De första dagarna av solsken har flutit förbi och trots dagens mulna väder, är värmen faktiskt här för att stanna. Värme som är mer än välkommet efter en outhärdligt lång vinter. En efter en bevittnade jag mina vänner; starka och rakryggade kvinnor tyngas ner av kylan för att slutligen knäckas. Det har flutit runt många spillor på mitt hav och jag har handfallen stått intill land med en burk superlim i handen för att tafatt försöka återställa vrakdelarna till sin ursprungliga form. Töntiga peptalks och hejaramsor har blivit en del av min dagliga rutin och många gånger har jag kännt mig mer passè än Dr. Phil. På tisdag entrar vi juni och då ÄR det sommar, där med basta. Sommarljusa skyar är här och för första gången på en smärre evighet ser jag något som liknar mina vänners forna jag. Ryggar som sträcks och mungipor som sakta börjar färdas uppåt en liten bit i taget. Jag har länge försökt bära er och nu äntligen börjar ni stapplandes pröva era vinger igen. Halle freakin ljuah! Tänk vad lite solsken kan göra. Nu går vi ut i det vackra vädret och uppfyller ett av mina nyårslöften: Att ta Göteborg med storm, för på sommaren är det faktiskt en stad som är värd att tas i besittning av sådana undersköna kvinnor som oss.

E. Bennet