för er som inte redan visste det sa ÄR JAG ordet romantiker på två ben...
och för er som inte visste det här kanske blir chockade men visste ni att vi kvinnor, när vi har sex, släpper ut ett hormon som gör att vi älskar = blir kära i personen i fråga, efteråt. detta händer även när vi föder barn vilket då är en fördel. för mig är detta hormon min värsta fiende. ni har kanske läst mina tidigare inlägg och tror att jag byter kille (med flit) som jag byter underkläder. detta är inte sant. det är inte alls vad jag vill. nästan alla som jag har varit med har jag verkligen velat ha... fantasin tar mitt liv. jag romantiserar ihop historier som jag själv tror på mer an någon annan. det år inte så att jag ljuger i mina inlägg, men de låter kanske mer fantastiska än vad det verkligen är. och detta gör sa att jag ofta blir besviken och mina romantiska stunder dör ut fortare. jag blir besviken, han gör mig besviken när han inte är så fantastisk som jag byggt upp honom att vara. de är inte alla svin som jag träffar, inte alls. jag tror att mycket ligger i mig, jag skrämmer iväg dem med mina storslagna planer om ett fantastisk liv tillsammans (efter en dag/natt tillsammans). men sån ar jag. tyvärr? efter att jag har träffat en riktig pärla ser jag hela vårat liv tillsammans, jag ser alla roliga stunder vi kommer att ha, jag ser vara typiska bråk som senare försonas, jag ser hur han kommer hem till vårt hem, jag ser vårt bröllop, våra barn och hur vi ser ut när vi blir gamla. det är inte normalt. jag vet. men tyvärr är det såhär jag är. så take it or leave it bebe!