jag berättade för er här om dagen om min vän, som tycker om mig, och jag honom. men jag visste inte hur mycket. är det värt att riskera denne fantastiska vänskap?

vi bestämde en facebookchat dejt här om dagen, vilket resulterade i en 4 timmar lång konversation. vi pratade vitt och brett om allting mellan himmel och jord. sen tog vi upp "oss". och vi båda är överens om att vi är nyfikna på varandra. han sa någonting om att "det är så mycket bättre att vara med någon man tycker om än med flera som inte betyder lika mycket." jag höll med. han kände att jag blev avig och inte ville prata om det längre. vilket var sant. han känner mig. han vet hur jag fungerar och säger alltid det till mig. jag berättade för honom att det är inte roligt längre att alltid, när jag tycker om någon, bli nekad av denne. att jag har mått så dåligt över en viss person som jag trodde tyckte om mig men behandlade mig som rent skräp. jag grät. han sa till mig att det är okej att gråta. att han tycker att jag är den mest fantastiska människan han någonsin har träffat. att jag är god. att jag har så mycket att ge och ta. att jag förtjänar allt gott. han är sannerligen en stjärna. min vän. som jag är nyfiken på. jag är inte kär i honom. men jag vill se hur vi kan utveckla det vi har. han med. vi bestämde att vi skulle ta reda på det. bestämde att när han kommer hem ska vi ta bilen och åka långt bort bara han och jag. en roadtrip. den 29e bär det av. jag och han on the road. ta ett steg ifrån allt och alla här. vi behöver det. jag känner att det här kan bli bra. jag pratade med ett par tjejkompisar om det efteråt och de sa att det är en bra ide. han är rar. ren. det han säger är sanning i alla lägen. jag vet det. och när jag hade en dålig dag på jobbet och inte fick hunden jag skulle adoptera i dagarna sa han till mig "vi hittar en annan hund, det är ingen fara". och när jag berättade att min chef vart på mig för ett misstag jag gjorde på jobbet sa han "har jag berättat för dig att du har de vackraste ögonen jag någonsin sett?". han gör mig på så bra humör. han kan vända mitt humör like that! jag kan vara arg på honom och skrika åt honom. han gör mig lugn och glad igen. när jag är ledsen säger han inte "gråt inte" utan att det är okej, allting ska bli bra, du får gråta om du vill. och ger mig en kram.

jag har jämnför honom (jag vet att det inte låter så bra men resultatet har verkligen satt mig på plats) med nummer 34.

han hör alltid av sig om ingenting.
34an unvek mig.
han är ärlig.
34an ville inte prata med mig om känslor.
han är snäll.
34an har inte varit snäll mot mig en sekund efter att han fick reda på mina tidage förhållanden. han är svartsjuk.
han bryr sig inte. han var där för mig under den perioden och vet hur jag hade det.
han vill umgås med mig annat än i barer.
34an kan inget annat än att dricka och slåss. han berättade stold för mig att han nästan körde på folk en kväll.
han hjälper folk med drogmissbruk.
34an tar för många droger och tror att demoner jagar honom?
han är psykolog och vet hur man får folk att prata. han får mig att prata och lyssnar på mig. frågar mig saker jag aldrig velat svara på innan.

igår gick jag till baren igen med några vänner. 34an vär där och senast vi konverserade med varandra när jag skickat ett sms och fick två ?? tillbaka som svar.

jag kom in och han stod och pratade med några tjejer. jag gick förbi och han hoppade en meter från tjejrna och sa HEJ!

hej sa jag tillbaka och fortsatte in mot mina vänner. inte långt senare kom han upp till oss, sa hej till mina vänner och de frågade artigt "hur mår du?".

OCH HAN BÖRJADE BABBLA - naah, jag mår inte bra. inte bra alls. alltså jag mår inte bra. nej det gör jag inte. kan inte säga att jag mår bra alls. sen gick han.

jag drack upp min drink och tänkte för mig själv; som om någon runt det här bordet egentligen bryr sig? sen tog jag mitt pick och pack, sa hejdå till mina vänner och gick hem. jag har verkligen fått nog.

idag är en underbar dag och jag ska nu slänga iväg ett sms till min "mer än vän".