Pffft
Jag sitter full pa en av New Yorks coolaste underground klubbar - med halvnakna dragqueens skuttandes runt, kindpuss hit, kindpuss dit, overallt konversationer som inleds med fraserna: Oh darling I just LOVE that dress of yours, is it dolce? No it's vintage. Oh my god even better! Det ar precis vad vi har letat efter under var vistelse i New York och ANTLIGEN fann vi det. Klockan ar fem pa morgonen, sminket ar utkletat, jag har dansat mig trott nere pa en av de manga dansgolven och de primitiva begaren borjar ta over. Jag vill ha toalett, mat och sang. I vantan pa Mary Jane som hamtar jackan blir jag plotsligt oforklarligt javla rasande. Jag menar lika arg som Lotta blev nar hon trodde Mia-Maria och Jonas hade slagit hennes Bamse. Jag blir sa arg att jag inte kan kontrollera mig utan fraser at en oskyldig transa som rakar stota emot mina ben att hon for "fuck sake should watch her steps".
Den lilla delen av mig som fortfarande har kvar nagonslags hinna av sjalvkontroll forsoker sig pa en analys over vad som kan ha utlost detta plotsliga utfall av kanslor. Kan det vara Ms. Mens som ar kommen? Jag sitter en stund och stirrar tomt pa en punkt framfor mig i ett forsok att omfamna det jag kanner, det har man ju hort ar bra. Hej och valkommen arga Lotta. Det tar nagra minuter innan jag lyckas stopa begaret att ta fram en k-pist och skjuta alla idioter som ar inne samma rum som mig och rationellt tanka att det ar faktiskt inte deras fel att de existerar, men efter en stund gar luften ur mig och ilskan ersatts med en den dystra insikten "Han horde inte av sig".
Pusselbitarna faller pa plats, det var sjalvklart inte svarare an sa. Den javla grisen ringde aldrig?! Ilskan borjar flamma upp igen och jag far kvava ett skrik genom att bita mig hart i lappen sa att det nastan borjar bloda.
Efter detta har vi email-kontakt och jag berattar om mina tankar och han om sina. Sedan av slarv fran varan sida tvingas vi boka om varan hembiljett sa att vi flyger hem fran New York. Slumpen? Jag tanker Odet da det ar har denna man bor och pluggar. Jag sager att vara planer har andrats och att vi nu ska tillbringa de tva sista veckorna pa var resa i NY, han skickar ett mail dar han skriver hur glad han ar och att vi MASTE ses medan vi ar dar. Dagen kommer och vi anlander - jag fylld till bredden av romantiska fantasier. Jag smsar glatt och sager att vi har anlant och att han garna far komma till en fest vi ska pa, han svarar och skriver att han ar sooo HAPPY we're here och att han verkligen vill ses men inte kan ikvall for han har skola dagen darpa. Tva veckor flyter forbi utan att vi ses, men det verkar vara otur snarare an motvilja. Han har jobb en gang, jag hinner bli alldeles for full och dacka innan han kom till festen etc. Han ringer och verkar uppriktigt ledsen over att vi pa nagot satt bara verkar ga om varandra och efter ett langt samtal bestammer vi att vi ska ses pa fredag. Tre dagar innan vi aker hem. Fredagen har passerat och vi ar tillbaka dar vi borjade.
Klockan ar fem pa morgonen och jag har inga missade samtal eller olasta sms.
Han ringde aldrig och om tre dagar aker jag hem. Jag har alltsa befunnit mig i samma stad som denna man i TVA OCH EN HALV VECKA och vi har fortfarande inte traffats? Jag fantiserar om hur jag ska skara sonder hans bildack, sy in rakor i gardinerna eller bara ringa och skrika alla fula ord jag kan komma pa. Jag kan dock inte komma pa nagot annat ord an fucking asshole och det kanns ratt mjakigt, han har ingen bil och jag har inte rad att kopa rakor sa inga av fantasierna kommer bli verklighet.
Jag sitter dock fortfarande har fly forbannad och den kanslan kommer antagligen ga over till nedstamdhet nar som helst och sedan kommer iaf nagra veckor av altande och analyserande varfor han aldrig horde av sig. Allt detta medan han antagligen inte kanner ett javla skit.
Fucking asshole.
E. Bennet
Pusselbitarna faller pa plats, det var sjalvklart inte svarare an sa. Den javla grisen ringde aldrig?! Ilskan borjar flamma upp igen och jag far kvava ett skrik genom att bita mig hart i lappen sa att det nastan borjar bloda.
Okej, en kort resume for hur denna man och jag mottes sa att ni forstar varfor jag blev och fortfarande ar sa arg. Jag aker till Amerika utan mycket i bagaget. Inga forvantningar alls. Jag kommer till San Francisco och hamnar hos denna ryske jude som verkar vara perfekt pa sa manga satt - vi kallar honom Thomas for det ar det fulaste namnet jag vet. Jag och Thomas upptacker relativt snabbt att vi kommer valdigt bra overens, vi stannar uppe hela natterna och pratar om livet. Jag anfortror mig mina djupa tankar om livet och han gor det samma. Han tar hand om mig da jag pa nyar far en snetripp efter att ha blandat tva flaskor vin med en sipp av en joint som jag i mitt fulla tillstand trodde var en vanlig cigarett (1+1 i min hjarna var 4 vid detta tillfalle sa mitt omdome var i klass med en amobas). Han holl mig i handen och berattade sagor for mig hela natten. Herregud finns denne man pa riktigt, var allt jag kunde tanka. Sista kvallen innan det var dags for oss att fortsatta var resa holl vi varandra i handen och sag varandra i ogonen HELA. JAVLA. NATTEN. Innan jag aker kysser han mig och sager att jag har inspirerat honom mer an nagon annan har gjort. What the fuck?! Sant hander inte mig. Nagonsin.
Efter detta har vi email-kontakt och jag berattar om mina tankar och han om sina. Sedan av slarv fran varan sida tvingas vi boka om varan hembiljett sa att vi flyger hem fran New York. Slumpen? Jag tanker Odet da det ar har denna man bor och pluggar. Jag sager att vara planer har andrats och att vi nu ska tillbringa de tva sista veckorna pa var resa i NY, han skickar ett mail dar han skriver hur glad han ar och att vi MASTE ses medan vi ar dar. Dagen kommer och vi anlander - jag fylld till bredden av romantiska fantasier. Jag smsar glatt och sager att vi har anlant och att han garna far komma till en fest vi ska pa, han svarar och skriver att han ar sooo HAPPY we're here och att han verkligen vill ses men inte kan ikvall for han har skola dagen darpa. Tva veckor flyter forbi utan att vi ses, men det verkar vara otur snarare an motvilja. Han har jobb en gang, jag hinner bli alldeles for full och dacka innan han kom till festen etc. Han ringer och verkar uppriktigt ledsen over att vi pa nagot satt bara verkar ga om varandra och efter ett langt samtal bestammer vi att vi ska ses pa fredag. Tre dagar innan vi aker hem. Fredagen har passerat och vi ar tillbaka dar vi borjade.
Klockan ar fem pa morgonen och jag har inga missade samtal eller olasta sms.
Klockan ar fem pa morgonen och JAG HAR INGA MISSADE SAMTAL ELLER OLASTA SMS?
KLOCKAN AR FEM PA MORGONEN OCH JAG HAR INGA MISSADE SAMTAL ELLER OLASTA SMS?!!!!!!
Han ringde aldrig och om tre dagar aker jag hem. Jag har alltsa befunnit mig i samma stad som denna man i TVA OCH EN HALV VECKA och vi har fortfarande inte traffats? Jag fantiserar om hur jag ska skara sonder hans bildack, sy in rakor i gardinerna eller bara ringa och skrika alla fula ord jag kan komma pa. Jag kan dock inte komma pa nagot annat ord an fucking asshole och det kanns ratt mjakigt, han har ingen bil och jag har inte rad att kopa rakor sa inga av fantasierna kommer bli verklighet.
Jag sitter dock fortfarande har fly forbannad och den kanslan kommer antagligen ga over till nedstamdhet nar som helst och sedan kommer iaf nagra veckor av altande och analyserande varfor han aldrig horde av sig. Allt detta medan han antagligen inte kanner ett javla skit.
Fucking asshole.
E. Bennet
Kommentarer
Postat av: E. Bennet
Styckeindelning verkar inte existera i amerika - jag ar ater igen tacksam om nagon gor stycke indelningen at mig :)
Trackback
