Toxic

Det har gått nästan tre år. Det har gått nästan tre år och jag tänker fortfarande på dig.
DET HAR GÅTT NÄSTAN TRE ÅR OCH JAG TÄNKER FORTFARANDE PÅ DIG.

1. Vad är det med dig som gör att jag aldrig kan glömma dig?
2. Vad är det med mig som gör att jag aldrig kan glömma dig?

Är du verkligen så fantastisk? Eller är det jag som helt enkelt inte ramlat in i något bättre. På tre år.
Är jag helt och hållet vrickad? Eller var det faktiskt så att den kontakten vi fick inte växer på träd?

Det jag vill säga dig är att du har slängt bort något väldigt vackert. Ibland tänker jag att vårt möte nog inte var speciellt magiskt och att det bara är jag som var törstig på bekräftelse och där fanns du för att släcka den. Egentligen så hade vi våra skeva sidor också, och egentligen var vi inte själsfränder. Men borde inte jag då ha glömt dig vid det här laget? Borde inte jag ha mognat och insett att du bara var en sommarflört för längesedan som var söt men naiv, och egentligen passar vi inte så bra ihop? Du är ju till och med kortare än mig. Ja, fy.

Nej. För här har jag letat i flera timmar. Nu är jag så trött så jag tror att jag svimmar.
OCH JAG KAN INTE LÅTA BLI ATT BLI SÅ ARG PÅ DIG IBLAND FÖR ATT DU KASTADE BORT OSS.
Inte ett förhållande, men en vänskap. Jag är inte så romantisk att jag inte kan se förbi den dimman, och rent konret förstå att vi klickade. Våra personligheter gick ihop som smör och bröd.

Det jag vill säga dig är att även om jag är arg på dig så skulle jag förlåta dig väldigt snabbt. Så mycket tror jag på att vi hade något viktigt. Feministen och den självständiga personen i mig är svag för dig.
Du; korta, småirriterande, självcentrerade, galna, fängslande du.

Mary Jane

Kommentarer
Postat av: Sapfo

Kanske inte är bra att glömma helt? Ibland tycker jag att det är svårt att förstå varför det i allsin dag tog slut mellan mig och x, eller mig och y osv, men jag försöker tänka såhär: nu vet jag i alla fall vad jag går för. Vår verklighet kan kännas så oromantisk att jag ofta ponerar att romantiken är död och villkorslös kärlek är ett minne blott. Men nu vet jag att kärleken inte är död hos mig, den lever vildare än någonsin. Ingen kommer någonsin att kunna älska som jag.



Och jag tror att en riktig stark kärlek till en själv kan sudda ut de flesta av de smärtsamma påminnelserna. Som min gamla konfirmationslärare skojade när vi klagade på huvudvärk:



"Vad bra att du har ont i huvudet! Då vet du att du har ett!"

2010-04-23 @ 15:23:46

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback