likie a virgin
Det sägs ju att första natten med en ny sällan är bra. Minnesvärd, ja. Men bra, generellt inte. Det är oftast lite obekvämt, lite awkward. (en nykter natt) Man vet inte riktigt vad som funkar, hur man ska röra sig och ibland undrar man hur man ens ska få ut nånting över huvud taget. Har man riktigt otur känns det som att det är första Första gången på nytt. Jag har just haft en första natt med en ny... och det var grymt. Skönt, avslappnad och njutningen var fucking maximal.
Första natten med en ny...min nya säng
artemis
Första natten med en ny...min nya säng
artemis
Sveriges komikerhopp
/ JD
she's a gun
She'll suck your thumb
She'll make you come
Coz, she's your gun
She'll make you come
Coz, she's your gun
Bara lyssna
Kära Dagbok
Jag har bestämt mig för att sluta använda ord som manligt och kvinnligt. Läser Under det rosa täcket, vilken jag har stulit från min gamle vän, och har kommit till insikt om vissa brister i min tidigare argumentation. Läser sida för sida och låter det smälta in dagligen, stryker under stycken jag vill dela med mig av och tar ställning till påståenden. Läs och inspireras:
"Feminismen bör vara en kamp för att ordet "kvinna" inte ska betyda någonting mer än sin definition "en människa med bröst och slida". Då skulle ordet inte längre forma våra liv som det gör idag. Då skulle det vara ett ointressant ord. Detta är mitt förslag till en ny feministisk väg; en feminism utan Kvinnan. Det är en väg som blir möjlig först när feminismen ger upp sin mest älskade dröm: drömmen om kvinnan. Om ett ord har fått betydelser utöver sin definition och om dessa betydelser är negativa, så är det frestande för dem som ordet betecknar att i stället ge det positiva betydelser: "black is beautiful", "bögar står för radikal protest", "kvinnor är bättre på att ta ansvar för miljön" etc. Orden går fortfarande utöver sina definitioner, men ges nu positiva associationer - men då orden fortfarande äger associationer och inte bara definitioner, så fortsätter de också att forma livet för dem som ingår i orden. Detta är inte feministems uppgift; att vara kvinna ska inte vara någonting fint - det ska vara någonting ointressant. Bara då kan vi vara fria att forma vår identitet oavsett kön."
Idag var jag och min guldtand på besök hos specialisttandvården, och Hallands enda specialisttandläkare, Lars-Åke ÄckelSvin. När Lars-Åke undersöker my precious trycker han mitt huvud mot sin hängande ölmage och ristar med flit små jack i mitt tandkött när han skall ta bort tandstenen som samlats, allt medan har har ett fast grepp om min hals. Lars-Åke drar skämt som hans TRE sköterskor skrattar åt, pratar smålänska in i sin lilla mikrofon där han väl dokumenterar det LILLA han gör. Han frågar sköterskorna om vilket datum det är och om de skulle kunna göra lite kaffe åt honom. Jag åker TRE timmar fram och tillbaka i snöstorm TOTALT för att få en undersökning på mindre än FEMTON minuter.
Misstänker att jag gått in i någon slags psykos för det är tredje gången på en vecka jag lagar kärleksmums med hallon i. Om du inte känner mig kanske du inte över huvud taget reagerar på det här, men låt mig informera dig om att jag bakar ALDRIG och har ALDRIG bakat något under hela min LIVSTID. Har jag fått hemmafruskomplex? Försöker jag affirmera kärlek genom att baka *kärleksmumz*? Försöker jag attrahera en hane genom doften av nybakad kaka? Har jag bara alldeles för mycket time on my hands?
To be continued
/ Queen Bee
"Feminismen bör vara en kamp för att ordet "kvinna" inte ska betyda någonting mer än sin definition "en människa med bröst och slida". Då skulle ordet inte längre forma våra liv som det gör idag. Då skulle det vara ett ointressant ord. Detta är mitt förslag till en ny feministisk väg; en feminism utan Kvinnan. Det är en väg som blir möjlig först när feminismen ger upp sin mest älskade dröm: drömmen om kvinnan. Om ett ord har fått betydelser utöver sin definition och om dessa betydelser är negativa, så är det frestande för dem som ordet betecknar att i stället ge det positiva betydelser: "black is beautiful", "bögar står för radikal protest", "kvinnor är bättre på att ta ansvar för miljön" etc. Orden går fortfarande utöver sina definitioner, men ges nu positiva associationer - men då orden fortfarande äger associationer och inte bara definitioner, så fortsätter de också att forma livet för dem som ingår i orden. Detta är inte feministems uppgift; att vara kvinna ska inte vara någonting fint - det ska vara någonting ointressant. Bara då kan vi vara fria att forma vår identitet oavsett kön."
Idag var jag och min guldtand på besök hos specialisttandvården, och Hallands enda specialisttandläkare, Lars-Åke ÄckelSvin. När Lars-Åke undersöker my precious trycker han mitt huvud mot sin hängande ölmage och ristar med flit små jack i mitt tandkött när han skall ta bort tandstenen som samlats, allt medan har har ett fast grepp om min hals. Lars-Åke drar skämt som hans TRE sköterskor skrattar åt, pratar smålänska in i sin lilla mikrofon där han väl dokumenterar det LILLA han gör. Han frågar sköterskorna om vilket datum det är och om de skulle kunna göra lite kaffe åt honom. Jag åker TRE timmar fram och tillbaka i snöstorm TOTALT för att få en undersökning på mindre än FEMTON minuter.
Misstänker att jag gått in i någon slags psykos för det är tredje gången på en vecka jag lagar kärleksmums med hallon i. Om du inte känner mig kanske du inte över huvud taget reagerar på det här, men låt mig informera dig om att jag bakar ALDRIG och har ALDRIG bakat något under hela min LIVSTID. Har jag fått hemmafruskomplex? Försöker jag affirmera kärlek genom att baka *kärleksmumz*? Försöker jag attrahera en hane genom doften av nybakad kaka? Har jag bara alldeles för mycket time on my hands?
To be continued
/ Queen Bee
Veckans Simone
"Att vägra erkänna begrepp som det evigt kvinnliga, negrernas själ och den judiska karaktären innebär inte att man förnekar att det idag finns kvinnor, negrer och judar. Ett sådant förnekande skulle för vederbörande inte utgöra en frigörelse utan en falsk undanflykt."
Simone de Beauvoir, 1949, Det andra könet
Simone de Beauvoir, 1949, Det andra könet
Flyg fula fluga
Han som fortfarande är bitter. Han som är söt som socker. Han som fäller en kommentar och "high fivar". Han som man springer på helt utan förvarning. Han som man måste se varje jävla dag. Han som ringer i tid och otid. De är helt olika, ändå har de något gemensamt. Man blir ju fan aldrig av med dem.
Men sedan då? När den för stunden relevanta historien är avslutad, då är det väl klart, eller? När "relationen" officiellt är över, då är man väl av med den aktuelle mannen och det aktuella problemet? I helvete heller. De försvinner ju inte från jordens yta bara för att man är klar med dem, vilket jag nu har insett. De vandrar fortfarande omkring därute. Äter, sover, knullar... och när som helst, eller alltid, kan jag tvingas stå öga mot öga med någon av dem. Frågan är; kommer han då vara "han den där", eller "han den där"? Kan historien man haft med någon verkligen helt suddas ut? Kan vi någonsin bli av med våra tidigare eskapader? ( Nej jag vill inte förinta alla som om det har hänt nåt med från jordens yta. Frågan är om man kan komma undan just den där delan av relationen man i fortsättningen har med personen i fråga eller om det är dödsdömt att komma undan det helt)
All förståelse åt att vi kvinnor filurar oss fyrkantiga på var man kan hitta bra män. Eller fuckade assholes, om det nu är sådana man dras till. (undertecknad inräknad). All respekt för att vi snackar sönder både deras beteende och vårt eget i alla olika stadier av integrationen. All uppskattning för alla sjuka historier vi delar med oss av till varandra, bra och dåliga. All cred åt alla kvinnor som tar för sig av männen och njuter av livet. (upp till var och en att definiera sin egen njutning) Helt enkelt; vad som händer i våra liv rörande relationen till det motsatta könet är oftast ganska centralt. Eller i alla fall källa till en jävla massa skratt eller gråt.
Men sedan då? När den för stunden relevanta historien är avslutad, då är det väl klart, eller? När "relationen" officiellt är över, då är man väl av med den aktuelle mannen och det aktuella problemet? I helvete heller. De försvinner ju inte från jordens yta bara för att man är klar med dem, vilket jag nu har insett. De vandrar fortfarande omkring därute. Äter, sover, knullar... och när som helst, eller alltid, kan jag tvingas stå öga mot öga med någon av dem. Frågan är; kommer han då vara "han den där", eller "han den där"? Kan historien man haft med någon verkligen helt suddas ut? Kan vi någonsin bli av med våra tidigare eskapader? ( Nej jag vill inte förinta alla som om det har hänt nåt med från jordens yta. Frågan är om man kan komma undan just den där delan av relationen man i fortsättningen har med personen i fråga eller om det är dödsdömt att komma undan det helt)
Personligen har jag lekt mig genom de senaste åren med en jävligt "whatever, whenever" attityd. Det vill säga, utan någon direkt tanke på efterverkningar eller konsekvenser av mina handlingar. Nej, jag menar inte att jag varit en hjärtlös bitch...inte helt. Jag bryr mig om att inte skicka iväg någon gråtande. Jag anser att man får göra vad fan man vill, bara man gör det med stil. Man gör det, sen släpper man det. Jag har tänkt så. Och jag har alltid tänkt att den andre parten också har tänkt så. Att man bryr sig när det är aktuellt och släpper det när det är avslutat.Då beter man sig som situationen förväntas. Vänner, bekanta eller inte alls om så är fallet. Men man släpper det. Tydligen är det inte så det funkar.
Det finns hela tiden där. De där små tecknen på att jag inte riktigt har kommit undan än. Konsekvenserna av mina handlingar. Det är halvt underhållande och halvt irriterande. Ska jag bli irriterad eller lättad när ett två år gammalt fylleligg fortfarande inte vågar säga ett artigt hej när jag springer på gemensamma vänner och honom ute? Ska jag bli arg när någon vars manlighet jag råkade kastrera lite lite grann för en evighet sedan, fortfarande snackar skit om mig? Ska jag flina eller blänga när berusade gamla KK:s plötsligt drar upp historien och drar en high five för att understryka det hela? Jag blir chockerad när min nuvarande vän, dåvarande flört, med lite alkohol i blodet försöker ta upp en ett år gammal romans. Jag nekar när gamla ligg försöker lura med mig hem igen. Jag uppskattar inte när killarna vid bordet i baren inser att de har mer gemensamt än att de köpt samma sorts öl. Ingen ska starta en penismätartävling för något som ingen längre borde bry sig om. Det är min åsikt; ett avslutat kapitel, move on. Men så lätt är det bevisligen inte. Det försvinner bara inte. Det äter, sover, knullar. Dessutom; det går, står, pratar, blänger, smiter, ler, "high fivear", stöter, tafsar. När blir man av med det? När blir man av med dem?
Det finns hela tiden där. De där små tecknen på att jag inte riktigt har kommit undan än. Konsekvenserna av mina handlingar. Det är halvt underhållande och halvt irriterande. Ska jag bli irriterad eller lättad när ett två år gammalt fylleligg fortfarande inte vågar säga ett artigt hej när jag springer på gemensamma vänner och honom ute? Ska jag bli arg när någon vars manlighet jag råkade kastrera lite lite grann för en evighet sedan, fortfarande snackar skit om mig? Ska jag flina eller blänga när berusade gamla KK:s plötsligt drar upp historien och drar en high five för att understryka det hela? Jag blir chockerad när min nuvarande vän, dåvarande flört, med lite alkohol i blodet försöker ta upp en ett år gammal romans. Jag nekar när gamla ligg försöker lura med mig hem igen. Jag uppskattar inte när killarna vid bordet i baren inser att de har mer gemensamt än att de köpt samma sorts öl. Ingen ska starta en penismätartävling för något som ingen längre borde bry sig om. Det är min åsikt; ett avslutat kapitel, move on. Men så lätt är det bevisligen inte. Det försvinner bara inte. Det äter, sover, knullar. Dessutom; det går, står, pratar, blänger, smiter, ler, "high fivear", stöter, tafsar. När blir man av med det? När blir man av med dem?
Flyg fula, söta, irriterande, rara, fluga flyg. Flyg för i helvete.
Inte alls, uppenbarligen. Jag trodde verkligen vi var förbi stadiet av...ska vi kalla det långsinthet? Trodde att man nu kunde tacka för sig, säga adjö och gå och därefter bete sig som normala människor igen. Men icke. Det är tydligen få förunnat. Så, borde jag ta dessa långvariga efterverkningar, dessa irriterande myggbett som efter tillräckligt många sönderklianden aldrig riktigt vill försvinna, som ett tecken på att man kanske ska göra en konsekvensanalys innan man handlar?
Inte alls. Det är inte mitt problem. Det är fortfarande halvt underhållande och halvt irriterande, men inget jag behöver bry mig om. Jag skålar med killarna i baren. Jag besvarar en high five. Jag kletar lite saliv på myggbetten när de då och då börjar klia. För vad har mina då och då kliande myggbett egentligen gemensamt? Mig, och det kunde ju varit värre.
signerat,
Artemis
Top 5 thoughts of the day
1. Death
2. Moving far away from here and start a new life with a new name and with no connection to the past what so ever
3. Food
4. Killing myself
5. Alcohol
/ Queen Bee
Affirmationer
love art sex
/Clementine
Kontaktannons 1
Dominant, görsnygg brud söker görsnygg man, minst 1.83 lång med
stora biceps, svart humor och liknande värderingar. Du bör vara fa-
ntastisk i sängen, eldig i humöret, impulsiv, trygg i dig själv och
romantiskt lagd. Du bör dyrka mig på ett respektabelt sätt, se potential
i alla mina brister och tycka att allt jag gör är fantastiskt. Du bör även vara
kreativ, ambitiös, driftig, ödmjuk och äventyrslysten. Du skall även vara
stark nog att bära mig.
Med vänliga hälsningar
Jeanne d'Arc, din framtida fru
stora biceps, svart humor och liknande värderingar. Du bör vara fa-
ntastisk i sängen, eldig i humöret, impulsiv, trygg i dig själv och
romantiskt lagd. Du bör dyrka mig på ett respektabelt sätt, se potential
i alla mina brister och tycka att allt jag gör är fantastiskt. Du bör även vara
kreativ, ambitiös, driftig, ödmjuk och äventyrslysten. Du skall även vara
stark nog att bära mig.
Med vänliga hälsningar
Jeanne d'Arc, din framtida fru
Puppy love
Le!!!!! Snälla!!!!!!
Jag har väldigt svårt att få upp mungiporna
på beställning. Det har blivit en motgång för
mig, för folk tolkar det som att jag går runt
och är arg hela tiden. Eller sur. Eller uttråkad.
Min krokilärarinna sa till mig på vårt utveck-
lingssamtal att "du har väldigt stor begåvning,
men du ser så jävla uttråkad ut". Jag ber så
hemskt mycket om ursäkt om jag inte sitter
med världens flin när jag målar pensionärs-
balle eller seriöst försöker teckna av nån
anorektikers nyckelben. Min klasskamrat
J däremot, hon har ett konstant leende på
läpparna. Visst känns det mer behagligt än att
hela tiden se arg ut, men efter att ha studerat
hennes ansikte under åtskilliga lektioner känns
leendet mer maniskt än behagligt efter ett par
timmar. Ganska obehagligt. Och om mina mungipor
faller nedåt av sig själva när jag går till bussen,
diskuterar hetsigt eller målar kroki så finns
det väl fan ingenting jag kan göra åt det. Att
jag dessutom i perioder är cynisk och bitter,
och dessutom kritisk mot min omgivning
försämrar mina förutsättningar för att bli miss
på beställning. Det har blivit en motgång för
mig, för folk tolkar det som att jag går runt
och är arg hela tiden. Eller sur. Eller uttråkad.
Min krokilärarinna sa till mig på vårt utveck-
lingssamtal att "du har väldigt stor begåvning,
men du ser så jävla uttråkad ut". Jag ber så
hemskt mycket om ursäkt om jag inte sitter
med världens flin när jag målar pensionärs-
balle eller seriöst försöker teckna av nån
anorektikers nyckelben. Min klasskamrat
J däremot, hon har ett konstant leende på
läpparna. Visst känns det mer behagligt än att
hela tiden se arg ut, men efter att ha studerat
hennes ansikte under åtskilliga lektioner känns
leendet mer maniskt än behagligt efter ett par
timmar. Ganska obehagligt. Och om mina mungipor
faller nedåt av sig själva när jag går till bussen,
diskuterar hetsigt eller målar kroki så finns
det väl fan ingenting jag kan göra åt det. Att
jag dessutom i perioder är cynisk och bitter,
och dessutom kritisk mot min omgivning
försämrar mina förutsättningar för att bli miss
universum avsevärt, iallafall i år.
Detsamma hände här om veckan när jag var
på nån sorts hemmafest hos min klasskamrat
och random kille försöker mata mig med glass. Jag,
efter att ha jobbat en hel dag, och fastnat i en konstig
obekväm situation med en kille jag dragit med
som verkar heltänd på mig (medan jag mest är
äcklad av honom), är väldigt trött, och ännu mindre
pigg på att bli MATAD. Att jag dessutom är laktos-
intelorant försvårar saken markant.
Fan vilken tråkig brud, tänker ni. Killen försökte ju
bara mata henne med glass. Varför ler hon inte
stort, tar emot glassen i munnen och fnissar
behagligt efteråt? Well, hade jag varit lite mer tipsy,
kåt och villig hade jag kanske gjort det, för att få
ligga. Men inte den här gången. Och senare får jag
höra från samma kille "varför är du så jävla arg?",
vilket i princip betyder "kan du inte vara lite lätt, en
lätt brud. behaglig, skratta lite, prata om lätta saker
och tycka att jag och min musik är fantastisk och
slicka min röv lite och hålla med mig och sen följa
med mig hem och stöna lite behagligt i mitt öra
när jag på ett väldigt svenskt, tamt sätt tar dig i
tre olika ställningar under femton minuter och
sen förväntar mig en klapp på huvudet och lite
skedande efteråt för att bekräfta att jag är en
duktig duktig pojke".
Jag blir så jävla trött. Varför ska brudar helst vara
snygga, lätta, lagom smarta och ha lagom med åsikter,
lagom mystiska, men framför allt vara så jävla glada.
Det skulle aldrig gå upp för mig att säga till en kille
"varför är du så arg" eller "är du sur" eller "var inte
så svår". Som brud ska man lirka med de där killarna som
inte har ett konstant leende på läpparna, men om
en brud är svår, ja det är fan inte okej. Bjud till lite
för fan, annars får du gå hem.
De här gamla, illaluktande könsstereotyperna liknar
femtiotalets hemmafrusideal. En behaglig geisha,
prata när du blir tilltalad kvinna, och prata inte för
mycket, och lyssna på vad mannen har att säga.
Och FÖR GUDS SKULL KVINNA, GLÖM INTE FÖR
ALLT I VÄRLDEN ATT LE!
"Varför ler du inte?" frågar han. Jag svarar "Well
make me smile then". Se det som en utmaning.
/ Jeanne d'Arc
Detsamma hände här om veckan när jag var
på nån sorts hemmafest hos min klasskamrat
och random kille försöker mata mig med glass. Jag,
efter att ha jobbat en hel dag, och fastnat i en konstig
obekväm situation med en kille jag dragit med
som verkar heltänd på mig (medan jag mest är
äcklad av honom), är väldigt trött, och ännu mindre
pigg på att bli MATAD. Att jag dessutom är laktos-
intelorant försvårar saken markant.
Fan vilken tråkig brud, tänker ni. Killen försökte ju
bara mata henne med glass. Varför ler hon inte
stort, tar emot glassen i munnen och fnissar
behagligt efteråt? Well, hade jag varit lite mer tipsy,
kåt och villig hade jag kanske gjort det, för att få
ligga. Men inte den här gången. Och senare får jag
höra från samma kille "varför är du så jävla arg?",
vilket i princip betyder "kan du inte vara lite lätt, en
lätt brud. behaglig, skratta lite, prata om lätta saker
och tycka att jag och min musik är fantastisk och
slicka min röv lite och hålla med mig och sen följa
med mig hem och stöna lite behagligt i mitt öra
när jag på ett väldigt svenskt, tamt sätt tar dig i
tre olika ställningar under femton minuter och
sen förväntar mig en klapp på huvudet och lite
skedande efteråt för att bekräfta att jag är en
duktig duktig pojke".
Jag blir så jävla trött. Varför ska brudar helst vara
snygga, lätta, lagom smarta och ha lagom med åsikter,
lagom mystiska, men framför allt vara så jävla glada.
Det skulle aldrig gå upp för mig att säga till en kille
"varför är du så arg" eller "är du sur" eller "var inte
så svår". Som brud ska man lirka med de där killarna som
inte har ett konstant leende på läpparna, men om
en brud är svår, ja det är fan inte okej. Bjud till lite
för fan, annars får du gå hem.
De här gamla, illaluktande könsstereotyperna liknar
femtiotalets hemmafrusideal. En behaglig geisha,
prata när du blir tilltalad kvinna, och prata inte för
mycket, och lyssna på vad mannen har att säga.
Och FÖR GUDS SKULL KVINNA, GLÖM INTE FÖR
ALLT I VÄRLDEN ATT LE!
"Varför ler du inte?" frågar han. Jag svarar "Well
make me smile then". Se det som en utmaning.
/ Jeanne d'Arc
Keep it pure
polly jean
/Clementine
hemska kärlek. aldrig mer.
Jag ville inte vakna ur min dröm denna morgon.
Jag ville verkligen inte inse att det som verkar en mardröm är min verklighet.
Vad har jag gjort med mitt liv, bara för att få lite bekräfltelse?
Vad kommer hända?!
Skam? Sorg? Besvikelse? Död?
Jag hatar mig själv, jag verkligen hatar mig själv.
Därför blev jag så hjärtekrossad när jag insåg att min underbara dröm inte var sann.
Jag vill aldrig mer vakna.
Jag vill inte ta hand om elefanten i rummet som sakta kväver mig till
döds.
/Clementine
Jag ville verkligen inte inse att det som verkar en mardröm är min verklighet.
Vad har jag gjort med mitt liv, bara för att få lite bekräfltelse?
Vad kommer hända?!
Skam? Sorg? Besvikelse? Död?
Jag hatar mig själv, jag verkligen hatar mig själv.
Därför blev jag så hjärtekrossad när jag insåg att min underbara dröm inte var sann.
Jag vill aldrig mer vakna.
Jag vill inte ta hand om elefanten i rummet som sakta kväver mig till
döds.
/Clementine
Humble
Har haft kontakt med ett lamm ganska länge,
men det har alltid kommit hinder i vägen.
Det har ryktats om att den lille var oskuld och jag vill
inte säga att jag är expert på att de-flowera lamm men
har ändå sett det som en ära på alla sätt, tills nu.
Så igår när han låg där i min säng efter timmar av franska,
stämningssättande filmer, kan jag bara inte.
Han har under kvällen hyllat mitt yttre och inre,
sagt att han vill att jag ska ha det bästa . Jag vet att han inte
vill något annat än att jag bara ska sätta mig på honom,
men jävlar, jag säger: jag letar inte efter något seriöst,
och jag tror inte att du är killen man har något oseriöst med?
När blev Don Juan ödmjuk?
Sen låg vi och pratade, skrattade och lyssnade på radiohead hela natten.Även om jag idag känner så fruktansvärd sexuellt frustrerad så känner jag mig också ädel.
En helt ny känsla. Måste ut och hitta en halvrutten man på 30plus
som jag kan ta hur hårt jag vill och ändå veta att han stuttsar tillbaka
sekunden efter jag försvunnit genom ytterdörren.
Don Juan
Systraskap är styrka
/ Queen Bee
One more time, psycho-boy
Efter att i två veckors tid propagerat för mitt
nysvorna celibatlöfte, om att byta lösaktigt
sex mot dans, har jag fått det bekräftat för mig
att det är fysiskt omöjligt för mig att leva på
det viset. Mina instinkter är för starka.
Även denna nyårsnatt tog drifterna över. Det nya
året pippades in, och satte ribban för det som komma
skall 2010 och hela det nya decenniumet. Som ni vet
är one-night-stands med män lite som att spela rysk
roulette när det gäller storlek, erfarenhet, engagemang
etcetera. Till min stora förvåning gav min vilda chansning
- det norrlänska lammköttet (med minst sagt utsökt kropp),
utdelning och gav mig en ny erfarenhenhet och en natt
jag seeeent kommer glömma.
Sällan har jag blivit så omkringkastad, och aldrig förr
har jag, den dominanta av dominanta, blivit så
dominerad! Alltså, jag skojar inte, killen var helt knäpp.
Bar runt mig och grejer, knullade som om det var det
enda han gjort. Den enda haken var det jag upptäckte
efter en timme av fantastiskt, svettigt, primitivt sex:
the man is mentally deranged!
Varför?! Varför, när jag får det bästa sexet i mitt liv hittills,
visar killen sig vara helt sinnessjuk? Efteråt kom det t ex
fram att jag provocerat honom hela kvällen med mina
feministiska inlägg (t ex "jamen då kan ju ni män laga
maten för att jämna ut de tretusen åren vi stått framför
spisen" etc) och delvis legat med mig (sönderknullat mig)
för att sätta mig på plats?!?!?!?!??!?!?!??!?!?! Efter sex är
jag van vid att ligga och prata i timmar och skeda och
.. liksom .. mysa? Är jag den enda? Men killen lägger sig
över 75 % av sängen, snäser åt mig, är likgiltig i största
allmänhet emot mig. Han hotar med att slå mig för att
han tror att jag försöker kittla honom när jag taffsar på
hans makalösa abs. what. the. fuck?!?!?!?
Men vad skall en kvinna göra? En sexgud och en idiot
i samma kropp. Nästa gång han kommer ner från Umeå
har vi avtalat en repris. I need some fine wine and
you, you need to be nicer.
/ Jeanne d'Arc
nysvorna celibatlöfte, om att byta lösaktigt
sex mot dans, har jag fått det bekräftat för mig
att det är fysiskt omöjligt för mig att leva på
det viset. Mina instinkter är för starka.
Även denna nyårsnatt tog drifterna över. Det nya
året pippades in, och satte ribban för det som komma
skall 2010 och hela det nya decenniumet. Som ni vet
är one-night-stands med män lite som att spela rysk
roulette när det gäller storlek, erfarenhet, engagemang
etcetera. Till min stora förvåning gav min vilda chansning
- det norrlänska lammköttet (med minst sagt utsökt kropp),
utdelning och gav mig en ny erfarenhenhet och en natt
jag seeeent kommer glömma.
Sällan har jag blivit så omkringkastad, och aldrig förr
har jag, den dominanta av dominanta, blivit så
dominerad! Alltså, jag skojar inte, killen var helt knäpp.
Bar runt mig och grejer, knullade som om det var det
enda han gjort. Den enda haken var det jag upptäckte
efter en timme av fantastiskt, svettigt, primitivt sex:
the man is mentally deranged!
Varför?! Varför, när jag får det bästa sexet i mitt liv hittills,
visar killen sig vara helt sinnessjuk? Efteråt kom det t ex
fram att jag provocerat honom hela kvällen med mina
feministiska inlägg (t ex "jamen då kan ju ni män laga
maten för att jämna ut de tretusen åren vi stått framför
spisen" etc) och delvis legat med mig (sönderknullat mig)
för att sätta mig på plats?!?!?!?!??!?!?!??!?!?! Efter sex är
jag van vid att ligga och prata i timmar och skeda och
.. liksom .. mysa? Är jag den enda? Men killen lägger sig
över 75 % av sängen, snäser åt mig, är likgiltig i största
allmänhet emot mig. Han hotar med att slå mig för att
han tror att jag försöker kittla honom när jag taffsar på
hans makalösa abs. what. the. fuck?!?!?!?
Men vad skall en kvinna göra? En sexgud och en idiot
i samma kropp. Nästa gång han kommer ner från Umeå
har vi avtalat en repris. I need some fine wine and
you, you need to be nicer.
/ Jeanne d'Arc
Lev och lär- uppgraderingen, raderingen
Det sägs ju att man inte kan lära gamla hundar sitta. Vi må vara däggdjur och har i alla fall bra sexställningar gemensamt med våra fyrbenta vänner. Men förutom det... är inte själva grejen med oss människor att vi faktiskt ,till skillnad från gamla hundar, kan lära oss och förändras? Ibland börjar man ju undra...
Nyligen var jag där igen. Jag var där jag aldrig trodde att jag skulle hamna ens första gången jag trilla dit. Att det hände igen, skrattretande. Återigen hade mina kunskaper om den manliga naturen och det manliga språket svikit mig och lämnat en total förvirring. Återigen försökte jag hitta den osynliga dödsstöten. Återigen fann jag mig i ett No? So you mean yes? (inlägg juli 2009)
Så jag hade verkligen inte lärt mig ett skit sen sist. Det var precis som då. Hur skulle jag annars ha kunnat hamna i fällan igen? Eller? Nej, så var det inte. Jag kanske hamnade i fällan igen. Men det här var inte som det var då, för ett halvår sen. Jag var klokare. Jag hade visst lär mig ett skit. Jag hade inte mer gemensamt med den gamla hunden än sexställningar trots allt. För till skillnad från hunden kunde jag faktiskt lära mig, lära mig sitta. Ett halvår senare var scenariot kanske detsamma, men konsekvenserna av Mr No? So you mean yes? var det inte. Varför? Därför jag fortfarande var jag; men jag blir så mycket mer och utvecklas hela tiden. Jobbigt för de män som inte hängde med
Det mest ironiska? Mr No? So you mean yes? från i somras var samma Mr no so you mean yes? som nu. Han var densamme, men inte jag. Nu tackade jag honom mentalt för en fantastisk start på 2010, 9 härliga, nakna timmar, gav honom en mental kyss och raderade hans nummer.
signerat,
Artemis
