Jag har inte rakat min kropp under mars månad. Det har varit ganska gött. Suttit ganska fint. Jag rakar nästan bara armhålorna så det var ju ingen större förändring, utöver att duschstunden blir två minuter kortare. Jag har känt mig lite frigjord, men ingen massiv effekt. Borde kanske testa det under sommarmånaderna istället så att det syns mer och krävs mer mod.

Jag känner mig helt ärligt fräschare med rakade armhålor. Och det är inte något jag-gör-det-för-mig-själv-skitsnack, utan riktigt snack. Det känns renare, mer hygeniskt. Självklart helt felbaserat då det knappast har med renlighet att göra. Det är väl mer känslan egentligen, att det är helt rensat i armhålan och att det enda som finns där är undertryckta hårsäckar och deodorant som även den tvingar ner naturliga kroppsfunktioner. Det är ganska bakvänt. Men det viktiga, för mig, i detta fallet är det faktum att jag inte känner mig obekväm p.g.a min könsroll. Utan för att min kropp producerar saker jag helt enkelt inte tycker om. Det är kanske till och med mer stört, men inte könsbetingat. Om jag kände att detta rakande hämmade mig som människa skulle jag antagligen ta det på större allvar. Jag tänker dock låta mitt lilla experiment pågå ett tag till. Försöka att medvetet välja kläder som blottar min armhålor samt vifta med armarna så mycket jag kan. Om jag fortfarande känner mig bekväm men ändå inte gillar känslan i sig, rent fysiskt, blir det kalt igen. Det kan ju faktiskt finna en chans att mitt obehag trots allt, på något krångligt jävla vänster, kan kopplas till en undertryckt hjärncell. Men so far har jag inte lyckats hitta några bevis för detta.

Det mesta vi gör när det kommer till att förändra kroppens naturliga tillstånd grundar sig säkerligen i könsroller. Därmed förstår jag dom uppenbara kopplingar vi gör till smink, rakhyvlar, tajta och obekväma kläder samt allt det där andra. Jag tror inte att någon här på bloggen maniskt letar orättvisor i precis allt, men delvis. Och så ska det vara såklart. Vi ska vara vakna, på alerten, hitta det som är fel och skevt. Men jag upptäckte själv nyss hur skönt det var att hitta något som inte tvunget behövde vara patriarkatets och idealens fel. Utan bara mitt eget störda påfund. Eller?

Mia Wallace