Efter att i två veckors tid propagerat för mitt
nysvorna celibatlöfte, om att byta lösaktigt
sex mot dans, har jag fått det bekräftat för mig
att det är fysiskt omöjligt för mig att leva på
det viset. Mina instinkter är för starka.

Även denna nyårsnatt tog drifterna över. Det nya
året pippades in, och satte ribban för det som komma
skall 2010 och hela det nya decenniumet. Som ni vet
är one-night-stands med män lite som att spela rysk
roulette när det gäller storlek, erfarenhet, engagemang
etcetera. Till min stora förvåning gav min vilda chansning
- det norrlänska lammköttet (med minst sagt utsökt kropp),
utdelning och gav mig en ny erfarenhenhet och en natt
jag seeeent kommer glömma.

Sällan har jag blivit så omkringkastad, och aldrig förr
har jag, den dominanta av dominanta, blivit så
dominerad! Alltså, jag skojar inte, killen var helt knäpp.
Bar runt mig och grejer, knullade som om det  var det
enda han gjort. Den enda haken var det jag upptäckte
efter en timme av fantastiskt, svettigt, primitivt sex:
the man is mentally deranged!

Varför?! Varför, när jag får det bästa sexet i mitt liv hittills,
visar killen sig vara helt sinnessjuk? Efteråt kom det t ex
fram att jag provocerat honom hela kvällen med mina
feministiska inlägg (t ex "jamen då kan ju ni män laga
maten för att jämna ut de tretusen åren vi stått framför
spisen" etc) och delvis legat med mig (sönderknullat mig)
för att sätta mig på plats?!?!?!?!??!?!?!??!?!?! Efter sex är
jag van vid att ligga och prata i timmar och skeda och
.. liksom .. mysa? Är jag den enda? Men killen lägger sig
över 75 % av sängen, snäser åt mig, är likgiltig i största
allmänhet emot mig. Han hotar med att slå mig för att
han tror att jag försöker kittla honom när jag taffsar på
hans makalösa abs. what. the. fuck?!?!?!?

Men vad skall en kvinna göra? En sexgud och en idiot
i samma kropp. Nästa gång han kommer ner från Umeå
har vi avtalat en repris. I need some fine wine and
you, you need to be nicer.

/ Jeanne d'Arc