Kan jag hjälpa nästa?
Han ramlar in och alla blundar, vänder kinden till.
Skägget är nog fullt med löss och stanken av
urin, cigaretter och alkohol är gammal och ingrodd i den lortiga rocken.
Han står ett tag, flera sekunder framför min kassa med stängd ögonlock.
Han undrar vad det var han skulle göra egentligen,
men tillslut kommer det ut, sluddrandes:
"En lång, hård, vit prince."
Jag fnissar som en liten skolflicka,
hämtar cigaretterna och kan inte låta bli att slänga ur mig:
"Varsågod! En sådan skulle jag också vilja ha!" och skäms så fort jag sagt det,
vrålskrattar och blir röd som wienerkorvarna på grillen bredvid mig.
Vad är det med mig idag? Jag måste helt enkelt knipa med benen
och tänka på golf eller något annat tråkigt för att kunna fortsätta beta av kön.
När sista kunden har konsumerat sitt och rushen är slut kommer ändå tanken tillbaka:
En lång, hård, vit prince.
Det skulle inte sitta fel. Gärna nu på personaltoaletten, jag kan vara snabb.
Vi säljer både Näcken och Profil.
Fast helst ska vi vara lyckliga i alla våra dagar.
När ska ha komma in här på Pressbyrån på sin häst?
Det är ju det jag så innerligt längtar efter.
För den delen skulle han lika gärna kunna vara kort, mjuk och röd.
Eller svart eller gul eller till och med en prinsessa.
Vad vet jag. Det jag vet är att han/hon aldrig kommer.
Och jag letar. Jag kan spendera mina dagar med att
titta djupt in i varenda kunds ögon för att se om personen ser mig tillbaka.
Om det kanske är vi som kan bli.
Jag letar på spårvagnarna, på dansgolven och på gator och torg, men det tycks alltid sluta så här:
Jag hittar någon som verkar vara min prins, men jag är inte hans prinsessa.
Han hittar mig som verkar vara hans prinsessa, men han är inte min prins.
Jag tycks drömma och längta 95% av min tid här på jorden.
Vissa tycker att det är vackert, glorifierar det nästan.
Det tar kål på mig är allt jag kan komma fram till.
På lunchrasterna bläddrar jag i Vagabond eller Escape och drömmer om en annan plats.
Jag drömmer om en annan plats, en annan identitet, en annan prince.
För faktiskt hade jag en prince, som skulle kunna vara allt för mig.
Jag var allt för honom.
Vi spenderade sommarmånaderna tillsammans och ibland tänkte jag att jag var kär. Men det var upp och ner med intervaller på fem minuter ibland. Jag har aldrig varit så förvirrad.
Tillslut insåg jag att det helt enkelt var så att bara halva hjärtat var med.
Den andra halvan var kvar, längtandes efter någon annan prince.
Så så ser det ut.
Jag har ett halvhjärtat yrke, en halvhjärtad inställning till mig själv och en halvhjärtad relation till en sagoprince.
Hur kunde det bli fel den här gången med?
Finns kanske inte fenomenet själsfrände? Jag har ju gått runt mina nitton år på jorden och tänkt att det är så det kommer att se ut för mig; jag hittar min själsfrände och vi lever lyckliga i alla våra dagar,
men är det kanske så att jag faktiskt inte är speciellt romantisk, utan helt enkelt kräsen?
Borde jag nöja mig med någon som gör mig glad men som inte får mig att svimma av hjärtklappning och förälskelse? Borde jag vara lycklig över ett monotont kassajobb med timlön och helt okej betalt?
Hur uppnår jag det ouppnåeliga: NÖJD.
Är du nöjd?
Var den skäggige alkisen nöjd en gång? Eller sökte han också mer och tog till flaskan när han insåg att han aldrig kan finna det? Har han haft någon prince? Har han varit någons prince?
Min arbetsdag på pressbyrån är slut och jag cyklar hem på min skrangliga cykel som gnisslar varannan meter, jag tänker att jag själv knappast sitter på en vit häst heller.
Men jag har i alla fall inte fötterna på jorden.
Mary Jane
Kommentarer
Postat av: vt
du är underbar och kommer hitta någon som förtjänar dig när tiden är inne
Postat av: Miss J
Man SKA vara kräsen, för fan! Livet är för kort för att spendera på halvtaskiga kompromisser. Det är ett som jag har lärt mig i alla fall.. You deserve the best!
Trackback
