Jag har funderat och funderat och funderat över händelsen att en vän plastikopererar sig. Första reaktionen är chocken då man inser att plastikoperationer inte bara är något hollywoodkändisar gör utan även mänskliga människor ibland oss. Andra reaktionen är besvikelsen över att någon man tycker om fallit för trycket. För vem kan lägga handen på hjärtat och säga att det aldrig i hela ditt liv poppat upp en liten smygande tanke i ditt huvud om att du kanske skulle kunna göra dina pattar liiite större. De där celluliterna skulle man få bort. Hårväxt som hade vart så skönt att bara ta bort för gott. Tankarna man även som feminist måste tampas med var och varannan dag, tro det eller ej. För feminism handlar väl inte om att villkorslöst älska sig själv och sin kropp? Det är väl inget kontrakt till andra feminister att man dyrt och heligt skall följa varenda liten paragraf i det feministiska manifestet? Det handlar om att uppmärksamma rådande strukturella förtryck och belysa den skeva bilden och förväntningarna som finns på kvinnor och män i rådande patriarkat. Att se igenom det. Att göra sin röst hörd. Att jobba på att acceptera sig själv för den man är och inte för vad andra vill att man skall vara.

Vad feminism inte handlar om är att döma andra feminister efter vad de gör för val i sitt liv. Spelar det någon jävla roll om min syster bredvid mig i ledet har ett implantat i sina tuttar eller inte? Inte så länge hon står upp för det som är rätt. Inte så länge hon står för den hon är och för vad hon tycker och inte låter en jävel sätta sig på henne.

Vi må ha olika åsikter om hur jämställdhet skall uppnås. Radikalfeminister, anarkafeminister, queerfeminister, särartsfeminister och likhetsfeminister. So fucking what? Målet är ju det samma! Det finns väl ingen anledning till att granska varandra i ledet och döma den ena till bättre feminist än den andra? Är inte det här exakt den anledningen till varför vi inte kommit längre med jämställdheten? Kvinnors oförmåga att organisera sig villkorslöst? Systraskap är fortfarande systraskap, oavsett vad mina systrars livsval grundar sig på. Och därmed basta.