Ångestdejtingen

Efter att ha läst följande inlägg om dejting och spenderat några minuter av intensivt tänkande för att hitta något intellektuellt att tillföra debatten fann jag mig själv glida tillbaka till min första ”officiella” dejt. Som Sapfo tidigare skrev har jag också varit med om fler oavsiktliga dejter än officiella sådana. Inte fören någon timma av umgänge har jag upptäckt att mannen i frågas avsikter med det stämda mötet var på ett helt annat plan än vad jag från början förstått. Efter diverse utdragna stolar och betalaningar av notor har det gått upp som ett ljus för mig att kanske kanske är det en dejt ändå och helt plötsligt drabbades jag av klassiska syndrom som tunghäfta, svettiga händer och dödsångest.

Första gången jag faktiskt gick in med den fulla vetskapen om att jag nu skulle på en dejt var för drygt fem år sedan. Jag var 15 år och killen ifråga var en gammal kompis som helt plötsligt gjort en helomvändning och blivit kär i stackars inget ont anade mig. Efter ett av de stelaste och pinsammaste samtal mitt 15 åriga jag någonsin varit med om hade det bestämts att jag och denne man/kille/pojke skulle ses hemma hos honom och titta på film. Något vi gjort femton triljarder gånger innan, då det inte fanns så mycket annat att göra under helgerna åren innan man fyllt arton. Helt plötsligt var denna vardagssyssla något otroligt märkvärdigt, alla mina tjejkompisar skulle komma över och fixa mitt hår, sminka bort ringar under ögonen och överösa mig med tips om vad jag kunde prata om i fall en pinsam tystnad skulle uppstå. De var noga med att visa hur jag skulle skratta (med stängd mun så min tandställning inte skulle synas) allt för att på bästa sätt snärja denna man/kille/pojke och förhoppningsvis bli medlem i ”jag-har-nu-en-pojkvän-så-äntligen-får-jag-vara-med-på-riktigt” klubben. Så efter några timmars förmaningar sparkades jag ut från mitt trygga bo och påbörjade den kvarts långa vandrig till min dejts bostad. Svettig och nervös som ett as knackade jag på dörren och min f.d kompis nuvarande potentielle pojkvän öppnade. Efter 10 minuters kallprat satte vi oss i soffan stelare än två nazi soldater redo för att genomlida 1,5 timme av pinsamt film tittande. Efter filmen var klar följde han mig till dörren tog mig en stund på brösten medan han stack tungan lite för långt ner i min hals innan jag förvirrad gick hem till tre förväntansfulla tjejkompisar. Hela kvällen var väldigt Linas kvällsbok. Efter en vecka av hejarop från mina väninnor gick jag på min andra officiella dejt.

När jag väl vant mig vid hela dejtning scenariot började jag så småningom slappna av och ha roligt, men varje gång jag skall på en första dejt med någon kan jag inte låta bli att tänka på den där kvällen. Vilket har visat sig vara ett alldeles utomordentligt knep för att stilla nerverna, för hur många minuter av pinsam tystnad det än blir har jag ändå varit med om det värsta. Jag är ett levande bevis på att det som inte dödar hädar.

E. Bennet


Kommentarer

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback