Männen i mitt liv
Varför skaffa en riktig när det finns så många falska som är bättre?
Mary Jane
Moments of weakness
Got no feel, I got no rhythm
I just keep losing my beat
I just keep losing my beat
/ Mary Jane
xx
MJ
Everywhere kiss me
Jag var aldrig den som frågade chans, eller blev frågad heller för den delen. Jag var den som tittade på när mina klasskamrater hade långtradar-tävlingar i kuddrummet på fritids. Inte för att det störde mig så mycket. Jag trivdes med min roll och det fick dröja flera år till innan jag fick min första kyss (något som jag inte ångrar, för det var den perfekta första kyssen.)
Efter den upplevelsen ville jag bara kyssas mer och mer. För en kyss är ju inte bara en kyss. Det är en hel värld av regler, olika smak, olika munnar - och framförallt olika tungor. Detta är ju något som har diskuterats tusentals gånger på tjejkvällar över en kopp te. Vi verkar alla ha olika åsikter om hur en kyss ska se ut. Själv föredrar jag mer läppar än tunga till exempel, men det är egentligen en helt annan historia.
Det jag vill ta upp är inte själva kyssandet, utan initiativet till kyssen.
För vet ni vad? Härom natten låg jag och Don Juan och diskuterade just ämnet kyssar, och det jag kom fram till var alldeles häpnadsväckande. JAG HAR ALDRIG BLIVIT KYSST. Förstå mig rätt, kysst har jag blivit. Men det är ALLTID jag som har kysst killen först. Det är alltid jag som är initiativ-tagerskan. När jag väl tagit steget så svarar självklart killen som en glad pojke med en glass framför ögonen, men han hade aldrig vågat fråga efter glassen själv. (Märk väl hur jag använder glassen som en metafor för kyssen, för det är precis så de flesta killar kyssar enligt mig; som om de slickar på en glass.)
Inte konstigt att jag tappat spänningen när det gäller killar. Självklart blir man snabbt ointresserad när det aldrig är spontant. Och tro mig - jag har gett de en chans. En gång satt jag med en kille i säkert över en minut, tittandes djupt i varandras ögon och jag försökte föra över mina tankar: kyssmigkyssmigkyssmigkyssmigkyssmig.
Nada.
Så jag gav upp och slängde mig över honom.
Mysigt men uppgivet.
Don Juan kom med en psykologisk förklaring till killars fega beteende; i dagens våldtäckts-uppmärksammande samhälle vågar inte killar vara för bestämda. De väntar på tjejens godkännande (och sårar de då istället!)
Kan mycket riktigt stämma. Jag tror att det kan vara en kombination av det, och det allmäna svenska, fega beteendet. För några år sedan under ännu en Gothia-cup vecka befann jag mig på Frölunda Torg. I rulltrappan åkte ett italienskt fotbollslag med femton tolvåriga pojkar. Alla tittade på mig, log, gav mig varsinn lång slängkyss och ropade (klyshigt nog) CHIAO BELLA!
Jag, en svensk tjej helt ovan av sådana påhopp, kunde inte göra annat än att rodna som aldrig förr och snabbt fyllas av ett varmt pirr i magen.
Detta kan tolvåriga pojkar ge mig, genom en SLÄNGKYSS.
Tänk då vad en jämngammal kille skulle göra för mig med en riktig kyss.
Det är inte mycket jag ber om.
JAG VILL BLI UPPTRYCKT MOT EN VÄGG. JAG VILL BLI KIDNAPPAD TILL BAKSIDAN AV ETT TRÄD OCH BLI UPPHÅNGLAD SOM OM DET INTE FINNS EN MORGONDAG.
Man kan visa att man vill ha någon utan att det ska verka som ett initiativ till våldtäckt.
Tack. Hej.
Mary Jane
Before sunrise
"I always feel the pressure of being a strong and independent icon of womanhood and not making it look like my whole life is revolving around some guy. But loving someone, and being loved, means so much to me. I always make fun of it and stuff... but isn't everything we do in life a way to be loved a little more?"
/Mary Jane
/Mary Jane
fula fläck, puts väck!
Det krävdes en hård flaska i huvudet, men nu är du väck.
På riktigt den här gången.
Utandning.
/Mary Jane
LÄTT ÄR RÄTT
Jag har med stor glädje och beundran läst J'eanne D'arcs och Artemis utläggningar
om diverse knep, funderingar och värderingar kring hur man ska fånga en kille på rätta
sätt. Så som jag har uppfattat så handlar detta främst om att ligga, något som jag
inte söker. Visst, det vore väl trevligt, men att spela spel fungerar inte för mig. Jag är
alldeles för romantiskt lagd, fäster mig alldeles för lätt vid människor och alldeles för ärlig.
Så även om jag fattar att killen bara vill knulla så kan jag inte låta bli att säga; "Du har så
fantastiskt vackra ögon", om nu den tanken faller in i mitt romantiska huvud.
om diverse knep, funderingar och värderingar kring hur man ska fånga en kille på rätta
sätt. Så som jag har uppfattat så handlar detta främst om att ligga, något som jag
inte söker. Visst, det vore väl trevligt, men att spela spel fungerar inte för mig. Jag är
alldeles för romantiskt lagd, fäster mig alldeles för lätt vid människor och alldeles för ärlig.
Så även om jag fattar att killen bara vill knulla så kan jag inte låta bli att säga; "Du har så
fantastiskt vackra ögon", om nu den tanken faller in i mitt romantiska huvud.
Jag har försökt att spela spelet; eller The GAME översatt. Jag har läst kapitel ur boken, jag
har jobbat med att skicka svala sms, formulerat mig rätt, blinkat med ögonen på exakt rätt
ögonblick - men slutligen TRÖTTNAT. För jag mår helt enkelt inte bra av att inte vara mig själv.
Och jag själv har alldeles för starka känslor och för lite självkänsla för att spela ett spel, som
faktiskt är väldigt nedbrytande om man inte kan hantera det.
har jobbat med att skicka svala sms, formulerat mig rätt, blinkat med ögonen på exakt rätt
ögonblick - men slutligen TRÖTTNAT. För jag mår helt enkelt inte bra av att inte vara mig själv.
Och jag själv har alldeles för starka känslor och för lite självkänsla för att spela ett spel, som
faktiskt är väldigt nedbrytande om man inte kan hantera det.
Det jag kommit på är att the game fungerar ju verkligen inte om man vill finna sin stora
kärlek. Det handlar ju om - så som Artemis skrev - att bygga upp en sexuell spänning om
ouppnåelighet, passion och attraktion. Men man får ju definitivt inte sitta och prata om äventyr
som man ska ha tillsammans, och försiktigt snudda varandras händer.
För hörni, helt ärligt, det är det jag söker. Klyshigt nog.
Så jag frågade mig själv - hur gör man det egentligen? Spelet fungerar uppenbarligen inte. För mig.
En regnig dag i början på Augusti promenerade jag och min syster runt, runt i en
park och pratade om kärleken. Jag gnällde över hur det alltid verkar gå snett för
mig när det gäller relationer. Att det känns som att jag kämpar redan från början
och att det är ingen som nappar. Min älskade kloka, fjortonåriga syster suckade
och sa; "Ja, det är svårt. Men en dag träffar du den rätte! Det har helt enkelt inte
varit rätt. Man ska ju inte behöva kämpa heller." Och så berättade hon om sitt kärleksliv
(som tydligen existerar) och om hur förbryllad hon blivit över en kille som bara helt
plötsligt inte hörde av sig (något som kanske precis alla känner igen, definitivt jag
i alla fall.) "Men så tänkte jag; skitsamma! Han är ju uppenbarligen inte värd det.
Det är väl inte rätt helt enkelt," sa hon och jag blev så lycklig över att hon redan är
så klok och så förvirrad över att jag tar råd från henne. Men hon har så rätt.
park och pratade om kärleken. Jag gnällde över hur det alltid verkar gå snett för
mig när det gäller relationer. Att det känns som att jag kämpar redan från början
och att det är ingen som nappar. Min älskade kloka, fjortonåriga syster suckade
och sa; "Ja, det är svårt. Men en dag träffar du den rätte! Det har helt enkelt inte
varit rätt. Man ska ju inte behöva kämpa heller." Och så berättade hon om sitt kärleksliv
(som tydligen existerar) och om hur förbryllad hon blivit över en kille som bara helt
plötsligt inte hörde av sig (något som kanske precis alla känner igen, definitivt jag
i alla fall.) "Men så tänkte jag; skitsamma! Han är ju uppenbarligen inte värd det.
Det är väl inte rätt helt enkelt," sa hon och jag blev så lycklig över att hon redan är
så klok och så förvirrad över att jag tar råd från henne. Men hon har så rätt.
Jag tänker på alla relationer runt omkring mig och även mina egna. De som har
betytt något har oftast, nästan alltid, bara hänt. Man bara smälter ihop som jag
brukar formulera det. Man börjar att umgås lite lätt och sedan inser man att man
tycker om varandra och så händer något som gör att man vill vara med varandra
mer och mer och så BARA HÄNDER DET. Inget spel, inga frågar, inga svala sms,
inga förvirrande dejter - som sedan bara rinner ut i sanden.
betytt något har oftast, nästan alltid, bara hänt. Man bara smälter ihop som jag
brukar formulera det. Man börjar att umgås lite lätt och sedan inser man att man
tycker om varandra och så händer något som gör att man vill vara med varandra
mer och mer och så BARA HÄNDER DET. Inget spel, inga frågar, inga svala sms,
inga förvirrande dejter - som sedan bara rinner ut i sanden.
För om det är lätt så är det rätt.
Och jag får helt enkelt bara vänta tills det bara händer.
XXX
Mary Jane
I LOVE BANKSY
Här sitter jag och drömmer om att fånga en gatukonstnär.
Man vill alltid ha det man inte kan få!
Jag vill alltid ha det jag inte kan få!
XXX
Mary Jane
X & Y
med en fullt laglig frustration
och en fullt olaglig desperation
går jag alldeles för långt i piskande regn
conversen är bara skinn och ben
jag är bara en tragisk scen
överallt grisar par ner varandra
smetar vackra ord i varenda por
den ene vet att den andre tror
män och kvinnor
som musen och katten
som olja och vatten
som dagen och natten
så är det och ingen ser
när den ena viskar skriker den andra
och med olaglig desperation
omfamnar de rygg mot rygg
båda viskande
nu är jag trygg
så är det och ingen ser
män och kvinnor
som hårt och mjukt
som x och y
jaga och fly
män och kvinnor
kommer alltid att tala olika språk
hur vi än dansar är kärlek ett bråk
jag är någon med pölar till converse
och klistrat hår
och fördärvad för flera år
och egentligen vet jag vad som kommer att hända
aldrig någonsin får människan bestämma
för kärlek är som en och annan livsviktighet
som sliter och drar och tar allt man har
förvrider och förhäxar och småler och hånskrattar
det som ingen i början fattar
så är det och ingen ser
män och kvinnor
som känner och tar
och tar allt de har
som x och y
jaga och fly
/ Mary Jane
Mina tidiga romantik
Här är en dialog från min favoritfilm från när jag var liten. Jag insåg hur vardaglig handlingen är.
Det börjar med att Odeth (prinsessan) blir sur på Derek (prinsen) för att han bara vill gifta sig med henne på grund av hennes skönhet.
Derek diskuterar det med sin betjänt Pålle som är väldigt sur på honom:
Pålle: "Vad finns det mer??!?!?!" Hon sa "Är skönhet allt du bryr dig om?", och du sa "Vad finns det mer?"
Derek: Det var dumt, jag vet.
P: Ta och skriv en bok! "Hur man sårar kvinnor med högst fem ord"
D: Jag kom inte på något annat...
P: Tänk! Du måste se något annat än Odeths skönhet!
D: Visst gör jag det Pålle! Hon är som... jag tror... ja, du vet.... och sen.... Har jag inte rätt?
-Tystnad-
D: Jag vet inte vad det heter! Jag får nog ge prov! Hon ska få se!
Denna uppfattning om mäns simpla åsikter om kärlek, romantik och kvinnor har bevisligen omedvetet påverkat mig sedan jag var fem år gammal. Självfallet finns det män där ute som tänker på mer än att bara knulla. Som fattar att det finns mer inom romantik än att hålla handen eller kolla på en go film tillsammans.
Som inte bara blir förälskad i första intrycket och sedan blir rädda när djävulshornen möjligtvis visar sig.
Men, vänner. För att citera Grand Master Flash:
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder
how I keep from going under
/Mary Jane