Min goda vän hade köpt fyra sorters öl
och efter att ha klunkat i oss de två första
med försök till att ge professionella kritiska betyg, 
varom två sista goast ändåå likssoooom.
Tungan blev skönt avdomnad och allt var gott
och mysigt och gosigt och dimmigt.
Då liksom visste jag inte vad jag skulle ta mig till.
Allt var bara så bra och jag var så glad och
vad ska jag göra av med allting.

Snubblandes på klackar på en tisdag färdades
vi vidare i nysommarkvällen till stadens jazzklubb.
En plats där jazzmusiker kunde träffas och gå upp
på scenen hur de än ville och börja jamma.
Jag köpte en till öl och var go.
Min vän blev slummrig av ölen och ljuset och jazzen,
men jag fick knipa ordentligt för att inte explodera
av mitt egna blod som pumpade så hårt genom min
kropp som en fors. Känslor! Som inte varit där på så länge.
Ölen! Ljuset! Jazzen!
Allt kändes!

Som dig.

Mina fingrar slutade trumma på bordet.
Ögonlocken slöts och ljuset spelade spratt.
Jag tittade på jazzen men väjde och valde att se golvet.
Blicken fastnade på en fläck och musiken stängdes av.
Ölen la sig bakom tinningarna nu och jag vet att
det inte finns någon utväg. Jag valde att öppna
hjärtat idag och då kan vem som helst hälsa på.

Du hälsar väldigt ofta på, men din blick ser aldrig
in i min och i din handflata har du ett dussin minnen.
De väljer du gärna att visa mig, ett efter ett tar du
tumme och pekfinger och håller upp de som att du inte
riktigt vill, som att det är gamla kalsonger du håller upp,
men du gör det för att visa att de finns där.
Jag måste minsann se hur du vantrivs hemma hos mig.

Min slummrande vän förstod när jag berättade
att du knackat på min axel ikväll och det blev
så att vi stapplade hemåt, kedjerökandes och matta.
Med flagorna från ciggen flög bit för bit av mina känslor
som små sparvar innan de la sig på kjolen av min klänning.


Mary Jane