Jag ska berätta en liten historia för er om ett litet lamm som fick smaka på riset. En gång för vad som kan kännas som en evighet sedan träffade jag en kväll på en ung man på en väldigt välkänd gata i Göteborg. Det ena ledde till det andra och ett tu tre så grovhånglade vi i en svarttaxi på väg hem till mig. Något som behöver inkluderas i historien, för att ni skall kunna få en så god uppfattning av det hela som möjligt, är att jag var nydumpad och ute på min stora rebound-fuck-turné vid den här tidpunkten. Och när den unge mannen blev en stor besvikelse i sänghalmen, och jag borde ha gått vidare till nästa stycke kött, tänkte jag (tillfälligt efterbliven) att ja men det var ju en riktigt bra idé att börja dejta den här killen! Jag menar han var ju inte bara dålig i sängen, han hade en väldigt liten kuk också! Satsa, bara gör det! (Vad tänkte jag DÄR?)

Vi sågs då och då, och han fick mig att skratta, mestadels åt honom och alla korkade saker han sa. Jag påskyndade det hela lite eftersom att mitt huvudsyftet med projektet var att få ligga, men den lilla bimbon släpper inte till utan vill vänta och ta små steg. Saker flyter på, och jag blir allt mer frustrerad. Plötsligt (efter att jag verkligen förklarat att "jag gillar dig, men jag är nyskiljd och vill absolut inte ha någonting med någon just nu") börjar lammet bete sig väldigt konstigt. Han blir stöddig. Han blir dryg som fan. Han blir otrevlig. Han backar ur.

Den som blivit brutalt dumpad vet att i en period av 6 månader efteråt känns vilket avvisande som helst som salt i det stora, variga, läkande såret. Oavsett om man tyckt om personen eller inte är ett avvisande i detta sköra tillstånd en spark i magen, och en törn i det nyblivet återkomna självförtroendet. Trots detta är jag en mogen person, som sa fine, din förlust. Now go fuck yourself. Jag lämnade det där, jag hade självkontroll.

Tills den jäveln börjar bråka med mina vänner. Den som beefat med mina nära och kära vet också om att det kommer konsekvenser. När lammet på en spårvagn gjort narr av en av mina bästa vänner inför hennes käresta och alla hans vänner, och fått henne att gråta, då jävlar. Då jag visste om att lammet umgicks i Göteborgs indiekretsar satte jag snurr på informationen om det nästan obefinliga idioten hade mellan benen, via en av mina mest inflytelserika vänner i indievärlden. Och oj vilken snurr den fick! Tre månader senare stutsar ryktet tillbaka till mig från en bekant jag stöter på på ett café. Hon frågar om det är sant, delvis om storleken och delvis om det är jag som spridit ur ryktet. Jag frågar vem hon hört det från, och hon svar "honom, lammet". [Jag funderar på hur mycket stolthet killen har i kroppen om han fortsätter att föra vidare ett rykte jag startat om hans mindre fördelaktiga disco stick. Jag menar vill han att ÄNNU fler skall få veta?]

I vilket fall som helst tror jag att hela stan numera känner till lammets lilla hemlighet, och att det knappast kommer att hjälpa honom i raggningssammanhang i fortsättningen. Visst kan det tyckas väldigt omoget. Visst kan jag tyckas obarmhärtigt och nästan hjärtlös. But that's what you get for messing with my friends.

/ Huckleberry