1. Vill inte ligga. Vill inte ens ha någon rebound. Hånglade lite häromdagen och det gav ungefär samma effekt som att äta en skål med nudlar. Det enda jag har lust att göra är mest att bara titta och njuta om pojken i fråga är riktigt jävla söt.

2. Alkoholsuget efter varje ny insikt man får angående det som har varit, det som har blivit och det som är nu. Tänker bland annat på hur idiotisk man är som någonsin var kär i en sådan råtta och hur ont man har.

3. Kedjerökning.  Detta kickade igång som värst i lördags när jag fick reda på att en ganska nära vän hade hövligheten att vänta några dagar efter dumpandet av mig, innan hon ivrigt tog min plats.

4. Den konstanta hjärtklappningen och illamåendet, som förvisso möjligen hör ihop med kedjerökningen. Även detta kickade igång som värst i lördags, mest för att jag antagligen är ganska äcklad och stressad av hela situationen. När jag någon gång under en dag hör deras namn vänder det sig i magen. Detsamma gäller om jag tror att jag ser någon av dom, fast med mer kallsvett.

5. Slutligen känner jag mig patetisk när jag går runt med hjärtesorg, lyssnar på svåra låtar och super mig redlös. Som en parodi på varje brusten tonåring. Till mitt försvar är detta utöver naiva förälskelser min första regelrätta dumpning. Och första gången jag blir supersviken av en vän.

Klyschorna får regna ett tag till. Och efter att jag avslutat min vänskap med tidigare nämnd brud - utan att slåss, spotta eller gråta - så ska min sommar bli en jävla fröjd.

WISH ME LUCK

1. Vill inte ligga. Vill inte ens ha någon rebound. Hånglade lite häromdagen och det gav ungefär samma effekt som att äta en skål med nudlar. Det enda jag har lust att göra är mest att bara titta och njuta om pojken i fråga är riktigt jävla söt.

2. Alkoholsuget efter varje ny insikt man får angående det som har varit, det som har blivit och det som är nu. Tänker bland annat på hur idiotisk man är som någonsin var kär i en sådan råtta och hur ont man har.

3. Kedjerökning.  Detta kickade igång som värst i lördags när jag fick reda på att en ganska nära vän hade hövligheten att vänta några dagar efter dumpandet av mig, innan hon ivrigt tog min plats.

4. Den konstanta hjärtklappningen och illamåendet, som förvisso möjligen hör ihop med kedjerökningen. Även detta kickade igång som värst i lördags, mest för att jag antagligen är ganska äcklad och stressad av hela situationen. När jag någon gång under en dag hör deras namn vänder det sig i magen. Detsamma gäller om jag tror att jag ser någon av dom, fast med mer kallsvett.

5. Slutligen känner jag mig patetisk när jag går runt med hjärtesorg, lyssnar på svåra låtar och super mig redlös. Som en parodi på varje brusten tonåring. Till mitt försvar är detta utöver naiva förälskelser min första regelrätta dumpning. Och första gången jag blir supersviken av en vän.

Klyschorna får regna ett tag till. Och efter att jag avslutat min vänskap med tidigare nämnd brud - utan att slåss, spotta eller gråta - så ska min sommar bli en jävla fröjd.