Tankar blir höghus blockerar mitt synfält, eko fyller luften, det är mörkt och ljust på samma gång. DU BLIR ALLT. Jag känner mig minst, mindre än minst. Jag känner mig under dig, bakom dig, smygandes i din skugga. Vet det är självömkan. Jag granskar min hy. Dömer. Slipar, skrapar, putsar. Hur var hon? HON! EKAR I MITT HUVUD. Hinner inte stanna. Tankar snabba tankar susar in och ut. Fastnar - blir höghus som fyller upp all plats i mitt lilla utrymme. Blockerar synfält, dyker in i mig. Osymmetriska stora klossar försöker fylla ut min kropp, tar sig in under skinnet. Överallt överallt. Det går inte. Jag sprängs. Kaskader av felvända ord sprutar ur mina porer. Varje cell skriker nej nej nej! Rädda mig med meningar. Visa mig hur man gör. Jag vet inte hur man gör. Faller ramlar förflyttas för snabbt. Behöver ett stopp.

V. T