Trots att vi har haft många eller få män i våra liv så lär vi oss aldrig. Varje gång vi (jag) blir förälskade eller bara allmänt intresserade händer någonting i våra (kvinnors, mitt) huvuden. Varför svarar han inte på mitt sms? Varför skriver han inte si eller så? Varför skriver han si och så? Vad menade han med det han sa till mig de gånger vi sågs? Varför vill han visa mig vem han är? Vi har ju bara känt varandra i en vecka. Varför kysser han mig så, varför ser han på mig på det viset om han inte hade känslor för mig? Men han har ju känslor för mig för han tittade ju på mig på det där sättet men varför säger han sådär då?

Ni ser. Och jag är fullt medvetande om att jag blir såhär sinnesförvirrad - VARENDA GÅNG. Därför skulle jag testa mig själv genom att inte höra av mig till mannen jag är helt och hållet galen i (som jag bara känt i drygt en och en halv vecka) för jag visste ju att Han kommer att skicka mig ett sms efter att han slutat jobbet. Timmarna gick och inget sms var kommet. Klockan 11 satt jag i min soffa och grinade som en liten unge, kejderökte min camel blå och lyssnade på pinstamt sorgliga kärleksballader. Tittade på mobilen varranan minut, utan att den gav ifrån sig varken blinkning eller ljud, för att se om jag missat att han skickat det där smset. När jag inte ens kunde fejka fram fler tårar bestämde jag mig att skriva ett jävla sms... Jag kunde inte hålla mig. "Inte ett enda ord på en dag, försöker du ta livet av mig beautiful boy?". Sen deckade jag - jag var helt slut efter allt gråtande. Klockan tre väcktes jag av min sms signal; "Hej min vackra, jag har vilat hela dagen, det är vad jag gör på måndagar. Sen har jag varit och jobbat. Hur mår du min fina? Hoppas du mår bra!"

Nu svävar jag på rosa moln igen.

/Polly