(Ja det här är långt, men det är så jävla värt att läsa ändå)

Svar på "Att ligga eller att inte ligga". Notering: Detta är inte ett personligt påhopp
mot en person och dennes åsikter. Det är en argumentation mot tankar som
delas av många och i detta fall luftades av någon som gav inspiration.

Jag och min vän  sitter och diskuterar sex under en lunch
i mitt kök. Vi konstaterar att vi båda är starka kvinnor som tar
för oss i alla sammanhang - även sexuellt. Ändå sitter vi båda och
klagar över vår sexuella frustration - det har gått fem jävla veckor
sedan någon av oss fått ligga. I mitt fall har inget tillfälle
direkt getts, ty jag har jobbat röven av mig och inte gått ut
särskilt mycket, och har inga tillräckligt bra ess i rockärmen
jag vill dra ut. I min väns fall har hon tackat nej tre gånger i rad
för att, här kommer det, hon ligger inte första gången. Hon har
alltså mage att sitta och klaga över sin sexuella situation
när hon nekat tre killar hon skulle kunna tänka sig att ligga med.
Tre attraktiva, trevliga killar som serverar sin kuk på silverfat
för denna kåta brud - och hon säger nej? Har hon sågspån i huvudet
undrar jag? Tillfällig sinnesförvirring? Nej. Hon gillar att
spela spelet. Hon gillar att linda dem runt sitt finger. Hon gillar
att teasa dem tills de kommer precis intill, då släpper hon dem.
Hon har kontroll. Men nu, tre gånger i rad, har taktiken inte
fungerat riktigt som hon velat. Sexet uteblir. Trots det predikar
hon ändå om att inte ligga vid första tillfället. Hm säger jag.

Frågeställningen lyder: att ligga eller att inte ligga vid första
tillfället som erbjuds? Skall man som brud hålla på sig, låta killen
våndas i sin lust och till slut låta honom få den stora pokalen i
slutet - att få knulla en (med belöningar som självförtroendekickar,
ökad makt i spelet, ökad respekt från motspelaren, potentiell
kärlek, och sex i slutändan ändå)? Eller ska man som brud ta tillfället
i akt, låta ens primitiva instinkt styra ens val (utan minsta tanke
på självförtroendekickar, ökad makt i spelet, ökad respekt från
motspelaren, potentiell kärlek, utan bara sex i slutändand). För
frågan jag ställer mig själv gång på gång är, vad är jag ute efter?
Och det stavas med tre bokstäver, sex. TRUE strictly business-s e x.

För jag har personligen aldrig förstått mig på spelet och dess
olika regler som gäller för killar respektive tjejer. Okej, jag har känt
"skammen" som man präckar på brudar om de ligger för lätt med
män, men vafan liksom. Båda parterna är ju uppenbarligen lika billiga
om man ligger på första dejten eller första gången man ses. Båda
tar för sig lika mycket. Båda får ut lika mycket sex (bortsett från att
njutningen kanske är snäppet högre för mannen i fråga ty hans
skyldighet att ge lika många orgasmer som han får liksom uteblir
med ett one-night-stand).  Jag knullar honom lika mycket (oftast mer)
som han knullar mig. Vi knullar på lika villkor, vi vet att vi troligtvis inte
kommer ligga igen och att det förmodligen inte leder någon vart annat
än till sex, men det är så vi vill ha det. Sen om det var bra kanske vi gör
det igen, och var det väldigt bra kanske vi till och med ses igen. Vem vet.
Ganska enkelt va? Inget sölande med känslor om skam eller respekt.
På samma sätt som Artemis bestämmer när det skall knullas, bestämmer
jag hur det skall knullas. För jag är ute efter att knulla, och när jag knullat
så går jag hem (efter lite mysigt skedande). 

Och jag ger helt ärligt talat fan i om han kämpat för mig, för det är ovesäntligt
för mig. Jag tar det jag vill ha, om jag behöver och vill kämpa gör jag väl det
(även om det sällan behövs med män). Jag är. Jag tar. Jag jagar. Jag knullar.
Hajar ni? Jag är inte pokalen han får kämpa sig till för att få knulla. Jag
objektifierar mig inte på det sättet. Jag är subjektet. Jag handlar. Jag skiter
fullständigt i om jag hade kunnat va vem som helst för honom. Jag vet mitt värde
ändå, oberoende av vad han tycker och tänker om mig. Det är det fysiska jag vill åt.
Jag ser inte min fitta som något himmelskt som han måste jobba för att få uppleva
på nära håll, utan pokalen är att få knulla hämningslöst, tillsammans svettas i
denna o så fantastiska, djuriska akt.

Okej, det går inte att förbise de biologiska instinkter vi fortfarande har.
True att honans första instinkt är att hitta en bra hane att bli befruktad av,
som även kan stanna kvar och skydda den lilla flocken. Jag är rätt selektiv
i mina val av män så att säga. Ta en titt i min Book of Glory och konstatera
att jag hade fått gudomligt vackra barn med varenda en av mina ligg. Och
fine att hanens enda instinkt är att sprida sin säd till så många honor som
möjligt, för artens fortlevnat etcetera etcetera. En man kan ligga i stort sett
med vem som helst om han är riktigt kåt (så hela bekräftelsegrejen med att
wooow en kille vill ligga med en är rätt mycket bullshit).

Frågan är ju vad man är ute efter som brud när man ligger. För jag tvivlar på
att vi letar efter en skyddande hane med bra gener att göra oss på smällen.
Brudar pratar om att dom är så jävla kåta och vad gött det hade varit med sex, 
men vad är ni kåta efter egentligen? Är det verkligen sexet eller är det andra
lite viktigare? Är det bekräftelsen av att man är "nåt extra", över att man är fuckable?
Över att mannen kämpat lite extra för en? Är det kontrollen över att bestämma om
när eller om det blir utdelning? Dra ut på att vara lite intressant, tills han får dig?
Leka lite med bytet innan du äter det.  Skapa mystik kring sig? Kicken av att man
har hans lust i dina händer? Vad fan hände med din lust?

För på vilket sätt etablerar bruden sig som stark, självständig kvinna, om hon ändå
bryr sig om vad han tycker om henne? Om hon, trots att hon är så kåt att det rinner
om fittan på henne, spelar ett jävla löjligt litet rollspel som förspel? Är bruden ute efter 
makt eller är hon ute efter sex? För vänner, det känns som att missbrukandet
av spelet innan sex resulterar i att sexet blir sekundärt efter makten. Sexet
kommer liksom i andra hand. Är det spelet du är kåt på, där du spelar den
typiske kvinnan som "släpper till" till slut, eller är det sexet du får i slutändan?
Och i vilket av våra båda tillvägagångssätt etablerar du dig mest som en stark,
självständig kvinna? Jag vinner.

/ Jeanne D'arc