Never let me go
Det första jag ser när jag vaknar varje morgon är den vackraste ryggen jag någonsin sett.
Likt katolikerna kysser sina helgonstatyer tills delar på dem blir alldeles bortnötta kysser jag
varje liten kvadratcentimeter medan du fortfarande sover. Jag har räknat dina sjuttiotre
födelsemärken på ryggen allt för många gånger, dragit linjer som en inverterad
stjärnhimmel i ditt skinn. Jag trycker min näsa mot din exceptionellt lena hud och blir lite
hög av doften den utsöndrar när du sover.
Att få vakna varje morgon på det här viset är en gudagåva.
Och jag håller på att slarva bort det mest värdefulla jag har.
Kommentarer
Trackback
