här sitter jag på paradis-öns sjukhus, med blodigt ansikte och blåmärken runt ögat. sköterskorna frågar mig om och om igen om jag vill göra en polisanmälan. "nej, nej, nej. han puttade mig bara. jag trillade". min väns pappa kallade mig ett får, ett får som jagas utan vargar. jag tar inte hand om mig själv. jag hänger på barer för mycket. det är inte som i sverige det här. det var kvällen innan allt hände. jag satt med mannen jag är (var) (är?) kär i. när nummer 30 kom in genom dörren hoppar min kärlek ur stolen bredvid mig och tillbringar resten av kvällen på andra sidan rummet. så långt ifrån mig han kunde. han lämnade baren och glömde sin mobiltelefon bredvid mig. jag satt kvar i en timme. tänkte att jag skulle vara snäll så när jag gick därifrån tog jag mobilen med mig. han ringde den när jag bara hunnit gå i fem minuter. han skriker på mig. "din jävla tjuv, tar du alltid saker du hittar, saker som inte är dina!?" jag ville ge tillbaka den till dig, sa jag. jag gick tillbaka till baren och utanför kommer han i en bil. hoppar ut och börjar att skrika och putta på mig. han puttar mig tills jag trillar och slår i huvudet i trottoar kanten. han har redan hoppat in i bilen och kört iväg innan han sett att jag faktiskt blöder. mycket! blod i hela ansiktet. ägaren till baren och några fler kommer ut och hjälper mig in, ger mig is och tvättar såret och mitt ansikte. plåstrar om mig, trots att blodet inte slutat rinna. ägaren ringer min (inte så kära vid detta tillfälle) och tvingar honom att komma tillbaka. vi går ut alla tre och han börjar att skrika på mig igen. där står jag med blod rinnandes från mitt ansikte, skrikandes åt. jag fick nog. knöt min näva och slog. mitt i prick, läppen. han blev galen försökte hoppa på mig men ägaren hann knuffade bort honom och sa åt mig att gå in. en öl till tack! nu får jag sms från höger och vänster, alla pratar om det. de tror att han slagit mig.

han ringde mig igår. ville be om ursäkt. han misslyckades. detta är vad idioten säger:
"jag är ledsen, det var inte meningen att göra dig illa. du är en sista personen som jag vill göra illa. jag vet inte vad som hände. förlåt mig. (höjer rösten) MEN DU skulle inte ha tagit min telefon. jag mår så dåligt. jag har problem. du anar inte. och jag behöver min telefon. jag är ingen dålig människa. jag har inte kunnat sova i natt. jag vet inte vad jag ska säga. nu MÅSTE jag göra någonting för att JAG ska må bättre. jag vill träffa dig. jag vill ta med dig någonstans. förresten har du har en väldigt stark hand! jag har en fläskläpp. och jag skulle raka mig idag och då skar jag mig på läppen. jag skulle gå på arbetsintervju och lämna mitt CV men nu kunde jag inte det på grund av DIG. jag har varit i kyrkan hela dagen. jag mår så dåligt."

JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG! jo han frågade faktikst i början av samtalet hur jag mådde... cred?

mitt svar: "well, efter fem timmar på sjukhuset, sju stygn i ögonbrynet och en blåtyra så mår helt okej. fick en vaccinations spruta för jag vet inte vad och nu ska jag äta medicin för infektion i två veckor! och på toppen av det blev jag sjukskriven från jobbet i åtta dagar. tack ska du ha". sen skrattade jag när han sa att han varit i kyrkan. "mår du bättre nu då när du gått till kyrkan?" (ja, det hjälper, sa han). "vilken tur att DU mår bättre" sa jag med en stor hink ironi i rösten. och "jag mår mycket bättre nu när jag hör att du har en fläskläpp, mycket bättre!".

samtalet avslutades med att han säger att han bad MIG att komma till HONOM senare samma kväll. "jag kommer att vara på baren, du kanske... emh... ah... kan komma dit?" VA? NEJ!

sen sa han att han skulle ringa mig när HAN mår bättre. JA MEN VISST FÖR ALL DEL. RING NÄR DU MÅR BÄTTRE. TÄNK INTE ALLS PÅ VAD JAG VILL. ELLER HUR I HELVETE JAG MÅR. FÖRUDMJUKAD OCH BLÅ I FEJSET.

han ringde inte... fem dagar senare fick jag nog. nu ska han fanimig se vad han har gjort! jag ringde och han svarade inte. han skickade senare ett sms där det står att jag skall sms honom. "fuck you" skrev jag. dagen efter ringer han mig. en timma senare sitter vi på min balkong och dricker starbucks kaffe som han tagit med sig. pratar ut om vad som egentligen hände den där kvällen. alla tror att han har slagit mig, alla pratar om det, frågar om det. de tittar på honom konstigt. en hel del vänner vill inte prata med honom mer. (han har fått sitt straff). det räcker nu. alla säger till mig att hålla mig borta från honom men jag kan inte. hela min kropp skriker efter honom. jag är kär... vad kan jag göra åt saken? och han vill faktiskt vara med mig med. (för en gång skull vill en kille stanna hos mig). trots att jag skickar elaka sms, kallar honom idiot, blir arg för ingenting och slåss som en man. hans läpp var fortfarande svullen. (hähä!)

och vi har så roligt tillsammans. vi tog upp incidenten som hände någon vecka sedan (att jag var precis som hans mamma). vi skrattade åt det och han berättade hur hans mamma nu vant sig vid att han inte pratar på morgonen. och han bad om ursäkt för det lilla utbrottet han hade den morgonen också. bad om ursäkt om och om igen. jag är ingen långsint person. han har inte slagit mig. han puttade och jag trillade. jag slog.

summa kadimumma: och ni får säga precis vad ni vill för jag kommer fortsätta min romans med den här mammen så länge vi vill och gör varandra gott.

"even if the most beautiful woman, say Angelina Jolie, was standing infront of my bed in the morning, i would let her stand there."
you are a strange boy.
"no people are strange, im okey i think"