Tusen gamla tankeböcker hittar jag i skåpen böcker jag skrivit i dikter och ord och skrikande meningar som handlar om dig dig dig och dig mina egna kärleksromanser jag gått igenom blivit tillsammans gjort slut om igen jag gör det igen i mitt huvud gjorde det ont som ett riktigt slut även fast jag bara dagdrömt och nattdrömt hela historien man krossas mot marken blir porös och bräcklig som en balanserande fimp på en lodrät cigarett gömmer sig i musiken försöker definiera sig själv i hopplösheten gråter på hemliga platser med eller utan blöta ögon ingen ser smärta och sedan

om igen jag gör det igen

upp i det blå sväva flyga hoppas hoppas hoppas tro VETA tro hoppas … sluta hoppas ner på marknivå dyka under asfalten ligga under bakom vara gömd glömd porös och bräcklig igen hur många gånger snälla svara finns det någon jag orkar inte tro hoppas och tro mig veta sedan nej nej nej jag vill inte vara med om det här kärlek gör för ont kärlek krossar kärlek finns inte på riktigt det finns bara slut som är mer eller mindre långt bort och väntar gnager skaver frånsäger mig känslor frånsäger mig påverkan tar bort suddar ut tror att utvägen är nära men naiva lilla jag fastnar snart igen

sedan fann jag dig eller du fann mig eller vi hittade varandra på något oförutsägbart precis underbart mystiskt sätt du fanns bara där framför mig i natten och sen i mina tankar framför ögonen i ögonen bakom mina ögonlock du var där och är där för du tänkte på mig med och nu vill jag aldrig vara utan dig jag har stannat på hoppas och tror att det räcker slutar ställa krav upptäcker någon ny frihet får finnas kvar och vara trygg i att veta att det räcker att hoppas



V. Tereshkova