Till dig

Jag tror att jag kankse maste skriva lite om den dar florten som forandrade mitt liv i alla fall. Hade egentligen tankt att strunta i det, inte kannas vid vad det faktiskt betydde for mig i slutandan. Allt jag larde mig om mig sjalv och om honom. Nu sitter jag har nastan 7 manader efter han trangde in i mig pa ett kallt omkladningsrums golv (nagot rodvinsberusad, maste tillaggas) och helt plotsligt kanns det som en javligt bra ide att ta en trip down memorie lain.

Ett litet erkannade kravs dock forst innan jag borjar skriva ner sagan fran borjan till slut.
Jag saknar dig. Jag saknar dig och det ar helt okej. Det betyder att du var viktig, sa ta det som en komplimang om du av nagon anledning skulle snubbla in pa den har bloggen och klura ut mitt barnsligt uppenbara val av alias. Det har far bli min hyllning till dig.

Enjoy.

For drygt ett ar sedan borjade jag arbeta pa ett lager. Ett lager fyllt av lantisar, medelalders lastare med tvivelaktig karaktar och rok-tanter med ogonfransar fyllda av mascara klumpar. Ganska snabbt borjade min sjal fortvina. Chefen tvattade pengar och de anstallda packade vaskan fylld av stoldgods innan hemgang. Med andra ord det fanns inte en endaste liten gnutta hopp i nagon av de anstallda. Du var nog den som var langst ner i sjalvomkandetrasket. 30 ar och fortfarande fast. Det sades att alla som inte sade upp sig efter 12 manader av arbete pa foretaget blev kvar for alltid. Lastar forbannelsen kallades den och du var ett levande bevis pa att skronan mycket mojligt kunde vara sann. I sex ar hade du traskat omkring bland betongen och det marktes. Trots att dina mungipor standigt pekade nerat, fangade du mitt intresse pa en gang med dina extremt stora bla ogon.

Jag tror du bevakade mig lite extra de forsta veckorna for att se sa att jag skotte mig ordentligt. Du dubbelkollade mina ordrar och smyg kollade efter saknade varor pa hyllorna. Nar du insag att jag jobbade pa bra, borjade du komma in och hjalpa mig sa fort du hade tid over. Jag var fruktansvart nervos runt dig i borjan, ditt humor kunde skifta sa fort och jag hade hort av en kollega att du var svar att komma in pa livet. Vi borjade prata, eller rattare sagt du borjade prata och drog mig med dig. Fran ingenstans var det helt plotsligt roligt att ga till jobbet. Vi skrattade och skojbrakade sa att de tio timmar langa arbetspassen flog forbi. Jag hade dock fortfarande inte en tanke pa att det kunde utvecklas till nagot mer an sa. Det sades att du hade flickvan och dessutom var du ju inte alls min typ.

Sa kom den dar dagen da saker och ting borjade sattas i rullnig. Dagen da du kysste mig for forsta gangen. Jag genomlevde en av de dar dagarna da allt gar fel och skiter sig fran forsta sekunden da man stiger upp ur sangen. Jag skulle jobba dubbla skift ensam och dessutom var det forsta dagen pa mensen (vilket alla kvinnor vet ar den varsta dagen). Jag hade precis tappat en kastrull med kokhett vatten over hela mig och var nara till tarar. Da kommer naturligtvis du in i rummet och fragar med din mjukaste rost om jag behover hjalp. Jag fraser till och borjar lipa nar jag snubblar over en vattenslang och slar min svanskota i det harda betong golvet. Du hjalper mig upp och ger mig en omfamning som efter ett tag forvandlas till en kyss.

Sedan kom den dar mellan perioden da vi omsom brakade omsom flortade och holl handen under matsalsbordet. Du hade flickvan och jag ville inte vara den som kom emellan. Du var inte kar sa du, jag sa att sa sager alla otrogna man. Det var tva stormiga manader och sedan kom punkten da jag sade stopp for en tid. Under den tiden gled jag tillbaka i robottrasket. Jag gick till jobbet, gick hem fran jobbet, sov, at och gick till jobbet igen. Du betedde dig som en skit och vagrade att varken titta pa mig eller tilltala mig. En dag brast for oss bada och vi borjade braka igen. Du skrek att det var for jobbigt att bara vara vanner, jag skrek att sa lange du hade flickvan skulle kunde det inte bli nagot mer. Vi kom fram till att vi skulle forsoka att stryka ett strack over allt och fortsatta som arbetskollegor och inget annat.

Sjalvklart fungerade det inte mer an nagra veckor. Nar jag berattade for dig att jag sagt upp mig for att aka ut och prova mina vingar i Asien togs allting upp igen. Denna gangen pa en helt annan niva. Vi umgicks frekvent pa jobbet, utifran en utomstaendes perspektiv helt platoniskt, men bade du och jag visste att det bara var en tidsfraga innan allt skulle spara ur. Dagen da vi lag med varandra intraffade en vecka innan jag skulle saga hejda till Goteborg pa obestamd tid. Det lag i luften och utan att saga ett ord akte vi hem till dig efter jobbet. Du kladde av mig och sade allt det jag behovde hora. Sexet var inte himlastormande, vi var bada nervosa och det hela var over ganska fort. Det var timmarna efterat som jag nu i efterhand minns som de vackraste. Jag lag pa din nakna mage och spelade gitarr anda in pa smatimmarna. Dagen efter akte vi till jobbet och latsades som igenting i nagra timmar tills du foljde med mig hem och gav mig min forsta orgasm orsakad av nagon annan an mig sjalv.

Sa kom min sista dag pa jobbet, dagen innan jag skulle ge mig ut i den stora vida varlden. Du var holl dig undan och nar min chef kallade in mig i personalrummet for att ge mig blommor och ta avsked fattades ditt ansikte bland de andras. Efter en tid av artigt konverserande gick jag och letade efter dig. Du satt inne i omkladningsrummet och stirrade in i vaggen. Jag gick fram till dig och du borjade grata. Vi hade sex en sista gang pa det kalla stengolvet och sedan var du borta. Dagen efter akte jag med taget mot Stockholm.

Jag har sett pa facebook att du flyttat till USA och jag hoppas att du ar lycklig dar. Jag ar sa glad over att du sa upp dig och bevisade att forbannelser ar till for darar utan ambitioner. Jag vet att jag inte kunde ta emot all karlek du forsokte ge mig da, men jag har tagit emot den nu. Jag hoppas att jag far chansen att saga det till dig nagon dag.

E. Bennet



Kommentarer
Postat av: Sapfo

All kärlek till dig syster!

2011-10-27 @ 18:00:00
Postat av: Mary jane

<3

2011-10-28 @ 07:32:22

DINA TANKAR OM INLÄGGET:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte)

URL/Bloggadress:

Tanke:

Trackback