Kanske skulle saker och ting ordna upp sig en vacker dag.
Då skulle Piki åter le mot mig och inte mot den som sände sms på hennes telefon.
Och hon skulle återigen se på mig såsom liljorna doftar, tungt och berusande. 
Bara det hade gått tillräckligt många gånger utan att gråta och utan att gräla en enda gång.
Då skulle hon låta sin röst återvända till kanelvärmen och tillåta att den gled in i mig för att smeka mitt hjärta och slicka det rött igen.