Detta är mitt sjätte försök att skriva den här texten. Det är svårt för jag skall nu komma att avslöja min största hemlighet för er. Jag blottar mig nu. En hemlighet som jag hållit gömd för alla men mest för mig själv i flera år.

Jag är kär. Jag är kär i en upptagen man. Och nu är det upp till kamp. Jag ska säga det till honom. Jag ska brotta ner min egen stolthet och sen får jag se hur det går. Jag har försökt att berätta det för honom två gånger redan men misslyckas totalt. Första gången blev det snöstorm och jag insnöad i min lägenehet. Crap. Och denna helgen... Men först ska jag berätta historien om mig och denne man, nummer 12.

Det var sommar och förhållandet mellan mig och nummer 1 hade precis tagit slut. Jag var 16 år och han (nummer 12) var 21. Det var efter en fest som han fått tag på mitt mobilnummer och han smsade flirtigt i tid och otid. Ibland ringde han också bara för att "höra hur jag mådde". Han kom alltid till de festerna som jag var på och gick aldrig innan mig. Alltid samtidigt så att han kunde följa mig hem om det var dit jag skulle. Han hämtade mig på en strand med båt en dag och vi åkte ut till en mindre ö i göteborgs skärgård. Min syster var där och hon tyckte att det var skandal (som så många andra) att han var ute efter en SÅ LITEN tjej som jag var. Det var då jag tog på mig min sköld. Jag förnekade allt han kände för mig och jag för honom. Och eftersom jag skämdes över vad jag kände höll jag mig borta ifrån honom.

Dumt gjort. Han blev tillsammans med en annan tjej som han i och för sig aldrig umgicks (umgås) med. Han var fortfarande efter mig. Han slutade inte smsa eller att ringa. Han kom till festerna och följde mig hem. (Inte med mig hem). Glömde jag säga att vi aldrig har kyssts? Sanning. Jag är inte den som är ute efter andras killar egentligen. Men detta är ett undantag. Nu orkar jag inte hålla på så här längre. Jag har försökt hålla mig ifrån honom i snart fyra år men han ger sig aldrig. Som en kväll när jag skulle sova över hos min syster, då stod han i dörren och vägrade att gå hem (till sin flickvän). "Jag ska sova här, jag kan sova på golvet". Och kvällen jag skulle fylla 18, då var han med och firade och dagen efter vaknade jag och ser att han faktiskt ligger nedanför sängen, på golvet, och sover. Samma kväll hade jag fest hemma och han kommer oinbjuden med en present. Hans flickvän var också där, bjuden, hon blev såklart vansinning och gick hem. Han sov över, i min säng. Eller den sommarkvällen då jag var för full och behövde spy, han höll upp mitt hår och var antagligen så äcklad att han också spydde. Där satt vi på bryggan och spydde i kör.

Jag har hundra andra historier då han flirtat öppet, inte gått hem med/till sin flickvän utan stannat hos mig, detta har ju pågått i, som sagt, snart fyra år. Eller är vi inne på det femte kanske? Med ett litet uppehåll på fyra månader då jag bodde utomlands. Och nu när jag kommit hem är det samma visa igen. Stannar jag så stannar han. Som förra helgen, då jag somnade på hans brors soffa under en efterfest. Mitt i natten vaknar jag av att någon tänder lampan och där står han framför mig, med händerna i byxfickorna, huvudet på sned och tittar på mig. Min första reaktion var "Släck lampan för i helvete". Men what? Jag skulle ju ha sagt, "Vad gör du?" och så skulle han ha sagt "Bara tittar" och så skulle det blivit sådär gulligt. Men istället väcker jag honom ur sin trans och han skakar på huvudet och går tillbaka till sin soffa och lägger sig. Dagen efter klickade han alla av sin flickväns samtal och bad sin bror att inte säga vart han var. Vi åt pizza och pratade om de senaste fyra månaderna vi inte setts. Där och då betsämde jag mig; NU FÅR DET FAN VARA NOG! Jag ska fråga honom varför han gör såhär, varför han inte går hem till din flickvän? Varför svarar han inte när hon ringer? Varför tittar du på mig när jag sover? Och fram för allt; När ska ni göra slut?

Detta var vad jag skulle göra i lördags. Kvällen började med att vi var på en förfest. "Nej helt nykter kan jag inte vara när jag berättar" tänkte jag. "Efter det här glaset. Eller det här glaset. Eller det här..." tillslut var jag skitfull. Det var han också. Och det hjälpte inte att han skulle skämta genom att trycka upp sin rumpa i mitt ansikte så att jag trillar baklänges och slår i huvudet i en spiskamin. Och att mitt hjärta höll på att slå sig själv ut då han böjer sig över mig och för att se till att jag var okej efter fallet. Bad om ursäkt och höll mig i handen. Nej det var inte alls rätt tillfälle att säga det. Så jag väntade tills vi var på själva festen. Till min besvikelse var hans -jävla- flickvän där och släppte honom inte ur sikte. TILL SIST hade jag min chans! Full som jag var ranglade jag mig fram i folkvimmlet till den vägg han stod och vilade sig emot. Och när jag kommer fram: "jag ska bara säga en sak... Lyssnar du? Hallå? Men vad fan!" Då har den jäveln däckat. Han står och sover mot en vägg när jag ska öppna mitt hjärta och berätta hur jag känner för honom. FAN FAN FAN FAN! Jag åkte hem.

Och jo, vi har haft sex. Inne på en trång toalett på en tom fest. Vi var sisst kvar och hade blivit inlåsta. Efteråt gick vi hem till en kompis för att sova på varsinn soffa. Tidigt nästa morgon vaknar jag och går hem. Några timmar senare sitter han i min soffa... och ler. Gud vad jag älskar det leendet!

/Mary Phelps Jacob