Femtontusen visoner
besöker mitt medvetande
i sekunden
som dröjde kvar
och hängde i den
fler än tredimensionella
rymden
som en tavelram
fylld av en
händelse och en
känsla på repeat
fast som aldrig
började och aldrig
slutade den bara
fanns och jag var
i den fast
framför den
jag erfar den
som teater där jag
var åskådare, regissör
skådespelare och kritiker
men ändå oförmögen
att påverka
hur du
gick förbi

/ V. Tereshkova