Martyrskapet

Det är bara att konstatera: det är jävligt svårt att vara feminist. Det kanske låter som en klyscha, men det är fan i mig svårt att stå i 20 sekundmeters motvind och fortfarande ha fötterna på jorden. Jag har så svårt att inte bli provocerad av människor som säger att det fan inte finns några bra kvinnliga hiphopartister. Att det aldrig kommer att bli jämställt hur vi än gör, att det är naturens rangordning. Att feministiskt initiativ aldrig kommer få mandat, tänk om! Rösta konstruktivt! Att jag skall hålla käften, för Sverige är faktiskt ett jämställt land. Gå hem och raka benen, var lite kvinnlig. Folk som frågar mig hur fan jag får ligga med så håriga armhålor. Jag får tvinga mig själv att inte loska asen i ansiktet. 

Att ständigt bli ifrågasatt för de val man aktivt gjort, efter att man sett igenom sitt eget tidigare invanda stereotypa beteende, är som att ständigt bli omkringputtad i en ring. Man måste vara jävligt stabilt rotad och säker i sig själv för att inte falla omkull. Jag har fallit omkull så många gånger. Detta martyrskap det innebär att vara feminist dessa dagar, vi dör invärtes varje dag för det vi tror på. Det tar så sjukt mycket energi ifrån en när man snackar med människor som aldrig tidigare tänkt efter. Produkten av patriarkatet. En avlad betongvägg. Så mycket energi att man inte ens orkar lägga ner mer kraft på att ens försöka förändra. Det är lönlöst, tänker jag. Ingen förstår någonting. Jag lägger mig under mitt täcke och ger upp. Jag gråter "världen kommer aldrig att förändras!". 

Men när man till slut märker att det där lilla fröt man sått och vattnat och tagit hand om så länge äntligen börjar gro. När någon du tycker om klappar dina ogräsben och säger att de är så fantastiskt lena som de är. När du genom att börja med dig själv och dina aktiva val bestämmer över din egen kropp och ditt eget levnadsöde, och för att upptäcka vilken jävla börda som bara släpper från dina axlar med det. När människor du knappt känner visar med en liten gest att de står bakom dig och ser upp till det du gör. När dina favoritartister stöttar det parti du med störst sannolikhet kommer att lägga din röst på (länk 1 & 2), ett parti som vill utrota genusföreställningar och maktstrukturen på riktigt.

Då är det lätt att vara feminist. Då fylls mina lungor med djupa andetag av hopp för den här världen och för mitt liv. Då lever jag mer än gärna fast besluten om att min tro på ett bättre samhälle kommer att finnas kvar på piedestalen i mitt hjärta tills den dagen det slutar slå. Då blir jag gärna martyr.

Jeanne d'Arc

Kommentarer
Postat av: Sapfo

Såg för övrigt att Moderaterna anlitat Karl Rove, aka ett av Satans verktyg på jorden, att föra deras kampanj. Så det verkar inte bli Moderaterna för mig den här gången. Tror att jag likaväl kan rösta på F! för att markera mitt feministiska stöd.

2010-07-08 @ 09:25:17

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback