sånt är livet på en pinne

Jag vet, det var allt för längesedan jag hörde av mig... Förlåt mig.

Jag har helt enkelt varit alldeles för upptagen med att spendera tid med min sanna kärlek (min mer än vän som senare kom att blev min första riktiga pojkvän).

Vad har hänt sedan sist:

- Jag har tjatat hål i huvudet på honom att skaffa hund!
- Han har tjatat hål i huvudet på mig om sin nya lägenhet, som han är mitt uppe i att renovera och snart skall flytta in i.

Hur som helst. För dem som känner mig brukar jag sällan överge mina vänner för en killes skull... Och nu vill jag ta i akt att be om ursäkt. JAG ÄR BARA SÅ KÄR - inte bara i min pojkvän, utan i mitt liv.

Livet är galet där jag är - paradisön. Och jag kan nu för första gången säga att det är paradiset. Jag var hemma i Sverige för ett par veckor sedan och träffade några av skribenterna här på Manymen. Bytte ord och tankar. Om livet här och där.

Vad jag ville komma till är att jag inte övergett er. Det är bara så att livet kom i vägen.

Just nu sitter jag hemma, med Raphael (min hund) snoozande bredvid mig i soffan. Pojkvännen ute på galej och jag kan inte säga hur mycket jag uppskattar en kväll som denna.

Nu funderar jag på om det är dags för en förändring igen. Inget drastiskt, bara ombyta av boende miljö. Var och kollade på en lägenhet tidigare idag.

En liten uppdatering om vad som kan hända i en ung kvinnas liv när hon är som lyckligast. Inget drastiskt, men ändå.

Er kära Mary Phelps Jacob.


Kommentarer

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback