kiss me, hug me, do me!



Jag har varit skit dålig på att ha sex = jag har det för sällan. Nu ska det fan i mig bli ändring på det - Det lovar jag!

the big bad wolf



Detta klipp fungerar tydligen inte längre. Men det passar bra in på vad jag har att dela med mig av.


Jag har den perfekta pojkvänne, som gör allt för mig och som älskar mig så mycket.

Well, trodde jag ja. Pah. Vilken fool jag är nu.

I morse efter att han gått till jobbet skulle jag fördriva mig tidiga morgon med facebook. Jag hatar den sidan by the way.

Klickade mig in och där var min pojkväns sida öppen. Och jag som absolut litar mig på min kära snurrade dumt in mig på hans emails för att se vilka söta mejl vi skickar varandra.

Jag skrollade ner men hittade inga utav våra söta och romantiskt kommentarer fanns där, utan istället hittar jag en rad mail från två år tillbaka i tiden till i år september 17 från en viss person.

Det är mail mellan min pojkvän och hans ex. (det är nu två år sedan de gjorde slut).

Hur som helt. Jag och killen i fråga träffades förra året i September, började dejta i vintras och i början av April var vi ett par.

Under hela förra sommaren och vinter kallar de varandra Älskling, jag saknar dig, jag tänker på dig hela tiden och annat bullshit.

2 April,  Han till Henne: Snälla ta första plan hit till mig!!!!
- Jag önskar att jag kunde

(ej att förglömma, här var vi just nu ett nyförälskat par - dejtat sedan vintern)

30 April, Han till Henne, innan hon skrivit annat bullshit: Om jag någonsin hittar en annan kvinna och vi blir tillsammans och du säger att du vill ha mig och du kommer hit till mig kommer jag att lämna henne direkt för att vara vid din sida.

Sen är det långa och korta meddelande från den ena till den andra om hur livet är och allt annat som hör till.

Någon gång i Juni, Hon till Honom: Du kommer att ha den mest vackra tjejen i sommar!
- Kommer du hit? frågar han.

(Här har vi varit lyckligt tillsammans under 2 månaders tid)

Tiden går, jag och min pojkvän åker till Sverige för att hälsa på min familj och vänner.
Allt är frid och fröjd. Vi har det bäste sexet ever!

Och idag, 09.13 när jag öppnar hans facebook förstördes hela min bild av vårt förhållande. Allt var fejk. Hela 7 månader av ingenting.

Big Bad Wolf.

sånt är livet på en pinne

Jag vet, det var allt för längesedan jag hörde av mig... Förlåt mig.

Jag har helt enkelt varit alldeles för upptagen med att spendera tid med min sanna kärlek (min mer än vän som senare kom att blev min första riktiga pojkvän).

Vad har hänt sedan sist:

- Jag har tjatat hål i huvudet på honom att skaffa hund!
- Han har tjatat hål i huvudet på mig om sin nya lägenhet, som han är mitt uppe i att renovera och snart skall flytta in i.

Hur som helst. För dem som känner mig brukar jag sällan överge mina vänner för en killes skull... Och nu vill jag ta i akt att be om ursäkt. JAG ÄR BARA SÅ KÄR - inte bara i min pojkvän, utan i mitt liv.

Livet är galet där jag är - paradisön. Och jag kan nu för första gången säga att det är paradiset. Jag var hemma i Sverige för ett par veckor sedan och träffade några av skribenterna här på Manymen. Bytte ord och tankar. Om livet här och där.

Vad jag ville komma till är att jag inte övergett er. Det är bara så att livet kom i vägen.

Just nu sitter jag hemma, med Raphael (min hund) snoozande bredvid mig i soffan. Pojkvännen ute på galej och jag kan inte säga hur mycket jag uppskattar en kväll som denna.

Nu funderar jag på om det är dags för en förändring igen. Inget drastiskt, bara ombyta av boende miljö. Var och kollade på en lägenhet tidigare idag.

En liten uppdatering om vad som kan hända i en ung kvinnas liv när hon är som lyckligast. Inget drastiskt, men ändå.

Er kära Mary Phelps Jacob.


Vår låt spelas på högsta volym


asshole vs. prince charming


Godkänd

När jag berättade för dem där hemma "ps. jag har skaffat kille" frågade de direkt: Namn, ålder och karriär?
"A.A, 25 och nyexaminerad psykolog" svarade jag.

Ja, det passar ju dig fröken tvångstanke!

Han är godkänd och jag har precis avklarat två luncher med hans mamma. Idag hade vi faktiskt riktigt trevligt och någoting att prata om. Inte som första lunchen där alla tre satt knäpptysta och tuggade i kör. Imorgon är det dags att träffa förälder nummer 2 - Pappan. Grilla och hela familjen skall vara där.
Det är annorlunda det här... riktigt annorlunda. Konstigt. Men på ett bra sätt.

Hans namn är A.A

Här om dagen kom han och hämtade mig från jobbet, i passagerarsätet låg en röd ros, som tröst för att jag haft en riktigt skitdag på jobbet.

På kvällen var vi hemma och åt toast och kollade på film. Kliade varandra på ryggen. Han hart lärt sig vad "killa mig" betyder och vi säger det hela tiden.

Och idag tog han mig, en bit utanför staden vi bor i, till en helt underbar strand, så kallad Ladies Mile.
Kristallklart vatten och ljus sand under fötterna.
Vi tog en lång promenad längs standen efter middagen och han sa till mig:

- Du vet att när en kille dejtar en tjej här så frågar alla; "Är du kär nu och när ska ni gifta er?".

Vad svarar du på det? frågade jag
- Att jag är dödskär och jag har redan köpt ringar och arrangerat allt, nu frågar dom inte mera, haha. Men vad jag ville komma till är att vi dejtar inte bara längre. Eller hur? Vi är någonting mer än så. Vi är ett team. Och så vill jag fråga dig vad du känner nu?

Jag känner samma som du. Vi har aldrig riktigt dejtat. Jag har träffat hela din familj, alla dina vänner och vi umgås hela tiden, det är inte riktigt att dejta för mig.

- Precis! Så det är officiellt nu?

Det är officiellt nu, sa jag.

Min mer än vän är numera min pojkvän. Min första pojkvän som inte frågar mig när jag ska operera mina bröst större. Eller som bara kan knulla med mig. Eller som aldrig vill träffa mig. Eller som är svartsjuk över mina tidigare förhållanden.

Min första pojkvän som hellre umgås med mig än någon annan, som tar hand om mig, som presenterar mig för sin familj, som kan tänka sig att åka till Sverige!

Min första pojkvän som lyssnar på allt jag har att säga, ger mig råd och som alltid är på min sida. Min första pojkvän som inte behöver säga någonting. Han kan bara sitta tyst och jag kan sitta tyst med honom. Titta på honom.


Mer än en vän

jag berättade för er här om dagen om min vän, som tycker om mig, och jag honom. men jag visste inte hur mycket. är det värt att riskera denne fantastiska vänskap?

vi bestämde en facebookchat dejt här om dagen, vilket resulterade i en 4 timmar lång konversation. vi pratade vitt och brett om allting mellan himmel och jord. sen tog vi upp "oss". och vi båda är överens om att vi är nyfikna på varandra. han sa någonting om att "det är så mycket bättre att vara med någon man tycker om än med flera som inte betyder lika mycket." jag höll med. han kände att jag blev avig och inte ville prata om det längre. vilket var sant. han känner mig. han vet hur jag fungerar och säger alltid det till mig. jag berättade för honom att det är inte roligt längre att alltid, när jag tycker om någon, bli nekad av denne. att jag har mått så dåligt över en viss person som jag trodde tyckte om mig men behandlade mig som rent skräp. jag grät. han sa till mig att det är okej att gråta. att han tycker att jag är den mest fantastiska människan han någonsin har träffat. att jag är god. att jag har så mycket att ge och ta. att jag förtjänar allt gott. han är sannerligen en stjärna. min vän. som jag är nyfiken på. jag är inte kär i honom. men jag vill se hur vi kan utveckla det vi har. han med. vi bestämde att vi skulle ta reda på det. bestämde att när han kommer hem ska vi ta bilen och åka långt bort bara han och jag. en roadtrip. den 29e bär det av. jag och han on the road. ta ett steg ifrån allt och alla här. vi behöver det. jag känner att det här kan bli bra. jag pratade med ett par tjejkompisar om det efteråt och de sa att det är en bra ide. han är rar. ren. det han säger är sanning i alla lägen. jag vet det. och när jag hade en dålig dag på jobbet och inte fick hunden jag skulle adoptera i dagarna sa han till mig "vi hittar en annan hund, det är ingen fara". och när jag berättade att min chef vart på mig för ett misstag jag gjorde på jobbet sa han "har jag berättat för dig att du har de vackraste ögonen jag någonsin sett?". han gör mig på så bra humör. han kan vända mitt humör like that! jag kan vara arg på honom och skrika åt honom. han gör mig lugn och glad igen. när jag är ledsen säger han inte "gråt inte" utan att det är okej, allting ska bli bra, du får gråta om du vill. och ger mig en kram.

jag har jämnför honom (jag vet att det inte låter så bra men resultatet har verkligen satt mig på plats) med nummer 34.

han hör alltid av sig om ingenting.
34an unvek mig.
han är ärlig.
34an ville inte prata med mig om känslor.
han är snäll.
34an har inte varit snäll mot mig en sekund efter att han fick reda på mina tidage förhållanden. han är svartsjuk.
han bryr sig inte. han var där för mig under den perioden och vet hur jag hade det.
han vill umgås med mig annat än i barer.
34an kan inget annat än att dricka och slåss. han berättade stold för mig att han nästan körde på folk en kväll.
han hjälper folk med drogmissbruk.
34an tar för många droger och tror att demoner jagar honom?
han är psykolog och vet hur man får folk att prata. han får mig att prata och lyssnar på mig. frågar mig saker jag aldrig velat svara på innan.

igår gick jag till baren igen med några vänner. 34an vär där och senast vi konverserade med varandra när jag skickat ett sms och fick två ?? tillbaka som svar.

jag kom in och han stod och pratade med några tjejer. jag gick förbi och han hoppade en meter från tjejrna och sa HEJ!

hej sa jag tillbaka och fortsatte in mot mina vänner. inte långt senare kom han upp till oss, sa hej till mina vänner och de frågade artigt "hur mår du?".

OCH HAN BÖRJADE BABBLA - naah, jag mår inte bra. inte bra alls. alltså jag mår inte bra. nej det gör jag inte. kan inte säga att jag mår bra alls. sen gick han.

jag drack upp min drink och tänkte för mig själv; som om någon runt det här bordet egentligen bryr sig? sen tog jag mitt pick och pack, sa hejdå till mina vänner och gick hem. jag har verkligen fått nog.

idag är en underbar dag och jag ska nu slänga iväg ett sms till min "mer än vän".


Hey asshole, nummer 33.

för ett tag sedan skrev jag en text (mitt filmsex) och fick kommentarer som "han låtersom ett riktigt kap".
m, det kunde man tro. tills han betedde sig som ett ärkesvin! det var en kväll när jag och en av trekants killarna satt i en bar (vi är vänner) och 33an kommer in och sätter sig bredvid oss. min vän, jag i mitten och 33an på rad längs med baren. vi hade varit där ett bra tag och druckit en hel del. jag kunde knapt stå på mina ben och ännu mindre gå. 33an frågar om vi skulle ta och ha efterfest i hans bar, tja varför inte? mer alkohol var absolut inte vad jag behövde men ni vet hur det är i fyllan och vyllan. man har inte alla hästar hemma. han åkte i förväg och jag och min vän tog vår tid på oss att vingla efter. väl inne i baren stod tre öl och väntade. en för var och en av oss. men som ni vet är 33an någon av en planerare. så ölen han hällt upp var helt bortkastad. för när vi kom in börjar han att klena på mig, tar av sig sina kläder och försöker ta av mina. min vän står och tittar på som ett frågetecken och jag tittar på honom. sen på 33an. började skratta och frågade vad fan han höll på med. "men du älskar ju att knulla". ja jo det kanske jag gör, men vad fan? det ger väl inte dig rätt att anta att vi ska ha sex nu? "nä okej, skit i det då, jag har ju redan knullat dig så!"

det är inte över än.

min vän gick in i köket. och jag tog på mig det 33an lyckas ta av mig. han står fortfarande naken bredvid mig. och eftersom jag trodde att vi var kompisar skrattade jag och tog en sipp på min öl. "ska du stå där helt neck?"

han tittade på mig och började om på nytt att försöka ta av mig kläderna. tog mig (jag var skit full och som sagt kunde knappt stå på benen) till soffan. puttade ner mig och la sig över mig. nu minns inte jag så mycket av det ha sa till mig men det var inga fina ord. och jag puttade bort honom så att han föll ner på golvet, sa till min vän att NU GÅR VI!

jag går inte till den baren lika ofta längre - OCH jag dricker absolut inte så mycket igen.

och jag har berättat för alla vad han gjorde mot mig. han är ett as.


Nummer 32

jag har haft den mest underbara helgen någonsin. min vän kom från aten och hälsade på i tre hela dagar. vi har ett förflutet ihop och jag har väntat så länge på att skriva av mig det här. mer förvirrad än någonsin - fast ändå ganska glasklar ändå. jag vet vad ni kommer att säga :)

helgen började med en mysig drink/middag vid havet med min vän, nummer 32. en man jag träffade en nyårsafton för fyra år sedan nu och som jag hookade med förra sommaren. vi blev vänner men jag kan erkänna för er att spänningen har alltid funnits där mellan oss trots att jag inte velat känna av den. han är en av mina bästa vänner och stöttpelare här. han har alltid ställt upp för mig och han tillåter ingen skit ifrån mig. han talar mig till rätta. han pekar på min fel och brister. när jag är helt dum i huvudet. (och han vet om hela historien mellan mig och 34an) men ändå vill han umgås med mig och vill prata om det till som tätt. hur jag känner, hur jag mår. och jag ger honom alltid fel svar. "jag är kär i honom (34an)". och varje gång ser han lika besviken ut. men han lägger en arm om min axel och drar mig intill honom och kramar mig och jag kan gråta i hans armar. den här sortens vänskap har jag inte haft på länge med en man. jag har haft många romantiska stunder som gått åt pipan. men jag har aldrig haft det här.

middagen som sagt. han kom och plockade upp mig (vart jag var det minns jag faktiskt inte) och vi åkte till restaurangen som ligger precis intill havet. jag beställde en cosmopolitan och han någon citron drink, varsin lax med pasta. och det första han säger är: "Du är en helt annan person än i vintars. det är helt underbart att se. du skiner. du ser ut att må jättebra!" och vi pratade om månaderna som gått och hur vi har behandlat varandra in the past. han hade känslor för mig (jag visste om det) men ändå gick jag alltid hem med den jag trodde var rätt för mig, nummer 34. han berättade att han fortfarande har samma känslor för mig och att han skulle inte ha så här mycket tålamod annars. och att han verkligen bryr sig om mig. det märks. jag berättar vad som pågått och han nickar förstående och säger sina visa ord. efter middagen går vi till baren (ja han hänger också på det stället, som alla andra, när han är i stan). 34an ser oss komma in och det var inte många dagar sedan han sov hemma hos mig. jag satte mig vid baren brevid några killar. bakom mig står 32an och framför mig (precis fucking framför mig) står 34an. han ger oss några blickar och försöker sedan att servera resten av barhänget. sedan går han ut ur baren, fram till min vän och berättar en hel historia för honom medan de båda stirrar på mig. när han gått frågade jag vad som pågick och min vän berättar att han "bara snackade skit". "han vill paxa de här två stolarna bredvid dig åt de där två tjejerna (pekar åt rysk blondin och brunett med stora bröst) och fortsätter "bry dig för guds skull inte om honom". och jag bydde mig inte. helt ärligt. jag är så trött på det här löjliga spelet han kär med mig vid det här laget.

OCH NU tänker ni: äntligen har poletten trillat ner!!!!!

dag två fortsatte med att jag umgicks med mina absolut bästa bästa bästa vänner jag har här. vi firade tre födelsedagar i en av killarnas hus. grillade hela dagen och solen sken, 21 grader varmt, och alkoholen flödade för vissa (jag har trappat ner). på kvällen kom han och hämtade mig, vi körde långt långt långt upp i bergen, in i en by, ut ur byn och fortsatte tills vi kom till en sjö. där stannade vi och tittade på vattnet och pratade skit. han höll om mig och jag lutade mot hans axel. vi stannade inte länge eftersom jag skulle upp och jobba (och vi ställ de om klockan inatt vilket betydde att jag skulle upp kl 5 normal tid) tidigt i ottan. påvägen hem kom vi in i en diskussion om varför han inte kom in och sa hej till mina vänner. och han sa att han vill inte. vi började bråka och det hela slutar med att vi ger varandra en kyss som ett avslut på den löjliga discussion vi just haft. och slöt fred.

han är världens bästa. jag har aldrig träffat någon som påverkat mig så mycket som honom, på ett plan. men jag är inte kär i honom. jag önskar att jag ver det. oh gud vad jag önskar att jag kunde älska den här så som jag älskat alla andra idioter.


i just hate you, fucking alarm

Nu sitter vi tjejer i vardagsrummet, var sin en kopp kaffe och en cigg i handen. hundarna löper amok okring oss, den ena större än den andra. och vi pratar om gårdagen. när ska han vakna och gå hem? är han fortfarande här. han ligger och sover. hundarna springer fram och tillbaka i korridoren utanför mitt rum, så så mycket till skönhets sömn får han nog inte. han kom hem till mig igår, vi var ensamma i lägenheten. sov näsa mot näsa med benen ihopslingrade. tätt. min hand på hans bröst, hans hand på min hand. bytte position några gånger under natten, men inte avståndet mellan oss. tätt tätt har vi sovit hela natten. kysst varandra lite nu och då för att se om den andra sov eller inte. tjejerna gick och jag in till mitt rum igen, la mig bredvid honom och då ringer hans alarm. fuck. slut på det roliga. vi ses senare säger han. när då? never.


trettonde i tredje

dag 1: jag har precis kommit tillbaka till paradis-ön efter en två veckor lång semester i ett annat paradis-land. i ett land långt långt borta, långt borta ifrån alla bekymmer och alla bravader jag samlat på mig här på ön. jag har helt rensat ut min kropp och varit på psyk-rehab och infact riktigt rehab. ingen riktig alkohol konsumtion at all. men så fort jag kom tillbaka hade jag en dejt på flygplatsen (jag älskar den här ön). jag stod utanför flygplatsen, i väntan på ett par vänner att plocka upp mig, med min första cigarett på två veckor när en man (min ålder) kommer fram till mig och säger: "det är väldigt kallt här idag. skulle du vilja gå in och ta en kopp kaffe medan vi väntar?" varför inte liksom. och vi hade en trevlig konversation tills vi båda blev hämtade av nära och kära.

det första jag och mina vänner gjorde var att bestämma oss att gå till baren senare på kvällen. och senare på kvällen efter allt för många shots och andra starka drycker bestämmer jag min för att call it the night. skall försöka att vingla hemmåt men jag har precis flyttat in i en ny lägenhet så jag hade helt glömt av vart jag bodde någonstans. gick tillbaka till baren för att be en av vännerna att köra mig hem. väl hemma bestämmer jag mig för att slänga iväg ett sms till THE BIG LOVE att "vi kan ha sex inatt, kom bara kom". med X antal stavfel. han svarar och säger att han gärna är up for it, men senare. kl är ju bara tre på natten och det är tydligen för tidigt. inte för mig. jag kalasdeckade och hörde inte när han smsade igen...

dag två: baren igen. where else.... han och jag tittade på varandra. hela kvällen. men inget mer. inget hej, no nothing. jag gick hem. fortfarande bakfull sedan kvällen innan. kl 06.30 vaknar jag av att barägaren ringer mig för ett botey call. "var är du?" hemma. "ensam?" ja. "vill du ha sällskap?" nej. "varför?" för att du är helt fel sällskap för mig. klick.

dag tre: jag slutade jobbet kl 12 och mina vänner ville gå till baren igen. han var där med en stor irlänsk grön hatt på sig. när jag kom in tog han snabbt av den, precis som att han skämdes för att se lite lustig ut. jag drog i mig ett par snabba drinkar då baren snart skulle stänga. på vägen ut (hem) ser jag honom sitta alldeles för nära en annan brud. jag vet inte men det var som att någon stack en kniv i mig. jag fick ont i hela kroppen och skyndade mig hem. mina vänner, som vet om min situation, körde mig hem och en annan ringde och hade pepp talk i en timma medan jag grät.

efter vi lagt på (och ja, jag hade skickat ett sms till min kärlek innan där det stod: "du är nog inte up for it ikväll. du verkade upptagen") ringer han mig.

han: hej
hej
hur mår du?
okej, och du?
jo jag mår bra. jag är påväg hem nu. jag pratade i telefon.
okej.
men om du vill att jag ska komma så kanske jag kan göra det senare.
nej, jag ska gå och lägga mig nu (VAD I HELVETE MARY!!!!???)
emh okej... ah men då...
vi får ses en annan gång, okej?
okej, hejdå.
hejdå.

när vi lagt på insåg jag vilket jävla pucko jag är som ber om någonting och sen när jag har chansen till att få det säger jag: NEJ!

jag ringde en vän och stortjöt som en liten flicka och hon bara sa: äh men för fan skärp dig, smsa tillbaka att du är vaken och att han kan komma för fan. du skäms inte i såna här lägen. du gillar honom och obviously har han känslor kvar för dig med.

jag tackade min vän. torkade mina tårar. tog mod till mig och smsade.

jag fick inget svar.


Han.

jag satt och tittate på när grabbarna spelade biljard. tjejerna de spelade emot kicked threir asses! killarna förlorade så styggt, vilket var en underbar syn! jag var helt inne i spelet när han plötsligt står framför mig. vart i helvete kom han ifrån??? jag hade ju tänkt... hade liksom tänkt ut en hela annan plan för kvällen... han frågade om jag ville följa med till baren (som by the way var stängd, och ägaren spelade biljard). NU? frågade jag. Ja, nu. sa han. in i bilen, knäpp tysta, körde vi den 5 till 10 minuter långa färden. believe you me - det var långa 5 till 10 minuter. mannnen jag just nu sitter bredvid har varit min så kallad "pojkvän" i ett par månader och sedan ignorerat mig i ytterligare två. väl inne i baren häller vi upp varsin öl. sitter oich tittar ner i golvet en extra 10 minuter. tills han bestämmer sig för att ta min hand, leder mig till soffan och kastar sig bakåt i den, med fast grepp om min hand, så att jag faller pladask över honom. vi kysstes. fast fan inte fina, underbara, härliga kyssar. som förr. nu var det arga, hårda, påtvingade. jag slutade, retse mig upp och gick därifrån. "nej, vet du vad, så mycket som jag vill det här så vill jag det inte alls". gick till andra sidan rummet och satte mig i en annan soffa. rökte en cigarette, drack upp min öl. hade här och då bestämt mig för att gå hem. så kom han och satte sig bredvid mig och aaaaaaaaaaaah fuck it. jag bryr mig inte. jag vill ha honom. jag vill se om vi fortfarande har det där vi hade förut. om det fortfarande är så fantastiskt och om jag fortfarande känner samma sak för honom... 10 till 15 minuter senare klär vi på oss kläderna som låg utspridda över golvet. på golvet ligger nu en bunt med papper han torkat av sina kroppsvetskor han sprett ut över hela min överkropp.

ja, vi får väl ge honom det; han städar ju i alla fall efter sig...


Kille som inte fattade vinken, nummer 26.

En sensommarnatt var jag och min vapendragare ute på en båtklubb i centrala göteborg. sent in på natten hade vi båda hittat varsitt ragg och jag drog med killen, som kom ifrån stockholm, hem. dagen efter vägrade han att gå hem. vi vaknade och jag klädde på mig, ställde mig i förnstret och tände en cigg. sa att jag måste verkligen städa idag. (vink 1). "mhm, sa han. men så stökigt är det inte". undra vad mina vänner gör, ska ringa och se vad de ska hitta på idag. ringer till vapendragaren jag var ute med kvällen innan. och pratar i X minuter om allt och ingenting (vink 2). efter samtalet började jag städa lägenheten (VINK 3). killen ligger fortfarande kvar i min säng. "kan du inte komma och lägga dig här?" nej jag måste städa. in fact behöver jag faktiskt byta lakan till och med (en klar vink, like move your naked ass off my bed, 4?). arslet ligger kvar. nä, vet du vad jag måste göra nu. jag måste gå och köpa en glödlampa. du kan följa med. (vink 5). han klär på sig såååååååå långsamt. gnyr lite nu och då. vi gick ner för gatan, där spårvagnen är och jag försöker säga hejdå men han fattar ju såklart inte utan följer med mig in på ICA för att peka ut rätt glödlampa åt mig. och där blev jag ca 40 kronor fattigare. betald och väl utanför gjorde jag en snabb manöver och gav honom en klapp på axeln och sa; så du hittar tilbaka till dina kompisar nu va?! bra. det var trevligt att träffas.

killen stod vid treans hållsplats och såg ut som ett levande frågetecken. detta var en riktig, "gnaga av mig armen", upplevelse. aldrig mer, snälla!


mitt filmsex

jag är så trött på mig själv. jag skriver alltid om min tragiska romans, nummer 34, numera. det är det enda jag tänker på och ah ni ser.... där var jag på väg att börja igen. så nu tänkte jag berätta om vad som hände innan jag träffade honom. nämligen om nummer 33! en vän? eller vad ska man kalla det. första gången vi sågs gick vi hem tillsammans. hade grymt sex i hans äckliga (inte så-)ungkarlslya. dagen efter smög jag mig ut och sprang hem. stötte på honom ca en vecka senare på en strandklubb där vi småpratade i början och sedan inte såg varandra förren sent in på natten. i fyllan och vyllan bestämde vi oss för att ta ett nattdopp vilket resulterade i ännu grymmare sex. nästa gång hemma hos mig, hos honom, hos mig och på övervåningen av hans bar. och så har det hållt på. vi har haft en överenskommelse om att vi inte känner något för varandra. vi är vänner... som knullar. och denna vän har, vad min historia egentligen skall handla om, har gett mig det bästa sexet i historien. filmsexet!

vi var de sista kvar i baren som han äger. släckt och knäpptyst. han häller upp en öl till mig och en till sig. sätter på musiken på låg låg volym. medan jag sippar på min heiniken går han och tänder levande ljus runt omkring i rummet, på borden, bardisken och även några utspridda på golvet. sen kommer han och sätter sig bredvid mig i soffan bakom trappen. vi små pratar lite om dagen och kvällen som gått. och första kyssen kommer lagom till pass. redan här var stämningen sliskigt romantiskt och vi båda var lagom upphetsade av tanken på vad som komma skall. långsamt, långsamt klär vi av varandra och viskar i varandras öra. upp på bardisken, med levande ljus all around, har vi sex. lugnt och försiktigt. förföriskt, romantiskt. allt. jag kände mig som julia roberts i pretty woman när hon och richard G känner över varandra på pianot. det var amazing!

och efteråt var det på med kläderna igen och han frågar; ska jag köra dig hem eller? ja tack. nöjda och belåtna sitter vi och ler i bilen hem. pussar varandra på kinden när jag skulle hoppa ut och; "aja, vi ses imorgon då!"

varför kan jag inte känna så här lätt för min 34a? crap.


three is not so magic

jahaopp. då har man testat att vara tre i nattens lekar. det var inte så brokback mountain beautiful som min fantasi sagt åt mig. det var mer - din tur, min tur grejen. inte alls särskilt hett. och jag misstänker att någon av mina två kamrater stulit min bh. jag kan inte hitta den.... puts veck! thanks guys.

someone new



Da var det over. han ringde mig mandag efetrmiddag. fragade om vi kunde ses pa torsdagen eftersom han skulle vara ledig. jag bad honom forklara varfor vi skulle ses, han kan ju inte vara med mig. ge mig ett rakt svar. ge mig var status svart pa vitt. och samma samtal som innan var nu igang. JAG ORKAR INTE MER! sa till honom att det finns ingen mening att fortsatta det vi haller pa med. men men? ring inte mig mer. hor inte av dig. smsa inte. vi ska inte ses mer. han forsokte saga hur mycket han tycker om mig - MEN han kan ju inte vara med mig. och jag maste forsta hans situation. samma samma samma. efter manga om och men bestamde vi (typ) tillsammans att varken horas eller ses mer. vi slutar har... och han sager emh ah men jag ringer dig imorgon da? nej. gor inte det!

jag har raderat alla hans sms och hans telefonnummer. jag mar skit. det ar slut.

just nu fantiserar jag om:

om jag och nr 34 skulle ta oss i kragen och hälsa på min familj i sverige. i februari typ. det skulle vara kallt och pojkstackarn har aldrig förr sett snö på gatorna. vi skulle åka raka vägen hem till ön och mina föräldrars hus där alla väntade i sin nyfikenhet på vad katten släpat hem. med middagen serverad, levande ljus och vinglasen fyllda till hälften. till en början skulle hela sällskapet vara väldigt blygsamt och artigt. frågon om och till mina nya love. men så som jag känner min familj rätt skulle det artiga och blyga snabbt suddas ut efter vinglasen slinkit ned. min syster skulle säga någonting korkat överärligt och elakt. jagblir stött och säger ifrån medan min lover svarar ärligt och utförligt på påhoppet han just fått. (han vet ju inte vad som komma skall). säg att det hela handlar om religion. då min familj inte är religiös för fem öre utan konfimerade oss endast för paketen som kom med och jag döptes i vardagsrummet av anledningen att öns präst insisterade. han tog med sig dopvatten och skålen själv. Medan min love är besatt av demoner och åker till kyrkan och bekänner sina synder till som tätt. han brukar åka dit varje sommar och stanna i två veckor. mitt ute i skogen tillsammans med gud? säg att detta är samtalsämnet som kom upp under vår (första) familjemiddag. det är alltså jag, 34an, syrran, hennes kille och deras två barn, 3 och 0,5, brorsan med ny kines flickvän, mamma och pappa. syrran och min mamma skulle ha gaddat ihop sig tidigt under kvällen (som vanligt) och ställt den ena frågan dummare än den andra. jag tappar till slut tålamodet, min syster som är sååå mycket mer rapp i käften och aldrig ser sina egna fel och brister skulle få spelet. hennes kille skulle (försöka) tala henne till rätta medan hon sprutar ut svordomar till höger och vänster om hur och vad jag är. min bror skulle snabbt ta sin stackars kines och flytt fältet. mamma som blivit trött då hennes vinglas tömts först av allas, gått och lagt sig med småttingarna timmar sedan, skulle vakna av oväsendet. pappa som sitter tyst bredvid min love, båda inne på tredje eller fjärde whiskeyn, skulle till slut skrika åt min syster att nu får det fan vara nog. hon blir tyst och ger mig en blick som hon önskar kunde döda. hon tar tag i sin kille som inte sagt mycket underkvällen eftersom han alltid smiter iväg och kollar på fotboll på antingen datorn eller på tvn våningen under och missar hela umgänget. denna fotbolls mani har i och för sig gjort så att min love haft något kul att prata om under kvällen då han också är ett fotbollsfreak. vilken kille älskar inte fotboll? tillbaka till min systers allt för vanliga utbrott. kvällen skulle snabbt avslutas med att hon klampar in i sovrummet (mitt) och jag in till gästrummet, slämmer surt igen dörrarna bakom oss och kvar skulle tre whiskeydrickande män sitta kvar, en helt oförstående då det hela skett på språket svenska.

morgonen efter skulle allt vara som vanligt, vi är nämligen en familj som aldrig håller i en fight mer än fem minuter. jag och min love som sover i gästrummet skulle vakna av min systerdotters glada skratt då min syster släppt in henne i vårt rum för att hoppa i sängen. jag försöker shasa ut henne men den lilla råttan ger sig inte så för att min love skall kunna sova vidare (han behöver det då min pappa supit honom under bordet kvällen innan) går vi ut och sätter på emil i lönneberga på dvd. alla är redan uppe. förutom min systers pojkvän. han brukar ha vanan att inte dyka upp förren i mitten av dagen - grön i ansiktet. min love är uppe före honom. vi sitter vid köks bordet och de artiga frågorna börjar om på nytt. det de inte vet nu är att deras nya gäst vägrar att prata på morgonen - inte förren han känner att han lever öppnar han käften. han skulle sitta där i minst en timma i tystnad medan vi andra konverserar på svenska mellan frukost tuggorna. till slut ber min love mig att skicka juicen. WOOOOOW, HE´S ALIVE skulle familjen utbrista i kör. jag ger min love en puss på kinden och dagen kan börja.


detta är en fantasi som kommer att göra mig galen, jag vet. live, love, embrace it.
/Mary Ph.


jag är kär i en farlig man?

här sitter jag på paradis-öns sjukhus, med blodigt ansikte och blåmärken runt ögat. sköterskorna frågar mig om och om igen om jag vill göra en polisanmälan. "nej, nej, nej. han puttade mig bara. jag trillade". min väns pappa kallade mig ett får, ett får som jagas utan vargar. jag tar inte hand om mig själv. jag hänger på barer för mycket. det är inte som i sverige det här. det var kvällen innan allt hände. jag satt med mannen jag är (var) (är?) kär i. när nummer 30 kom in genom dörren hoppar min kärlek ur stolen bredvid mig och tillbringar resten av kvällen på andra sidan rummet. så långt ifrån mig han kunde. han lämnade baren och glömde sin mobiltelefon bredvid mig. jag satt kvar i en timme. tänkte att jag skulle vara snäll så när jag gick därifrån tog jag mobilen med mig. han ringde den när jag bara hunnit gå i fem minuter. han skriker på mig. "din jävla tjuv, tar du alltid saker du hittar, saker som inte är dina!?" jag ville ge tillbaka den till dig, sa jag. jag gick tillbaka till baren och utanför kommer han i en bil. hoppar ut och börjar att skrika och putta på mig. han puttar mig tills jag trillar och slår i huvudet i trottoar kanten. han har redan hoppat in i bilen och kört iväg innan han sett att jag faktiskt blöder. mycket! blod i hela ansiktet. ägaren till baren och några fler kommer ut och hjälper mig in, ger mig is och tvättar såret och mitt ansikte. plåstrar om mig, trots att blodet inte slutat rinna. ägaren ringer min (inte så kära vid detta tillfälle) och tvingar honom att komma tillbaka. vi går ut alla tre och han börjar att skrika på mig igen. där står jag med blod rinnandes från mitt ansikte, skrikandes åt. jag fick nog. knöt min näva och slog. mitt i prick, läppen. han blev galen försökte hoppa på mig men ägaren hann knuffade bort honom och sa åt mig att gå in. en öl till tack! nu får jag sms från höger och vänster, alla pratar om det. de tror att han slagit mig.

han ringde mig igår. ville be om ursäkt. han misslyckades. detta är vad idioten säger:
"jag är ledsen, det var inte meningen att göra dig illa. du är en sista personen som jag vill göra illa. jag vet inte vad som hände. förlåt mig. (höjer rösten) MEN DU skulle inte ha tagit min telefon. jag mår så dåligt. jag har problem. du anar inte. och jag behöver min telefon. jag är ingen dålig människa. jag har inte kunnat sova i natt. jag vet inte vad jag ska säga. nu MÅSTE jag göra någonting för att JAG ska må bättre. jag vill träffa dig. jag vill ta med dig någonstans. förresten har du har en väldigt stark hand! jag har en fläskläpp. och jag skulle raka mig idag och då skar jag mig på läppen. jag skulle gå på arbetsintervju och lämna mitt CV men nu kunde jag inte det på grund av DIG. jag har varit i kyrkan hela dagen. jag mår så dåligt."

JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG! jo han frågade faktikst i början av samtalet hur jag mådde... cred?

mitt svar: "well, efter fem timmar på sjukhuset, sju stygn i ögonbrynet och en blåtyra så mår helt okej. fick en vaccinations spruta för jag vet inte vad och nu ska jag äta medicin för infektion i två veckor! och på toppen av det blev jag sjukskriven från jobbet i åtta dagar. tack ska du ha". sen skrattade jag när han sa att han varit i kyrkan. "mår du bättre nu då när du gått till kyrkan?" (ja, det hjälper, sa han). "vilken tur att DU mår bättre" sa jag med en stor hink ironi i rösten. och "jag mår mycket bättre nu när jag hör att du har en fläskläpp, mycket bättre!".

samtalet avslutades med att han säger att han bad MIG att komma till HONOM senare samma kväll. "jag kommer att vara på baren, du kanske... emh... ah... kan komma dit?" VA? NEJ!

sen sa han att han skulle ringa mig när HAN mår bättre. JA MEN VISST FÖR ALL DEL. RING NÄR DU MÅR BÄTTRE. TÄNK INTE ALLS PÅ VAD JAG VILL. ELLER HUR I HELVETE JAG MÅR. FÖRUDMJUKAD OCH BLÅ I FEJSET.

han ringde inte... fem dagar senare fick jag nog. nu ska han fanimig se vad han har gjort! jag ringde och han svarade inte. han skickade senare ett sms där det står att jag skall sms honom. "fuck you" skrev jag. dagen efter ringer han mig. en timma senare sitter vi på min balkong och dricker starbucks kaffe som han tagit med sig. pratar ut om vad som egentligen hände den där kvällen. alla tror att han har slagit mig, alla pratar om det, frågar om det. de tittar på honom konstigt. en hel del vänner vill inte prata med honom mer. (han har fått sitt straff). det räcker nu. alla säger till mig att hålla mig borta från honom men jag kan inte. hela min kropp skriker efter honom. jag är kär... vad kan jag göra åt saken? och han vill faktiskt vara med mig med. (för en gång skull vill en kille stanna hos mig). trots att jag skickar elaka sms, kallar honom idiot, blir arg för ingenting och slåss som en man. hans läpp var fortfarande svullen. (hähä!)

och vi har så roligt tillsammans. vi tog upp incidenten som hände någon vecka sedan (att jag var precis som hans mamma). vi skrattade åt det och han berättade hur hans mamma nu vant sig vid att han inte pratar på morgonen. och han bad om ursäkt för det lilla utbrottet han hade den morgonen också. bad om ursäkt om och om igen. jag är ingen långsint person. han har inte slagit mig. han puttade och jag trillade. jag slog.

summa kadimumma: och ni får säga precis vad ni vill för jag kommer fortsätta min romans med den här mammen så länge vi vill och gör varandra gott.

"even if the most beautiful woman, say Angelina Jolie, was standing infront of my bed in the morning, i would let her stand there."
you are a strange boy.
"no people are strange, im okey i think"


fantasin tar mitt liv

för er som inte redan visste det sa ÄR JAG ordet romantiker på två ben...
och för er som inte visste det här kanske blir chockade men visste ni att vi kvinnor, när vi har sex, släpper ut ett hormon som gör att vi älskar = blir kära i personen i fråga, efteråt. detta händer även när vi föder barn vilket då är en fördel. för mig är detta hormon min värsta fiende. ni har kanske läst mina tidigare inlägg och tror att jag byter kille (med flit) som jag byter underkläder. detta är inte sant. det är inte alls vad jag vill. nästan alla som jag har varit med har jag verkligen velat ha... fantasin tar mitt liv. jag romantiserar ihop historier som jag själv tror på mer an någon annan. det år inte så att jag ljuger i mina inlägg, men de låter kanske mer fantastiska än vad det verkligen är. och detta gör sa att jag ofta blir besviken och mina romantiska stunder dör ut fortare. jag blir besviken, han gör mig besviken när han inte är så fantastisk som jag byggt upp honom att vara. de är inte alla svin som jag träffar, inte alls. jag tror att mycket ligger i mig, jag skrämmer iväg dem med mina storslagna planer om ett fantastisk liv tillsammans (efter en dag/natt tillsammans). men sån ar jag. tyvärr? efter att jag har träffat en riktig pärla ser jag hela vårat liv tillsammans, jag ser alla roliga stunder vi kommer att ha, jag ser vara typiska bråk som senare försonas, jag ser hur han kommer hem till vårt hem, jag ser vårt bröllop, våra barn och hur vi ser ut när vi blir gamla. det är inte normalt. jag vet. men tyvärr är det såhär jag är. så take it or leave it bebe!

Tidigare inlägg