt på golvet. Det är perfekt.

Vi tar tag i saken och börjar att klä av varandra, samtidigt som jag i hemlighet försöker skola honom i hur man hånglar genom att peka med min tunga. Han fattar ingenting och börjar att FRUSTA istället. Han är kåt. Jag försöker att hitta min lust någonstans men måste ha tappat den bland rödvin, cigaretter och dåligt hångel. För en sekund stannar han upp, tittar djupt i mina ögon, tar upp två fingrar och slickar på dem för att sedan vandra ned mot vad han tror är min klitoris och börjar liksom gnugga. Detta pågår inte länge då han antagligen tror att jag är redo och bara kör fingrarna rakt in i mig och kör in-och-ut, in-och-ut. Han märker att jag inte är speciellt exalterad över detta och kör helt enkelt om hela processen igen med att slicka sig själv på pet-fingrarna. Vart kommer detta beteendet ifrån? I total förvirring ligger jag bara där och försöker att förstå mig på den här killen. Han märker väl att jag är snustorr? Är det därför han väter sina fingrar som någon slags hjälp på traven? Är detta ett porr-fenomen?

Rätt som det är är han fullständigt redo och drar på sig kondomen, jag vaknar upp ur min dimma och säger:
"Men du måste ju vänta!" Han är ruffsig i håret och drar till med den djupt förstående kommentaren: "Varför då??!!" Tydligt frustrerad.

Någonstans vill jag ändå fortsätta. Han är ju skitsnygg, och jag är fortfarande skitfull och trött på att inte få ligga. Så jag säger bara: "Nej, men vi kan väl vänta en liten stund" och kysser honom. Akten börjar igen och hans slicka-fingrarna-process sätter igång. Jag blundar och gör mig själv kåt och det hela känns helt okej nu, men så börjar han KLAPPA mitt könshår. Vad i helvete håller han på med? Jag fnissar lite men det hela känns så skumt. Här ligger vi i vad som ser ut som en fängelsecell, jag totalt torr, han totalt frustande och nu klappar han min mus. Han lutar sig fram, tittar mig i ögonen och säger, nästan förvånat: "Jävlar vad hårig du är!"

Det var droppen.

"JA?" får jag ur mig och så frågar han: "Jag skulle inte få raka dig?"
Plötsligt blir jag helt nykter, flyger upp och är asförbannad.
"Jag ska nog gå nu" säger jag och han blir helt ställd, som om det han precis uttryckt var något i stil med "skulle du kunna skicka mjölken?" och inte alls något att bli upprörd över.
"Nej men du, vänta vänta vänta" säger han och ställer sig framför mig. "Jag tänkte bara att det skulle kunna vara en kul grej liksom".
"Jag gillar bara inte såna kommentarer" säger jag.
"Men asså du, alla är ju olika. Jag tycker att du verkar vara en riktigt skön tjej, men asså, om du inte gillar sånt så är det väl nog bäst att du går".
"Ja, det är det nog" fnyser jag och tillägger: "For the record så är inte jag som är hårig, alla kvinnor ser ut som jag, bara att typ alla kvinnor rakar sig. Jag är ett exempel på verkligheten." och så stormar jag ut, tänker att jag borde kommentera hans uppenbarliga kroppsbehåring, med den där mustashen som jag nu tycker är ful. Men sådant kommer man alltid på i efterhand. 

Solen är på väg upp och vinterkylan ger mig en käftsmäll när jag halkar ut på Hisingens gator. Jag knyter halsduken hårdare runt halsen som skriker hjälplöst efter en cigg. Helvete, mina är ju slut. Vantarna är också borta. Jag måste ha glömt dem hos mustash-äcklet. I försök att finna värme stoppar jag ner händerna i jackfickorna, men så finner jag något annat, mycket bättre: med frusna fingertoppar känner jag hoppfullt ett litet, trasigt paket. Hans cigaretter som han måste ha lämnat där när han lånade min jacka.
Lucky Strike.



Lillit

Blev rasande idag på jobbet då jag hörde detta på Brunchrapporten i P3 där de tar upp klyshan om hur kvinnor jämt och ständigt ska tävla mot varandra. Lyssna och chockas, precis som jag.