Hans namn är A.A

Här om dagen kom han och hämtade mig från jobbet, i passagerarsätet låg en röd ros, som tröst för att jag haft en riktigt skitdag på jobbet.

På kvällen var vi hemma och åt toast och kollade på film. Kliade varandra på ryggen. Han hart lärt sig vad "killa mig" betyder och vi säger det hela tiden.

Och idag tog han mig, en bit utanför staden vi bor i, till en helt underbar strand, så kallad Ladies Mile.
Kristallklart vatten och ljus sand under fötterna.
Vi tog en lång promenad längs standen efter middagen och han sa till mig:

- Du vet att när en kille dejtar en tjej här så frågar alla; "Är du kär nu och när ska ni gifta er?".

Vad svarar du på det? frågade jag
- Att jag är dödskär och jag har redan köpt ringar och arrangerat allt, nu frågar dom inte mera, haha. Men vad jag ville komma till är att vi dejtar inte bara längre. Eller hur? Vi är någonting mer än så. Vi är ett team. Och så vill jag fråga dig vad du känner nu?

Jag känner samma som du. Vi har aldrig riktigt dejtat. Jag har träffat hela din familj, alla dina vänner och vi umgås hela tiden, det är inte riktigt att dejta för mig.

- Precis! Så det är officiellt nu?

Det är officiellt nu, sa jag.

Min mer än vän är numera min pojkvän. Min första pojkvän som inte frågar mig när jag ska operera mina bröst större. Eller som bara kan knulla med mig. Eller som aldrig vill träffa mig. Eller som är svartsjuk över mina tidigare förhållanden.

Min första pojkvän som hellre umgås med mig än någon annan, som tar hand om mig, som presenterar mig för sin familj, som kan tänka sig att åka till Sverige!

Min första pojkvän som lyssnar på allt jag har att säga, ger mig råd och som alltid är på min sida. Min första pojkvän som inte behöver säga någonting. Han kan bara sitta tyst och jag kan sitta tyst med honom. Titta på honom.


Kommentarer

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback