om jag och nr 34 skulle ta oss i kragen och hälsa på min familj i sverige. i februari typ. det skulle vara kallt och pojkstackarn har aldrig förr sett snö på gatorna. vi skulle åka raka vägen hem till ön och mina föräldrars hus där alla väntade i sin nyfikenhet på vad katten släpat hem. med middagen serverad, levande ljus och vinglasen fyllda till hälften. till en början skulle hela sällskapet vara väldigt blygsamt och artigt. frågon om och till mina nya love. men så som jag känner min familj rätt skulle det artiga och blyga snabbt suddas ut efter vinglasen slinkit ned. min syster skulle säga någonting korkat överärligt och elakt. jagblir stött och säger ifrån medan min lover svarar ärligt och utförligt på påhoppet han just fått. (han vet ju inte vad som komma skall). säg att det hela handlar om religion. då min familj inte är religiös för fem öre utan konfimerade oss endast för paketen som kom med och jag döptes i vardagsrummet av anledningen att öns präst insisterade. han tog med sig dopvatten och skålen själv. Medan min love är besatt av demoner och åker till kyrkan och bekänner sina synder till som tätt. han brukar åka dit varje sommar och stanna i två veckor. mitt ute i skogen tillsammans med gud? säg att detta är samtalsämnet som kom upp under vår (första) familjemiddag. det är alltså jag, 34an, syrran, hennes kille och deras två barn, 3 och 0,5, brorsan med ny kines flickvän, mamma och pappa. syrran och min mamma skulle ha gaddat ihop sig tidigt under kvällen (som vanligt) och ställt den ena frågan dummare än den andra. jag tappar till slut tålamodet, min syster som är sååå mycket mer rapp i käften och aldrig ser sina egna fel och brister skulle få spelet. hennes kille skulle (försöka) tala henne till rätta medan hon sprutar ut svordomar till höger och vänster om hur och vad jag är. min bror skulle snabbt ta sin stackars kines och flytt fältet. mamma som blivit trött då hennes vinglas tömts först av allas, gått och lagt sig med småttingarna timmar sedan, skulle vakna av oväsendet. pappa som sitter tyst bredvid min love, båda inne på tredje eller fjärde whiskeyn, skulle till slut skrika åt min syster att nu får det fan vara nog. hon blir tyst och ger mig en blick som hon önskar kunde döda. hon tar tag i sin kille som inte sagt mycket underkvällen eftersom han alltid smiter iväg och kollar på fotboll på antingen datorn eller på tvn våningen under och missar hela umgänget. denna fotbolls mani har i och för sig gjort så att min love haft något kul att prata om under kvällen då han också är ett fotbollsfreak. vilken kille älskar inte fotboll? tillbaka till min systers allt för vanliga utbrott. kvällen skulle snabbt avslutas med att hon klampar in i sovrummet (mitt) och jag in till gästrummet, slämmer surt igen dörrarna bakom oss och kvar skulle tre whiskeydrickande män sitta kvar, en helt oförstående då det hela skett på språket svenska.

morgonen efter skulle allt vara som vanligt, vi är nämligen en familj som aldrig håller i en fight mer än fem minuter. jag och min love som sover i gästrummet skulle vakna av min systerdotters glada skratt då min syster släppt in henne i vårt rum för att hoppa i sängen. jag försöker shasa ut henne men den lilla råttan ger sig inte så för att min love skall kunna sova vidare (han behöver det då min pappa supit honom under bordet kvällen innan) går vi ut och sätter på emil i lönneberga på dvd. alla är redan uppe. förutom min systers pojkvän. han brukar ha vanan att inte dyka upp förren i mitten av dagen - grön i ansiktet. min love är uppe före honom. vi sitter vid köks bordet och de artiga frågorna börjar om på nytt. det de inte vet nu är att deras nya gäst vägrar att prata på morgonen - inte förren han känner att han lever öppnar han käften. han skulle sitta där i minst en timma i tystnad medan vi andra konverserar på svenska mellan frukost tuggorna. till slut ber min love mig att skicka juicen. WOOOOOW, HE´S ALIVE skulle familjen utbrista i kör. jag ger min love en puss på kinden och dagen kan börja.


detta är en fantasi som kommer att göra mig galen, jag vet. live, love, embrace it.
/Mary Ph.