Läser med avund ett 10 sidor långt sms, en kärleksförklaring.
Min bästa vän sliter sitt hår och jag känner en förtvivlan som ekar ut över göteborg.
Hon har fallit offer att bli en 26-årings första kärlek.
Allt är så underbart perfekt att jag nästan får en liten klump i magen.
Medan min väns klump är gigantisk och kallar sig själv för ångest.
Hon är i honom ej kär och det tär, på både honom och henne.
Men jag tror att om jag ska ta lärdom av mina egna erfarenheter att det kommer kanske
krypandes under hennes krabbskal, en liten kärlek framför.

/ Clementine