jag ligger på en grav, en av de där platta.

Jag har alltså en hustru. Hon och jag är ett. Ibland tycket jag att denne symbios räddar mitt liv.
Ibland tänker jag att den är alltför stor. Ibland brukar jag försvinna. Jag drabbas av yrsel.
Ingen vet var jag finns.

- Carl Johan De Geer


/ Clementine

Kommentarer

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback